The return of the Lolilla

Det låter superhärligt. Då passar det ju finfint med vårgrönt.

Tvättar. Men ska snart ge mig ut i solskenet jag med.

Jag hatar hela proceduren. Sortera, in i maskinen, ut ur maskinen, hänga upp, ta ner, ta upp, sortera, hänga in.

Jag och min kompis satt på en bänk i solen och pratade om våra flebbiga förlossningsmagar. Jag slet tag i en slatt lös hud och drog ut den och visade magen i tron om att ingen såg utom hon. Just då passerade en mamma med tvillingar på typ 4 år. Konversationen som följde... "Mamma varför ser hon ut så???"  (mamman ser förfärad och vettskrämd ut tills hon inser att vi inte alls blev arga utan vek oss dubbla av skratt. Då stämmer hon in och skrattar hon också) Jag - "Jo lilla vän jag ser ut så för att min man har satt in en stor bebis där som har legat och töjt lääänge! Din mamma kan förklara!! (ungarna ser livrädda och mycket skeptiska ut och stirrar på sin mamma som går från vit till röd. Spänner ögonen i mig och väser) "Det där var väl JÄVLIGT onödigt????!!!!!" Barn är härliga! 

Usch för bunkrar. Vi kanske ska vara med i TV.  Ni får kolla i så fall så kanske ni får syn på min fina hund.

Japp. De har ringt och pratat i en timme, bett oss om bilder och sådant. Men jag börjar ångra mig. Vill inte vara med i TV.