Till er som inte kan gå ner i vikt

Jag har en teori om att alla människor befinner sig på en slags nollpunkt. Oavsett om man väger 100kg eller 50kg så är det ens nollpunkt. Ökar man i vikt känner man sig obekväm och samma sak om man minskar i vikt. Jag tror att ens nollpunkt är en trygghet, det är så man ska känna sig för att vara bekväm och trygg i sin kropp, även om man kanske har ångest för vad man ser i spegeln och på vågen.

Om man då försöker gå ner i vikt genom att minska på maten så går det bra ett tag, tills man lämnat sin nollpunkt eftersom man börjat gå ner i vikt. Du vet att du måste sluta äta onyttigt för att fortsätta gå ner, men när du fått den där lite lätta känslan i kroppen så känns det plötsligt ok att äta bara en bulle eller en portion mat extra och snart är man tillbaka i sitt gamla ät-beteende. Som om man hela tiden strävar efter att befinna sig på sin nollpunkt.

Jag tror att det är mycket lättare att gå ner och hålla vikten om man sätter upp tydliga målbilder och jobbar med sin hjärna. Du ts hade dina målbilder klara redan, eftersom du nyligen vägt 55kg. Men har man aldrig varit normalviktig eller var det för länge sen är det svårt att veta vad det är man kämpar för och då är det nog lättare att tappa glöden. Att gå ner i vikt är som att famla i mörkret utan att veta vart man ska och det tar väldigt lång tid att komma dit, medan maten ger trygghet nu på en gång.

Lägger man då till allt socker i maten som gör många beroende, allt större portioner och stillasittande så tycker jag inte att det är lika konstigt som du att fler blir överviktiga och/eller misslyckas med sina viktminskningsförsök.

Jag har haft anorexia och det jag såg i spegeln var inte samma som andra människor såg. Jag tror det är samma när man går upp i vikt, man inser inte hur stor man är.

Det är lite det jag menar, att man vänjer sig ju sakta vid hur man känner sig och det är så det ska kännas för att vara rätt.

Jag är gravid i v. 22 och när jag ser andra blivande mammor ser det så naturligt och vackert ut med magen och de ser så trygga ut. Jag har också fått mage och känner mig absolut inte så fin och naturlig. Jag tror att det är samma sak för många som försöker gå ner i vikt, de ser en smal människa och vill se likadan ut. Men när de själva går ner känner de sig inte smalare eller finare utan söker sig tillbaka till sin trygghet/nollpunkt. Jag menar inte att det här sker medvetet, utan jag tror att det kan vara en anledning till att så många misslyckas med att gå ner i vikt.