illa behandlad

Måste få råd hur jag ska hantera följande situation:

För ngn. vecka tillbaka fick jag och min äldre syster besked om att vår ingifta släkting gått bort och att vi två samt ytterligare två personer skulle få ärva en del efter honom. Personen hade ringt både till mig och min syster men då jag inte var på hemtelefonnumret fick de endast tag i min syster som sade att hon skulle förmedla informationen till mig även att vi skulle komma dit och få ta en minnessak var. Vi fick reda på att där fanns en sak från vår mormors hem, vilket jag verkligen såg fram emot att se. Jag frågade min mor och hon sade att det bl.a. fanns xxx från mormors hem. På det svarade jag att det var jag intresserad av. (när min mormor gått bort plockade mins syster åt sig mkt. från mormors dödsbo och jag fick ingen vetskap om detta förrän i efterhand och därför har jag ingen minnessak från henne).  Min mor sade att min syster varit hos henne och frågat om hon visste vad som fanns i boet och att min syster nog också var intresserad av just denna enda sak. Jag svarade att det får vi ordna på ngt. vis. Jag ringde upp min syster och hon hade alla förevändningar för att inte svara. Till slut sade jag att vi måste diskutera detta
innan vi kommer dit i lägenheten och är överens då vi är intresserade av samma sak. Jag föreslog att vi skulle värdera saken och sedan lotta eller auktionera ut den. Detta var ju även rättvis för de övriga två som skulle ärva, att man betalar för saken som då ska tillfalla dödsboet. Man plockar inte en dyrare sak som minnessak, det är min åsikt. Hon samtyckte och vi sade detta till personen som kom och låste upp för oss. Allt var frid och fröjd, todde jag. När jag kom hem ringde jag min mor för att berätta om att mormors sak fanns kvar.Det vet jag sade hon. Hon var mkt. kylig och kort i tonen mot mig och jag förstod inte varför. Då sade hon till mig: - jag är sur på dig och arg, du är taskig jag
sade ju att din syster ville ha den saken! Jag blev helt perplex och kände mig som en liten liten flicka som blev tillrättavisad av min mor , trots att jag är över 50 år. På det svarade jag att hon nämnt att hon nog också var intresserad och att jag sagt detsamma och av vilken anledning  skulle just hon då ha rätt till saken. Då sade hon att jag vill inte prata med dig mer och lade på luren. Jag blev oerhört ledsen och bad min man ringa upp för att reda ut det hela då hon inte ville tala med mig. Då han ganska nyligen fått besked om att han lider av en obotlig sjukdom, ALS och jag är utbränd  har vi ingen ork eller lust att på ngt. vis bråka, vi har problem ändå att klara varje dag. Han  sade detta el. ungefär, har vi inte problem nog. Mer hann han inte säga  förrän han fick uppleva samma sak, luren i örat. Jag ringde min syster och förklarade vad som hänt och om hon kunde vara så snäll och ringa upp och förklara för vår mor att vi varit överens om att vi skulle göra så här. Samtidigt sade jag att vår mor har ju inte med detta att göra då hon inte är inblandad/arvsberättigad utan det är jag och min syster. Min syster hade ingen brådska att ringa vår mor utan återkom dagen efter och var mkt. oförskämd och sade att jag inte respekterade vår mors åsikt om att denna sak skulle min syster ha. På det svarade jag att för det första har hon aldrig nämnt detta och att  detta var ju vår övenskommelse och att hon eller ngn. annan inte skulle blanda sig då de inte hade med saken att göra, huvudsaken att vi var överens. Jag minns inte allt oförskämt som hon sade men jag förstår nu att hon spelat ett falskspel. Kontentan av det hela blev att vår mor hade sagt till min syster att vi varit oförskämda genom att säga att har vi inte problem nog och höjt rösten mot henne. Höjt rösten har vi inte heller gjort men jag hade en upprörd ton men min man var lugn i rösten. Vidare sade min syster, vi vet nog att ni har det tufft men använd inte detta argument. Så säger man inte till vår mor som är 81 år. Min man och jag är helt förkrossade och förstår absolut ingenting.  Vår dotter ringde till min mor idag i ett helt annat ärende och min mor hade sagt att jag inte varit snäll mot henne och att hon klippt banden för ett tag och inte ville prata med mig på ett bra tag. Hon hade också sagt att hade jag inte talat om för din mamma att mormors sak fanns där så hade min syster kunnat ta den utan min vetskap, vilket aldrig kunnat ske då personen som ringde och öppnade upp för oss upplyste direkt att det är er mormors sak och tyckte att mitt förslag var bra då vi båda vara intresserade av saken. Vi var ju överens och min syster samtyckte ju även  inför honom. Och skull det vara ärligt att gå iväg med en sak bakom min rygg?  Vi, min man och jag förstår absolut ingenting. Hur kan det bli så här?¨Hade jag visst detta skulle jag överhuvudtaget ej gått dit, bli ovän för en sak, ett dött ting!!!!! Detta sade jag också till min syster att tycker du verkligen att det är ngt. att bråka om, ska vi bli ovän om en sak? Det hör till saken att varken jag eller min man  aldrig tidigare varit ovän med varken min mor eller syster, dock kan jag tycka att min syster styrt mkt. under all år och fått sin vilja igenom . Min syster sade att nu är vi inte intresserad av
saken mer så ni kan själv ta den och värdera den och lägga pengarna till dödsboet.
Otroligt, då de vet att min man inte kan gå eller stå och ännu mindre bära eftersom han nu sitter i rullstol. Saken är tung för mig dels att skruva ner och dels att bära.
I nästa vecka ska begravningen ske och jag har frågat om vi ska lägga ihop till en
begravningsbukett men får undvikande svar. Jag har nu själv beställt en bukett. Min mor och syster ska gå på begravningen men jag mår verkligen dålig och vet inte om jag klarar att gå dit då
de "fryser ut mig". Snälla ge mig råd!!!! Jag/vi mår oerhört dålig men det är ju inte lönt att ringa och försöka reda ut när man får luren i örat och vet att ens mor sagt att hon inte vill prata med mig. Jag har inte gjort ngr, fel och ändå blir jag behandlad på detta viset. Ska jag ta minnessaken? Ska jag försöka ringa och reda ut? Och om jag orkar gå på begravningen var ska jag sitta om de uppför sig så illa mot mig? Min man kommer inte
ut nu när det är snö så jag kan inte ha honom som stöd.

Tacksam för svar!

Syster Dyster