"jag bryr mig inte om vad du säger"-attityd
jag har en liten överdramatisk tonåring hemma..eller snarare..han beter sig som en sådan. egentlgien fyller han 6 i år. kaxig, småsur väldigt ofta och blir jätteupprörd över småsaker som annars inte betytt så mycket. någon som känner igen sig?
är det bara att "bita ihop" som gäller eller hur gör ni egentligen? när sonen totalt ballar ur över något väldigt litet, smäller i dörrar och skriker "jag hatar dig/du hatar mig/du är SÅ dum/jag ska aldrig mer prata med dig!!" osv osv. så vet man inte om man ska skratta eller gråta ibland. jag tänker ju inte låta honom styra och ställa hur han vill över mig bara för att han blir upprörd så fort man säger nej till något. samtidigt vill man inte mena på att han inte har rätt till sina känslor.
det jag gör är att jag pratar med honom och försöker förklara varför jag gjort det som gjorde honom upprörd, eller frågar varför han vart arg/ledsen osv. sen försöker jag prata om att han får bli arg eller känna vilka känslor han nu gör men att man inte kan bete sig hur som helst för det för att det kan såra eller skapar onödiga bråk som vi skulle kunna skippa om vi bara pratat om det från början osv.
jag vet, han är inte så gammal och hur man hanterar känslor faller väl inte på plats helt hundra än. försöker att inte göra nån jättegrej av det. eller borde man det? är väldigt påfrestande men någon som surnar till över minsta lilla. vissa dagar vaknar han sur och det slutar med att båda är arga och det knappt går att vända situationen. så trött!
