The return of the Lolilla

Det som är lite kul, är att bebisar är som köttätande växter, så fort man sätter sitt lillfinger i deras lilla handflata så griper de tag i den.

Får jag berätta en obehaglig sak?

Det kom ju nån svensk TVserie för kanske 15 år sedan, där man gjorde reportage om olika "kända" spökerier i landet, alltid med lite dramatiserade filmsnuttar också.

I ett avsnitt handlade det om något gammal slott eller herrgård, där en elak kvinna som levt på 1500-talet spökade. De berättade att hon var en sjuk sadist som bruikade roa sig med att klippa fingrarna av småbarn, med sax.

Ända sedan jag såg det programmet får jag lite obehag av småbarns fingrar. Inte för att jag tycker de är äckliga, utan de får mig alltid att tänka på hur hemskt det skulle vara om någon kom och klippte av de sköra små fingrarna med en sax.

Är på en bättre preposition? Vid? Eller bara rörde?

Det var faktiskt dvärgbarnet som ville röra mig, och sedan ville hon att jag skulle lyfta upp henne för hon var för kort för att nå bänken de andra barnen satt på.

Många barn gillar mig med, av nån konstig jävla anledning. Kanske för att jag inte pratar bebisspråk med dem eller ojjar mig över hur söta och små de är eller överdriver när de ritat nån ful teckning

Det är mest när de spretar med fingrarna som tanken kommer. Inte sådär till vardags, när man håller dem i handen eller dyligt. Usch det är vidrigt, jag önskar jag aldrig hade sett det programmet.

Hoppas du stinker så illa av din goda mat så du inte får knulla på tre dagar

H, bantaren

Ja så jävla äckligt! De är så små och tunna, skulle så lätt gå av om man slant med saxen...

Jag tycker öht att det är extra obehagligt med skärsår just i fingrarna

HAHHAHA

Vad för jävla rutor??

Apråpå inget, så sitter jag och youtubesurfar, och hamnade plötsligt här:

Aren't we all