The return of the Lolilla
Användarnamn är för mesar skrev 2010-03-10 08:01:42 följande:
Godmorgon! Jag vill också ha en bebis (eller helst en pott-tränad treåring som kan prata) men jag vill inte gå igenom vare sig en graviditet med allt vad det innebär, eller en förlossning. Det verkar som en enda jävla lång plåga som skulle ta kål på mig både fysiskt och psykiskt.
Du får tänka på att den stora massan tycker antingen att det är underbart att vara gravid eller tycker varken bu eller bä och har inga besvär eller några lindriga de sista 4 veckorna. Det som är synd är att vi som mår dåligt syns mer efter som vi gnäller och klagar lite ibland för att lätta på trycket. Vi som mår så dåligt att vi behöver hjälp på ett eller annat sätt är faktiskt lätträknade. Själv tål jag inte hormoner, jag blir knäpp. Men det visste jag innan eftersom jag inte kan gå på preventivmedel med hormoner då jag blir aggresiv och depressiv. På detta har bäckenbesvär vilket ger ryggproblem och det känns som om någon har slagit av blygdbenet med ett järnrör vilket ger blodsmak i munnen ibland. Som nicket har jag även problem med att jag är hungrig och måste äta, detta leder givetvis till en kraftig viktuppgång vilket inte är positivt för mina bäckenbesvär.... Jag har även tidiga sammandragningar och är lättstressad. Jag har alltså MAXIMAL otur, eller som överläkaren sa, du har kanske lite fler graviditetssymptom än de flesta.... De flesta mår helt bra eller dras med ETT besvär.
Det är inte sådana som mig och nicket du ska jämföra dig med utan man ska förutsätta att man kommer att MÅ BRA!!! Det gör de allra flesta.
Då har jag fått tycka lite synd om mig själv även denna morgonen och lovar att inte gnälla mer på hela dagen.
Ger mig själv en 9 eller 10.
