Till er som inte kan gå ner i vikt

Ett missbruk är inte ett beroende. Du blir kemiskt beroende av droger och får livsfarliga abstinensbesvär när du slutar. Vilka abstinensbesvär får du om du äter ett äpple istället för en bulle? En skiva grovt bröd utan smör med skinka istället för en rostmacka med smör och ost? En näve osaltade nötter istället för chips? En banan istället för tårta?

Kolhydrater skapar ett sug (beroende) hos många människor. Det beror på att de får mer eller mindre konstant höga insulinnivåer i blodet, som blir som en spärr mot fettförbränning och dessutom skapar ett SUG efter MER kolhydrater osvosv.Lösningen är att skippa brödet och breda smöret direkt på osten .

Ursäkta men nu måste jag sätta ner foten, för att förklara mig, min sambo kan äta precis vad han vill, förr innan barnen kom åt han snabbmat 7 dagar i veckan och en väldig massa godis, han går inte upp ett gram och det ända han gjorde var att han satt vid datorn eller gick till bilen (20 m) för att ta den till pizzerian eller affären som låg mitt emot där han bodde.Jag däremot lever mer eller mindre på grönsaker och tonfisk, jag är ute och går minst 1 timme om dagen är det inte för kallt går jag gärna ännu mer, drar vagn med 2 barn i och har hållt på sedan 1 januari, nu den 24 februari kan jag säga att jag ÄNTLIGEN har gått ner 4 kg. 4 kg på över 1 månad, inget godis, ingen läsk, inget fikabröd...Så... Vad gör jag för fel eftersom jag inte kan gå ner i vikt?

Hej, jag är överviktig och har varit det i hela mitt liv. Just nu är jag gravid och tänker inte alls försöka göra något åt vikten innan bebis är ute men ....i februari förra året kom jag i kontakt med LCHF (low carbonhydrate high fat) dieten. Ett par kompisar, inte speciellt överviktiga hade provat och då var vi hemma hos dem och åt. Maten var så god och jag blev jätteinspirerad. Jag började dagen efter.LCHF var verkligen enkelt för mig att följa och väldigt enkelt att kombinera med både vanligt familjeliv och kalas. Jag fick balans i min kropp och insåg att jag tidiager hade varit mer eller mindre insululin resistent. Jag mådde så bra! Jag var pigg som aldrig förr, jag fick äta god mat och käönde mig normal för första gången i mitt liv.För första gången någonsinn så fortod jag hur människor som TS och många andra i denna tråd känner sig och tänker.Plötsligt var inte maten centrum i mitt liv. Plötsligt fanns inte den där omättliga hungern. Plötsligt var det där onormala sockersuget borta. Plötsligt var maten inget problem längre.Jag föstod plötsligt hur normalviktiga tänker när de ser överviktiga. Jag hade plötsligt fått en helt annan referensram. Har man inte något problem med sin blodsockerbalans så kan man aldrig någonsin förstå hur det känns att ha det. Människor som TS kan helt enkelt inte förstå hur starkt suget är. Att hela tiden vara småsugen, inte bara någon gång då och då som alla är.Fram till augusti när jag blev garvid hade jag gått ner 18 kg och mådde toppen. Trots att jag tror att dieten är helt ofarlig, det är ju i själva verket ett helt normalt sätt att äta evolutionistiskt sett så tar jag inga chanser. Jag äter som vanligt och mer därtill nu under graviditeten men längtar tills jag kan börja igen.Jag får helt enkelt se mig själv som allergisk mot kolhydrater och jag vet att bara jag sätter igång igen så försvinner suget och jag kommer att må toppen.Ja, jag mådde egentligen så bra att jag skulle välja att äta så även om jag inte gick ner i vikt.Såå TS jag tror aldrig du kan förstå på riktigt ...

För en del av oss människor är det SVÅRT att gå ner i vikt och jag blir upprikitgt ledsen av att se hur du skriver TS  även fast du skriver du inte vill trampa någon på tårna.jag har varit överviktig HELA mitt liv och  lämpat och kämpat och  mått ENORMT dålligt.Ätit sallad till varje måltid, inte tryckt i mig skräpmat, enstaka gånger då inget varit öppet och man är på resande fot har det blivit skräpmat, jag går minst 4-5 gånger i veckan, vi äter nyttigt och  det enda kött vi äter är älgkött vilket är det nyttigaste köttet du kan äta bland rött kött, vi äter mest potatis, lever inte på mackor och  kakor och dylikt.hur jag än har försökt så har jag inte gått ner i vikt, och har jag gått ner ett par kilo med ex modifast eller viktväktarna så tar det inte länge förrens man har gått upp det dubbla. Det är INTE lätt för många av oss och det är väldigt jobbigt när det kommer sånna här trådar, man känner blickarna på sig konstant! det är Psykiskt jobbigt att vara stor och man vet vad folk tycker och  tänker.Efter jag fick sonen gick jag inte ner ett kg av de 15 jag gått upp, hur jag än försökte.Nu 5 år senare är de borta, tack vare att jag fick ett enormt erbjudande om en operation som jag har varit helt emot i alla år men fick tänka om.Nu är jag på väg ner, sakta men säkert , men lider lika mkt av alla smala som tycker det är för jävlig att man inte gör något, sånna kan ALDRIG tänka sig in vilket HELVETE vissa får gå igenom!

Min svägerska körde LCHF men fick sluta pga att hennes kolesterolvärden rasade i höjden... så det är inte en metod som garanterat funkar för alla.