Lite tips någon?

Vill hon inte klä på sig, så påpekar jag att det blir kallt, och så tar jag kläderna i en påse. Man brukar inte hinna långt innan kläderna åker på.
Det går dåligt att trösta mitt i ett utbrott, så jag låter bara ungen vara i fred och tröstar efteråt (om hon nu vill ha tröst).
I övrigt så försöker jag ha så få och klara regler som möjligt för barn i den åldern, och jag säger aldrig nej innan jag hinner tänka efter! I stället svarar jag "Vänta, får jag fundera lite!", och så tänker jag över hur viktig saken är. Är den värd ett 2-timmarsbråk? I så fall säger jag nej och håller mig till det. Man brukar upptäcka att det finns hemskt mycket som det inte är värt att bråka om, för tjafs om upphängda jackor och bordsskick kan faktiskt vänta tills ungen kommit ur trotsåldern ...

Ja, den tiden skall de igenom! Det visar på att de har en egen stärk vilja, och det är nu det är skall visas vad som är rätt och fel här i livet.

Ett bra råd är att inte tjata, skrika, bli' förbannat på det lilla fjunet. Det de fatta är att se hur de "vuxna gör". Allt skall testas av. Även om de har ett utbrot, väntar de på en reaktion, man visar, pratar lugnt (men bestämd.)

Avledningsmetoden är bra om man har brottom. Det är ett äventyr, och de utveclas blixtsnabbt. Det blir för mycket i de smås huvuden på engång. Försök att ha' det så lungt som möjligt runt om. Tx. Släpa inte barnet me' o handla efter dagis. Inte för mycket leksaker. MINIMERA dem. Stora klossar, tjocka kritor, papper att rita på. Rollekar med riktiga saker från köket.

Läs/ berätta alla de små böckerna om och om igen. Sjung samma barnvisor.
Ut och gå, leka i snön (nu). Men när barnet själv vill. Låt lugnet styra. 

ha ha jag känner igen mig i vad du skriver här. Min yngsta är nu 2½ år gammal och har oxå sådana grejer för sig..
testar och testar och testar..hon skriker och försöker...

Jag brukar köra omvänd psykologi på henne.
Tex. att hon vägrar ta på sig sina kläder...vill inte!
Då säger jag bara ok då går vi nu men du kommer frysa för det är kallt ute men det gör inget!
då ska hon ju ta på sig och fort ska det gå så hon blilr arg om inte det går fort på med kläderna..

sen har hon dagar då det inte biter på henne men oftast funkar det

nä jag har lärt mig att tänka tålamod....

Tycker det är bra att fundera lite över hur man själv skulle känna i en liknande situation, alla vet ju hur det känns när man väldigt gärna vill ha ngt man inte kan få, och det är inte kul som vuxen heller! Hos oss brukar det hjälpa att säga att man förstår att det är jobbigt och "förklara" sonens egna känslor eftersom det kan vara svårt för dom att förstå själva, samt att bekräfta att det är helt ok att känna så..
Men som sagt, mitt i ett utbrott är det inte så mkt man kan göra!