The return of the Lolilla

Jag hävdar fortf att du tryckte bort mig..........

Undrar varför jag är så jävla konstig med telefonen (ibland, INTE alltid)? Det är inte som att jag har några andra sociala hang-ups direkt. Vad tror du att det är för dig?  

För mig är det typ värst med försäkringskassan och sånt. Skitlöjligt. Ibland undrar jag om det är hittepå för att slippa helt enkelt. men jag var lite rädd när jag pratade med er alla första gången också.  

Har jag berättat att jag är lite ansiktsblind?  

Snörvlande? Jag flåsade för faen.

Tror inte det. jag har ju bara kvar min mormor och min morbror. Men de har det båda två också. För min mormor är det sjukt illa. Hon känner inte igen sina grannar som hon bott med i 30 år. Min morbror klarar sig bättre och jag har det nog lindrigast. 

Jag känner inte igen folk. Ofta. Men jag har sjuka skills så det är inte ofta det märks. Man blir expert på att ha artiga konversationer med vem som helst.

Det konstiga är att vissa är hur lätta som helst att känna igen, men det måste ha att göra med deras andra kännetecken, hår, röst, kroppspråk mm och också hur de interagerar med mig. Jag får ju mycket ledtrådar när jag letar.

Länge, länge trodde jag att det var arrogans. Helt enkelt ointresse, jag visste inte vad ansiktsblindhet var. Tills min morbror tog upp det och frågade om jag också led av det. Jag bara.......Ehhh......? Vafan se de inget tidigare liksom? 

Det där är väl ok. jag känner inte igen mina gamla arbetskamrater som jag kan ha jobbat med i flera år. Det ringer en klocka liksom men de kan lika gärna vara kändisar som jag känner igen ytligt liksom. Det är det svåraste att inte veta alls om man känner personen VÄL eller om det bara var en tillfällig bekantskap. 

Jag vill bara tillägga att detta verkligen inte är nåt jag lider av. Så ingen behöver tycka synd om mig eller nåt sånt.

Nej, jag har aldrig frågat. Men det har varit en och annan situation som blivit lite konstig för att jag inte kunnat hålla masken kanske. Folk blir ju fruktansvärt förvånade. De känner ju igen mig och vet vem jag är och förväntar sig självklart samma sak tillbaka. Nån gång har jag blivit tagen på sängen och inte kunnat rädda så bra. 

Jag känner mig normal.

Klart jag gör! Du är hemskt välkommen hos oss. Säg inget till polskan bara, då försöker hon komma samtidigt och om jag ska vara ärlig.......det gick inte så bra förra gången.