Till er som inte kan gå ner i vikt

Jag kan försöka svara på det. För tre år sedan var jag liten och nätt 50kg till 167cm. Under graviditeten fick jag div komplikationer så jag var sjukskriven från graviditetsvecka 11. Villket i sin tur ledde till alldeles för mycket stillasittande och eftersom inte jag hade orken att laga mat så köpte en hungrig make hem pizzor och hamburgare efter jobbet. Nä väl mitt straff blev en viktuppgång på hela 53kg.
Efter förlossningen så gick jag från 103kg till 94kg. Och där stannade det ett för länge. Felet i mitt fall beror inte på skräpmat utan att jag gjorde felet att svälta mig under dagen för att sedan äta en jätte portion till middag- resultatet att ämnesomsättningen blev ännu långsammare. Hade jag kombinerat det med mer motion så kanske jag hade vart närmare mitt mål.. men med brist på motivation/lust och tid så är det som det är.

Men jag kan glatt tala om att jag sedan mitten på januari 2010 har lyckats gå ner till 81kg, dvs förlorat hela 13kg på 7veckor! Helt med egna metoder, 1h träning om dagen kombinerat med ett mindre mål mat var 3e timme. Räknar kcal och äter omkring 700-1000kcal om dagen. Kan tilläggat att jag inte går hungrig och äter mycket varierat så att jag fortfarande får i mig alla vitaminer.

Så TS jag tror att man kan säga att vissa tar tag i sina viktproblem direkt, medans andra behöver längre tid på sig för att inse och få motivationen. Själv kände jag "äh jag är ändå så tjock och ful så en hamurgare till gör ingen skada".

Är det bara jag som anser att som överviktig så äter jag inte onyttigt pga hunger.. utan av sug. Jag kan mätta min hunger med en hällsosam kycklingsallad, men även om jag är mätt så tar jag gärna en bit kladdkaka med grädde efter maten. Och frammåt kvällen åker godisskålen fram till filmen- för att det är gott.

eller rent av för hällsans skull?

Ja, på sikt så kommer div. sjukdomar som följd av övervikt, då kostar medeciner, personal, sjukgymnastik etc smahället en massa penger. Kollar man ännu längre fram så skulle det bli som i USA en medel vikt på 91kg. Alla extrema fall skulle innebära stora omkostnader för samhället, all utrustning på sjukhus, transportmedel, fastigheter skulle byggas om osv. Inte nog med det så för man en dålig och osund matkultur vidare till sina barn.

Om du hade motionerat och ätit hållsosamt hade du inte vart överviktig, om vi uteslutar sjukdomar som har ett samband med övervikt. Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men tids nog som märker dom allt av att mamma sitter och gottar sig med chips/godis/cola på kvällarna. Inte kan du väl vräka framför barnen och sedan säga att dom inte ska äta för att det är onyttigt. Och inte lagar du olika måltider till familjen vid middagstid.

Du skrev att du inte är stillasittande och är noga med att inte föra över dina dåliga matvanor till dina barn. Då är min fråga hur kan du undanhålla dina dåliga matvanor från dina barn? Låser du in dig på toan och äter eller? Jag gissar på att ni alla i familjen äter samma sorts mat, och visst kan man få gotta till det någon gång i bland. Men hade det bara vart en kväll i veckan så hade du antagligen inte lidigt utav fetma.

Jag gissar på att ni äter vanlig husmanskost och lite större portioner än vad ni borde. Frammåt kvällen så åker gottigheterna fram lite oftare än vad de borde. För mycket kcal för en dag och för lite motion resulterar i övervikt. Ibland unnar ni er en burgare eller pizza. Har jag rätt eller fel?