Jo, jag är en manshatare.

Ett schweizisk-brittiskt forskarlag undersökte hur människor betedde sig efter att de fått antingen testosteron eller placebo. Försökspersonerna ställdes inför olika valmöjligheter för att fördela en summa pengar mellan olika parter, där poängen är att ju mer jämt man delar, desto större är chansen att få behålla en del av summan.

Man upptäckte att de som fått testosteron faktiskt var mer rättvisa än de andra – men att den stora skillnaden var mellan de som trodde att de hade fått testosteron, och de som trodde att de hade fått placebo.

Försökspersoner som hade fått placebo, men som trodde att det var testosteron, betedde sig mer aggressivt, själviskt och riskfyllt än de andra. En av forskarna, ekonomen Michael Naef, sammanfattar:

”It appears that it is not testosterone itself that induces aggressiveness, but rather the myth surrounding the hormone. In a society where qualities and manners of behavior are increasingly traced to biological causes and thereby partly legitimated, this should make us sit up and take notice.”

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/12/091208132241.htm

haha! Du är säkert en fantastisk snoppbärare.

haha. jaha ok, hur förklarar du då att könsrollen förändras hela tiden och att det är beroende av sin tid och sin kultur?

KAN man inte lyfta nåt så är det ju helt i sin ordning att be om hjälp.

men visst, du gillar att bli särbehandlad, det har jag förstått - och visst fan kan jag erkänna att (lat och bekväm som jag är) att jag lätt faller i den fällan också ibland. Men jag tycker inte det är rätt eller nåt att sträva efter. Jag tror på jämlikhet och på att behandla människor som jämlikar. Oavsett kön, ras, religion, sexualitet osv. Jag tror inte det är rätt att ha olika krav på människor beroende på dessa faktorer.

det där tänker jag inte säga emot, men man kan fråga sig varför? är det omständigheterna som gör att kvinnan oftare gör illa sina barn? Eller är det biologiska anledningar? (fast jag tror det är olika beroende på ålder. Kvinnar misshandlar generellt oftare spädbarn medans män oftare misshandlar äldre barn.)

Kvinnan anses ju ha "modersinstinkter" (och så ignorerar man totalt att män har samma instinkt) och att hon ska både veta hur man tar hand om spädbarn OCH tycka om det. Det är ganska vanligt att kvinnor drabbas av depressioner i samband med födseln av ett barn. Antingen baby blues ("vanlig" depp) eller förlossningspsykos. Vissa kvinnor reagerar även på oxytocinet och kan då få nåt man kallar amningspsykos.

Jag tror även att det här handlar om det sociala och omständigheterna. Inte om det biologiska.

jag har aldrig stött på det fenomenet tyvärr, så jag kan inte svara.

jo du har förstått mig ganska så rätt. Jag hatar könsrollen. Det manliga. Mannen.

tack! du förklarar det så mycket bättre än jag kan.

alla kan inte lägga undan en massa pengar och det kan även finnas andra faktorer som spelar roll. 

Fast hade vi haft MER pengar så hade vi ändå gjort lika för då hade vi kunnat haft henne hemma ÄNNU längre. Vi vill ju inte ha henne på dagis. Det för oss är viktigare än att maken tar pappaledigt. (om man nu måste välja, och det måste vi tyvärr)

Jag ser absolut INTE mitt barn som mitt business bara. Det är lika mycket hans ansvar. Och att pappa inte är viktig? herregud, vilket stenålderstänk liksom. Då kan man inte veta mycket om barns utveckling och behov.