Är det verkligen "rätt"???

"Normen" ligger ju på 1273:-, men sen kan man ju komma överrens om högre, vilket dessa personer verkar ha gjort?
Man kan väl även gå via rätten, om man anser att den andre parten ska betala mer i underhåll.
Jag tror att det finns särskilda uträkningar för sådant där, men jag tror nog att din väninna kan vara nöjd ändå, för de flesta får inte mer än 1273:- i underhåll.
Hon får väl helt enkelt utgå ifrån att hon inte har så mkt avlastning o hjälp av pappan, o sen anpassa sitt liv/arbetsliv efter det.

det är inte "norm" det är ett garanterad minibelopp av staten (underhållsSTÖD)

norm är: barnets behov med hänsyn till föräldranas ekonimiska förmåga.

kolla här angående beräkning av underhållsbidraget:
pbb.forsakringskassan.se/bau/

Jag inser att många har det betydligt sämre än min vän. Det är så konstigt bara att pappan kan avvika från det de har kommit överens om utan att det får någon effekt.

Jo men tyvärr är det så, att en förälder kan aldrig tvingas att ha umgänge med sitt barn.
Men å andra sidan så tror jag att din väninna i slutändan mår bättre av att anpassa sitt o barnets liv utifrån sina egna förutsättningar, så slipper hon känna sig besviken på pappan varje gång han inte håller vad han lovat.

Jag skulle inte heller tycka att det vore så kul att tvinga på mitt barn på någon som inte vill ha honom/henne - nu vet inte jag hur din väninnas sits ser ut, men jag bara nämner det med anledning av att det inte går att tvinga en förälder att ha sitt barn.

Silvermine: Ja, byt ut ordet "norm" mot garanterat minibelopp - jag hittade bara inte rätt formulering när jag först skrev!

TS: Kanske din väninna kan ta lite extrajobb i alla fall? Kan inte du eller någon annan som känner barnet väl vara "stand-by" om inte pappan dyker upp? Kanske mormor och morfar eller varför inte farmor och farfar eller kanske en faster?

Vet att det inte alltid är så lätt att fixa sånt här, men kanske pappan skärper till sig och har dottern oftare om han vet att flickan annars får vara hos någon annan än mamman?

Mormor är över 80 år och lite trött, någon annan släkting nära finns inte. Visst ställer vi som väninnor upp men man har ju egna barn och egna tider att passa med barns fritidsaktiviteter mm. Hon tycker det är jobbigt att vi ska ta den överenskomna tiden med pappan bara för att han helt enkelt kan strunta i att dyka upp.

Fast vårdnadsformen spelar ju inte så stor roll. Han har ju umgängesrätt ändå, o kan således fortsätta att strunta i att dyka upp på avtalad tid.

Javisst kan det tyckas orättvist, men det är så det fungerar - man kan inte tvinga någon att vara förälder, o man kan heller inte "straffa" en förälder för att denne inte tar hand om sitt barn.

Så det jag menar är att din väninna, för att må så bra som möjligt o för att ha det så lugnt som möjligt omkring sig, utgår ifrån att hon inte har så mkt hjälp av pappan, eftersom han enligt dig är väldigt opålitlig vad gäller tider o bestämmelser.
Sen får hon helt enkelt se det som en bonus när/om han dyker upp på avtalad tid!

Man kan tycka vad man vill om att det är "orättvist", men i mina ögon är förloraren ändå den föräldern som inte tar sitt ansvar, då han/hon inte tar chansen o möjligheten att vara med sitt barn.