LivetMedLova

Äldre 24 Feb 14:34

507 svar

WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Nätterna började bli ett riktigt helvete för oss. Min lilla Lova som nu är 6 månader bökade jättemycket och vaknade 4-8 ggr per natt. Det resulterade i att hon inte var så utvilad och blev mer och mer gnällig om dagarna och sov oroligt då också. Alltid skulle man vara på alerten och bädda om henne igen, eller dra runt henne i vagnen här hemma så att hon somnade om (det var oftast det enda sättet hon somnade på under dagarna), klappa och smeka på henne och ge nappen som åkte ut ständigt!

Tänkte att nu måste vi göra något åt det här! Jag höll på gå i taket av sömnbrist!

Lova har alltid varit beroende av att somna med napp och dessutom på sidan! Så att man fått bädda henne så mot en kudde som stöd. Hon hatar att ligga på rygg och så fort hon tappade nappen var det gnäll.
Jag orkade inte tillslut. Den här sömnbristen gjorde mig galen. Började känna mig deppig och min hy blev dålig.

Så jag tänkte att jag skulle testa på 5-minuters-metoden i förrgår. Jag var sjukt laddad och tänkte inte ge med mig hur jobbigt det än blev! Hade hört om så många som det funkat så bra för men att de första dagarna och nätterna är riktigt jobbiga. Att det kunde ta upp till 2 veckor innan det var bra. Jag tänkte, nu eller aldrig. Snart kommer den där separatinsfasen också.

Jag var jäkligt nervös över hur det skulle gå med tanke på att hon inte hade någon napp och att hon låg på rygg.

Hon låg och tjötade med sig själv i typ 25 minuter. Kom in var 5e minut och sa godnatt m.m, men gick inte nå nära henne. Sedan kom gnället och gråten. Men det tystnade efter en dryg kvart och jag undrade vad som nu hade hänt! Det kändes misstänksamt tyst..

Men då sov hon!! WOW tänkte jag. Men var osäker, detta kunde ju bara ha varit en engångsförteelse. Hade förväntat mig att hon i värsta fall skulle skrika 2 timmar!

Hon sov då i 4 timmar i sträck. Under natten vaknade hon en gång och gnällde och grät. Då tog det ca 45 minuter innan hon somnade. Jag och min sambo sa godnatt och sådär varannan gång. Den kvällen och natten var ju ingen fara alls!
Sedan på dagen efteråt gick det bra också, gnäll i ca en kvart båda gångerna hon sov under dagen.
Och igårkväll somnade hon utan NÅGRA som helst gnäll!!! Och sov i 7 timmar i sträck innan hon vaknade i ca 10 minuter och bara smågnällde lite lite innan hon somnade om i 5 timmar. Så mycket och länge i sträck har hon inte sovit sedan hon var nyfödd typ!!!
Det har gått kanon idag också! Hon verkar förstå att när jag lägger henne och säger mina "godnatt-ord" och pussar på henne och går så ska hon sova..
Man ska nog inte dalta så mkt med dom som man tror..

Alltså jag är helt lyrisk!!! Är det möjligt att det kan gå såhär snabbt och bra? Har någon annan varit med om samma sak?
Jag hade förväntat mig en riktig helvetes vecka och verkligen laddat för det här!

Wow. Såhär mkt sömn har jag inte fått på lääänge. Jag mår helt fantastiskt! ${#lang_emotions_laughing}$

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 15:38
Skriver det här också, skrev det som ett inlägg tidigare. Att vi gick in några få ggr och gick nära, stoppade om och pussade på och nattade igen då det var som "värst". Vilket var första kvällen och natten, men hon skrek aldrig på ett sådant hjärtskärande sätt. Annars hade jag inte klarat av detta och tagit upp henne.
Observera att vi ALDRIG ignorerade henne vilket en del får det till här tydligen.

Skriver ni här för att bara kasta skit på mig kan ni väl försöka hitta någon roligare hobby... Det här har funkat kanon för oss så varför ska vi sluta med det här? Har ALDRIG sett min älskade dotter såhär glad och pigg om dagarna efter detta!!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 21:59
Och för att förtydliga "bökade" så menar jag att hon i princip vaknade till. Inte klarvaken men låg och bökade, vred på sig/ vred på huvudet massor, gnydde/gnällde och främst ville ha nappen. Så var det var 20-30 min dygnet runt!! Så Lova sov typ aldrig ens en hel timme i sträck. När hon var vaken var hon gnällig, lättirriterad, grät, var allmänt nedstämd, inte så nyfiken av sig och inte så nyfiken på att äta, med mera.
Hon led av sömnbrist!

För er som tycker att jag är en hemsk morsa som gjorde något åt min dotters sömn, som gör att hon mår superbra nu, kan väl bara knipa ihop och fundera över varför ni känner er så bittra och måste hacka på andra! Det är ytterst märkligt att man vill hugga på någon och ifrågasätta när något gått alldeles superbra...

En del hävdar att det skulle vara normalt att bete sig såhär dygnet runt för en 6 månaders bebis. Det är det tammefan INTE. Hon kunde aldrig komma till ro, knappt med vår hjälp men definitivt inte utan. Det är en annan sak ifall hon hade vaknat 1-3 ggr per natt, det hade jag klarat av men det här gick för långt. Varken HON eller jag eller min sambo mådde bra av att det var såhär så jag förstår inte varför det inte skulle vara Bra att vi tog tag i det och gjorde något åt det? Vi gjorde något som resulterade i något helt fantastiskt!?

Min dotter är numera en riktig solstråle heela tiden när hon är vaken! Hon har tagit ett stort språng i utvecklingen sedan hon börjat sova gott om nätterna och även dagarna. Hon har börjat KRYPA, kan SITTA SJÄLV, babblar på som aldrig förr och älskar att äta! Och hon utforskar omgivningen med glatt humör dagarna långa och vill Så mycket. SÅ var hon inte innan!!! Detta har hänt på bara 1,5 vecka!! Det säger mig ganska mycket om att hon mår bra och att det här gjorde henne gott!

Varför ska man liksom bara bita ihop och låt sig själv gå in i väggen när min dotter Tydligt inte mådde bra av att ha det såhär? Förstår inte hur en del av er resonerar. Lägg ner pekpinnen och att säga åt mig vad jag ska göra och inte göra och vad som är rätt och fel här i världen. Alla bebisar är olika och alla föräldrar är också olika!
Det här funkar bra för min dotter, min och min sambo och alla mår fantastiskt bra.

LivetMedLova

Äldre 24 Feb 14:53

#3

Eisa skrev 2010-02-24 14:49:03 följande:

Började få dålig hy haha

Ja? Min hy påverkas av hur jag sover och hade börjat få riktigt dålig hy på grund av all sömnbrist. Får lätt acne.
Vad var det som var kul med det?

LivetMedLova

Äldre 24 Feb 14:59

#6

DorisDaisy skrev 2010-02-24 14:54:04 följande:

Har samma erfarenhet! Från gnällig bebis som vaknade 12-15 ggr per natt, till en som glatt vinkar godnatt och somnar snabbt som ögat och sover hela natten :)

Vad kul att det funkat för er med. Hur lång tid har det gått sedan ni började?

lövet2 skrev 2010-02-24 14:41:43 följande:

Visst är det möjligt, men i de flesta fall kommer bakslaget ganska snart. Förhoppningsvis får ni inte alltför stora problem i alla fall ...

Jaså.. Man blir ju klart nojig över att det ska sluta funka. Men bara nu har jag tagit igen flera månaders sömnbrist så det här gör jättemycket för mig och jag känner mig helt överlycklig!!

LivetMedLova

Äldre 24 Feb 15:16

#7

Liten måne skrev 2010-02-24 14:57:18 följande:

vid 6 månader tycker jag personligen inte att det är så konstigt om barnet vaknar många gånger per natt. Men det är fortfarande ett väldigt litet barn med stort närhetsbehov. Kan bara rekommendera dig att läsa det här larsh.wordpress.com/2009/03/06/femminutersmet.../

Ja det är såklart intressant det där. Jag var skeptiskt till detta innan, det låter ju så hemskt att låta sitt barn skrika. Och man vet ju faktiskt inte om barnet tar skada. Men jag tror det handlar mest om att få dem att förstå att det faktiskt inte är så farligt att somna själv, mamma och pappa är kvar dagen efter. ch när det handlar om 5 minuters mellanrum så hinner det nog inte bli så traumatiskt för dem.

Lova har varit så pigg och så glad som jag inte sett på länge. Tack vare att hon fått sova bättre nu. Och jag med.
Sedan så hag jag faktiskt närmat mig Lova mer än vad man ska enligt metoden och lagt på henne täcket och smekt hennes huvud lite när det vat som värst.
Men detta har funkat så bra. Hon har hört våra röster i närheten så hon blir ju inte helt ignorerad.

Vid 6 månaders ålder är det visst ett bra tillfälle att lära dem att somna om på egen hand! Det har jag läst på flera ställen samt att min barnmorska säger det. Innan separatinsfasen som brukar komma runt 7 mån.
Lova har liksom bara velat få nappen instoppad i munnen och somnat om direkt då, det har blivit en dålig vana av det. Det är den största anledningen till att hon vaknat tror jag.

Det var inte hållbart så som det var innan för oss. Vi alla höll på bli knäckta.
Får en bebis massa kärlek och uppmärksamhet i övrig så tror jag inte att detta tar skada. Man ignorerar ju inte barnet när de skriker jämt, varje gång, inte under dagtid heller liksom. Det handlar om att på "natten då sover man".
Sedan hör man rätt tydligt på skriken vad det är. Om det handlar om uppmärksamhet eller smärta.

LivetMedLova

Äldre 25 Feb 09:18

#52

lennartsdotter skrev 2010-02-24 23:46:59 följande:

Nej, det finns inte alltid ett givet svar till varför ett barn gråter men när man tillåter barnet att gråta i en halvtimme utan utan att egentligen göra någonting åt det så tillgodoser man knappast barnets behov. Hade barnet somnat efter 5 minuters gråt/skrik, fine. Då har behovet kanske tillgodosetts för behovet kanske var just att få vara ifred för att kunna somna. När barnet kontinuerligt fortsätter skrika får man väl tro att det antingen är någonting som är fel eller att strategin man använder inte funkar. Oavsett vilket är det inte att tillgodose barnets behov att fortsätta lämna det ensamt.

Herregud vilket liv det blev här inne! Känner mig helt påhoppad.

Det här funkar jättebra för oss. Vi alla mår kanon nu. Vem som helst är varm välkommen att berätta för mig på vilket sätt det skulle vara dåligt att min dotter i princip aldrig har vart såhär pigg och glad om dagarna, just för att hon får sova så bra om nätterna nu. För det är precis det den här metoden har bidragit till.
Precis som DorisDaisy skrev så handlar det egentligen om betigning, att man lär in ett nytt beteende. Vi har fått henne att apassa sig till något nytt. En ny bra vana. Det som var innan hade blivit en fruktansvärt dålig vana.
Bebisar anpassar sig väldigt snabbt och det är väl inget dåligt att hon klarar av att sova själv nu och framförallt somna om på egen hand om hon vaknar?
Förmodligen är det så att Lova har blivit störd av oss, för hon har somnat snabbt på egen hand nu. Innan har vi sprungit till henne när vi hört minsta lilla ljud, givit henne nappen omedelbart, suttit vid henne, tagit upp henne, vaggat, sjungit, klappat med mera med mera. Då har vi fått hålla på lääänge. Och vips så fungerar det här superbra! Hur ska jag tolka det på annat sätt än att hon känner sig nöjd med det här, och när hon framför allt mår bra och är JÄTTEGLAD om dagarna.

Lova har aldrig skrikit förtvivlat, sådär verkligen hjärtskärande. Då hade jag nog inte klarat detta. Då hade den här metoden känts jättefel för oss och hade förmodligen inte fortsatt. Folk håller ju på i timmar och barnen skriker sig hesa.
Som jag skrev så kom vi in med jämna mellanrum, ibland efter 2 min ist för 5, och talade till henne med lugn röst. Ibland stoppade vi om henne igen. Och något som ni ska observera är att Lova blev inte lugn när just vi kom in, utan hon blev lugn när vi sedan gått ut!
Det känns som ett ganska tydligt tecken på att hon känner sig störd av oss på ngt vis. Så fort hon ser oss blir hon supersprattlig och kan oftast inte komma till ro. Men efter att nattat henne ganska länge och har en mysig härlig stund och sjunger och läser saga och masserar ibland, så känner hon sig trygg och kan somna själv nu. Hon har inte skrikigt eller gnällt alls de senaste gångerna vi lagt henne för att sova, natt som dag. Hon har nöjd legat och pysslat med sina gossedjur och prata med sig själv och sedan sonmat. Hon har varit glad! Vi har även komit in och tittat till henne ofta och sagt några lugna ord för att hon inte ska känna sig ensam trots att hon inte gnäller.

Och jag är en tjej som väldigt ofta sjunger och pratar med Lova, mest hela tiden, tror jag att hon förmodligen känner sig trygg med at höra min röst. Det har jag trott är viktigt redan från när hon var nyfödd.
Jag tror att de bebisar som är fruktansvärt mammiga är det just därför att de mammorna är fruktansvärt "bebbiga" och springer dit för minsta lilla och tar upp bebisen så fort de smågnäller lite. De anpassar ju sig då till det, att mamma kommer för minsta lilla. Då klarar de sig inte själv sen och har väldigt svårt att ligga ensamma ens korta stunder, har svårt när andra håller i dem, etc. De blir så bundet till sin moder. Det är ju det ända barnet känner till. Inget är direkt dåligt med det, men det blir nog väldigt jobbigt för både mamma och barn efter ett tag. Det är inget farligt eller hemskt att låta sitt barn anpassa sig till nya mönster och vanor. De har sett en koppling me att de bebisar som är sådär fast vid sin mor är mindre nyfikna på omgivningen och de tar längre tid för dem att "släppa taget" och våga prova sina vingar utanför sin mamma.
Har en bekant som sa att hon "inte kunde" lägga ifrån sin bebis nåågonsin och den ville ligga vid bröster konstant, tills ungen nästan var 1 år höll hon på så. Den sov alltid vid tutten. Den mamman mådde inte bra och tillsut var hon helt nere på botten. Hon kunde inte göra någonting annat och anpassade sitt liv och kropp för sitt barn. Men det gick ju så långt tt hon inte mådde bra av det och i sin tur inte heller blev en sån bra mamma.

En bra mamma är en mamma som mår bra, då mår i sin tur barnet bra. Det är den som tar efter mamman och de känner tydligt av om det är något som inte stämmer.
Jag tror att Lova kände av att jag inte mådde bra och kände sig orolig över det.

LivetMedLova

Äldre 25 Feb 09:22

#54

Jag har dessutom väldigt svårt att sova på dagarna när Lova sover. Alltid haft svårt vid det. Och som det varit tidigare så har hon knappt sovit om dagarna utan sovit i korta intervaller, för hon har bökat såå mkt. Då har jag varit tvungen att springa dit direkt och TILLFREDSTÄLLA henne. Sedan så är det oftast mkt som ska fixas när hon väl sover så passar jag på.

LivetMedLova

Äldre 25 Feb 15:18

#108

AnnaKlara skrev 2010-02-25 10:31:49 följande:

TS, det som hänt är ju inte att ni lärt ert barn av med en dålig vana, så små barn skaffar sig inte olater på det viset. De har behov, helt enkelt. Sugbehov, närhetsbehov...och det ni lärt er dotter är att det inte är någon idé att försöka få dessa behov tillgodosedda, för ni svarar ändå inte. Så nu har hon gett upp denna ordlösa kommunikation som "gnället" var. Så enkelt är det. Hur hårt det än må låta.

WOW. Häftigt att det är så många här som tycks vara proffs på det här med föräldrarskap och bebisar!!! Har ni gått en kurs i det eller?....

Det är sjukt märkligt att jag får skit för något som har gjort mig och min dotter gott!? Vad är era problem? Varför ska jag sluta med det här om det fungerar superbra och gör min dotter glad och pigg om dagarna? Tala om det för mig, snälla.
Jag har brustit ut i tårar av glädje för att jag sett min dotter var så JÄKLA glad som jag aldrig sett henne förr!!! Jag tackar gudarna för att det här fungerar så bra.

Och till dig AnnaKlara. Haha, herregud. SÅ är det verkligen inte!!! Fy fan vad arg jag blir nu! Det är ju xakt det vi har gjort! Vi har ju försökt med precis ALLT, försökt tillfredställa henne på alla sätt och vis men inget har fungerat. Jag la ner hela mitt hjärta och själ på att försöka hitta ngt bra sätt som fungerade för Lova. Men det blev förmodligen en ond cirkel av det för att Lova kände av att jag/vi var stressade och oroliga och mådde dåligt, pgr av sömnbristen! Så tillslut valde vi att testa med detta. Var ju inte exakt som 5 mm utan vi körde ju vår egen lilla variant. Och vi har ju inte ignorerat henne för gud skull! Det är inte så att vi låtit henne skrika av kung och fosterland och suttit och glott på tv och käkat popcorn som nån skrev..
Jag låter det knappt ens gå 5 minuter när hon gnäller. Vilket hon inte ens har gjort ju, förutom första natten! Hon har inte ens skrikit för full hals. Första natten var det tydligt uppmärksamhets-gnäll/skrik.
Tror du att min dotter kommer få trauma av det här eller?.. Att hon fick sova gott om nätterna och må superbra om dagarna?... Det går liksom inte ihop.
Tar du alltid upp din unge när hon/han gnäller lite?? Som någon skrev så är det till och med onödigt ibland. Det är knappast så att hon gett upp hoppet om att mamma och pappa kommer, för det har inte ens hunnit gå så långt att hon skrikit så pass mycket. Inte ens hunnit gå så lång tid så att hon tror att mamma och pappa är borta och aldrig kommer igen.
Men det känns ju rätt mkt dubbelmoral ändå.. Om bebisar nu har så kort minne minns dem väl heller inte sina föräldrar dagen efter? eller efter 10 minuter, 1 timme, 4 timmar osv... Man kan inte konstant vara supernära sitt barn. och det finns inget som tyder på att ett barn skullle må sämst pgr av det. Ingen är fullkomligt tillräcklig som förälder och måååånga tusen barn mår alldeles prima ändå. Sedan så är det ju självklart skillnad på om man struntar i sitt barn en längre tid!!! DÅ kan det säkerligen ta skada. Men det har vi ju inte heller gjort för hundrade gången!!!

Och uppenbarligen mår min älskade Lova bra. Vad betyder det..? Ska jag på ngt sätt tolka det som ngt dåligt?
Vi är så enormt kärleksfulla och tllfredställer hennes behov alltid annars. Vi försökte under nattetid med, men allt som oftast skrek hon ändå. Förmodligen av enorm trötthet, för stackarn sov ju jättedåligt hela dygnen. Fick aldrig en längre sovstund, men kunde inte somna för att hon också kände av våran oro.
Det blev som en ond cirkel skulle jag tro.
Men vi har fått henne att inte vakna flera ggr per natt nu och slippa känna den där oron. Och hon mår ju kanon efter detta! Vem vill inte att sitt barn ska sova hela natten och vara glad och pigg dagen efter?! Det är inge fel att vänja bort dessa uppvaknanden som oftast vid den här åldern är pgr av en vana. Tex att äta på natten! Det säger alla barnmorskor jag pratat med samt läst om. Lova vaknade även fast hon hade nappen och låg och bökade och verkade vara allmänt orolig av sig.

Småbarn anpassar sig till situationer och rutiner snabbt. Så är det!
Men det har också varit Mycket för oss den senaste tiden, vi har tex flyttat 2 ggr på 2 månader och bott på olika ställen, ett ställe var hos min familj. Det var nytt, nya människor, ny lukt och alla skulle gulla med henne jämt. De blev nog mkt för henne. Vi har haft det tungt ekonomiskt och känt oro för det, hade svårt att få tag i bostad här då det blev ganska förhastat det blev vi stressade och oroliga av. Med mera!
Allt detta rubbade våra rutiner då och Lova blev allt mer orolig och sov sämre och sämre och sämre..
Häromveckan åkte vi till akuten, för det var droppen. Lova skrek som aldrig förr, i tiiimmar. De visste inte riktigt vad det var men troligen förstoppning. Kanske har det varit det som varit det största kruxet med hennes sömn. Vet inte riktigt.
MEN nu är ju allting BRA så varför i hela friden ska jag förändra ngt som funkar bra? Min dotter mår jättebra och vi mår jättebra. BRA VA?

Eller tycker du att jag ska vara orolig för att mitt barn kommer bli apatiskt för att hon kan somna om själv...?
haha, jisses. Det är fruktansvärt långsökt. Möjligen om hon skulle bli totalignorerad ofta och längre stunder. Men så är ju inte fallet.

Fasen vad folk är duktiga på att klaga i det här mellanmjölkslandet. Speciellt när det går bra för någon annan. Och så är det ju fruktansvärt TJEJIGT att hålla på på det här viset!
Eller är ni alla så himla oroliga för att mitt barn ska må dåligt...? Det är ju knappast det det handlar om...
Ni tycker det är kul att klanka ner på andra, i synnerhet de som det går bra för. Har ni inget bättre för er? Jag bad inte ens om era åskter utan ville veta om någon annan varit med om samma sak!
Skapa en egen tråd om ni vill surra om annat.

LivetMedLova

Äldre 25 Feb 15:33

#111

southernbelle skrev 2010-02-25 15:17:27 följande:

Fast vad är det som säger att TS barns behov just då inte var att vilja somna själv men besatt inte kunskapen? Om det var ett behov som barnet desperat behövde tillgodosett (närhet, hunger) tror du inte att barnet hade varit mer upprörd från början än bara gnällt? Kan det inte vara så att barnet gnällde pga frustration att han inte besatt kunskapen att somna själv? Om barnet skulle känna sig ignorerad i sina behov tror du då att ett barn enbart skulle sluta kommunicera på kvällstid när det är dags för läggning? Ett barn sitter inte på den kunskapen så hade det varit så att barnet kännt sig ignorerat så skulle den ge upp att kommunicera i andra fall än vid bara läggning. Hur hårt det än må låta så kanske det var så att det enda TS barn behövde var att lära sig somna själv Barn är olika och har olika behov.

SUPERBRA skrivet! TACK. Kunde inte sagt det bättre själv. Vi har lagt henne mätt och belåten och torr blöja osv. Hade det varit värre saker det handlade om för Lovas del så hade hon skrikit betydligt mer, och på ett helt annat sätt. För jag känner mitt barn. Och vi har hört henne skrika förr av smärta och när hon inte fått uppmärksamhet tillräckligt snabbt. Det har hänt, men har aldrig hänt igen för att vi nu vet vad vi ska göra när hon låter så. Tror ingen mamma låter sitt barn ligga själv om det gallskriker.

syskonmamma skrev 2010-02-25 15:15:08 följande:

Vad tycker ni om att försöka med 5 minuters metoden på en kille som bara är 5 månader? Jag kommer snart inte orka mer...han vaknar va 20:e minut hela nätterna och vill ha nappen. Vi har ju vant honom vid att han ska få det för att han inte ska väcka sin storebror som är 1 ½ år. tacksam för svar

Så hade ju vi det med! Tillslut är man snabb som fan dit och stoppar in nappen innan de ens hinner försöka själv att somna utan den. Sen blir det ju en vana, de vet att nappen kommer snabbt som tusan. Jag tycker du kan testa det vi testade, inte exakt 5 mm utan att ibland gå fram och gå nära, stoppa om, pussa på, stå där ett tag med mera. Men inte ge nappen. Inte alltid exakt med 5 minuters mellanrum utan när man själv känner för det. Blir det för jobbigt, ja gå då in efter 1 min redan. Ge han nappen men ta ut den precis innan han somnar. Det testade jag men lite innan. Det funkade bra. Först var det knepigt och hon märkte direkt när den försvann och började böka, men det gäller att hitta när hon preciis håller på somna.
Men ge det en riktig chans ändå! Bara då Lova skrek som värst gick vi in och gick nära. Man mår ju inte bra av att ha det sådär!!! Varför inte göra ngt åt saken innan det går alldeles ör långt?! Man är inte mer än mänsklig och pallar inte vad som helst bara för att man är mamma och ska göra allt för sitt barn. Man måste må bra och fungera som människa om man ska klara av det också ju.
Annars blir det en ond cirkel. Varför leva så?

LivetMedLova

Äldre 25 Feb 15:49

#119

Melly skrev 2010-02-25 15:39:34 följande:

Jag fattar inte varför man begär utav en sån liten bebis som bara 6 mån att somna ensammen. Är ju helt normalt och naturligt att bebisar helst somnar nära sina föräldrar. I famnen eller i en bärsjal eller i sängen med föräldrarna. Kolla hur andra däggdjur gör inte lägger dom sina ungar att sova ensamna. Jag tycker att många ställer helt orimliga krav på sina bebisar idag. Att dom ska bli självständiga nästan såfort som dom lämnar magen och helst så ska dom inte behöva sina föräldrar alls...

Det är verkligen inte det det handlar om. Det handlar om att mitt barn inte mådde bra av det som var och heller inte jag. Det höll inte att ha det sådär längre! Ingen av oss mådde bra! Varför ska jag fortsätta ha det som pina och pest när man kan testa något nytt som faktiskt kan göra det bättre?! Jag trivdes inte med att ha Lova sovandes nära mig, jag kände mig obekväm och orolig och det gjorde nog att hon kände min oro och hade då svårt att sova själv. Blev en ond cirkel. och då menar jag obekväm på det sättet att jag var orolig att skada Lova i sömnen (OBS!) så de gångerna jag haft henne nära mig, vilket var vääldigt ofta innan, så har jag själv inte kunnat sova ALLS!!!
Och JA, vi tog en risk med detta men det har ju gått alldeles utmärkt utan några större bekymmer! Hade det inte varit så så hade det självklart varit en helt annan grej.

LivetMedLova

Äldre 25 Feb 16:00

#123

Melly skrev 2010-02-25 15:47:37 följande:

TS: Att bebisar "lär sig" somna ensamna med 5 minuters metoden eller andra skrikmetoder det är för att dom ger upp och slutar med att försöka kommunicera sina behov eftersom att dom märker att ingen ändå bryr sig. En del bebisar kämpar längre med att försöka utrycka sina behov (alltså skriker mer och längre). Andra bebisar orkar inte lika länge utan ger upp tidigare och somnar "snällt". Bebisar är totalt beroende utav sina föräldrar och dom behöver lita på att föräldrarna svarar på deras signaler och tillfredställer deras behov tex utav närhet och trygghet. Att 5 minuters metoden "fungerar" betyder inte att den är bra. Den går ut på att ignorera sitt barns försök till kommunikation vilket aldrig är bra för ett barn.

som jag skrev tidigare: "Vi har ju försökt med precis ALLT, försökt tillfredställa henne på alla sätt och vis men inget har fungerat. Jag la ner hela mitt hjärta och själ på att försöka hitta ngt bra sätt som fungerade för Lova. Men det blev förmodligen en ond cirkel av det för att Lova kände av att jag/vi var stressade och oroliga och mådde dåligt, pgr av sömnbristen! Så tillslut valde vi att testa med detta. Var ju inte exakt som 5 mm utan vi körde ju vår egen lilla variant. Och vi har ju inte ignorerat henne för gud skull! Det är inte så att vi låtit henne skrika av kung och fosterland och suttit och glott på tv och käkat popcorn som nån skrev..
Jag låter det knappt ens gå 5 minuter när hon gnäller. Vilket hon inte ens har gjort ju, förutom första natten! Hon har inte ens skrikit för full hals. Första natten var det tydligt uppmärksamhets-gnäll/skrik."

Och HUR vet du att min dotters behov INTE blev tillfredställda?.....Ett barn behov är inte nödvändigtvis jämt att ta upp och hålla om! Ibland kanske det bara är att de vill känna sig sedda/hörda och känner trygghet av "bara" det och kan bli lugna när de får det. Så som Lova fått. Hon har ju blivit lugn av våra röster och känt sig lugn även när vi gått därifrån!

HUR TOLKAR DU DET?!

Hon skrek förmodligen Första kvällen och natten främst av trötthet, men också att hon ville ha sin napp som hon alltid annars har för att kunna somna. Men snabbt kände hon väl att hon kunde somna utan den för att tröttheten tog över och hon visste att mamma och pappa fanns där! Hon sov så sjuukt dåligt och oroligt både natt och dagtid innan så hon var konstant trött och gnällig, just på grund av sömnbristen hon hade.
Hennes behov kanske är tillfredställda nu när hon känner sig trygg med att kunna somna själv. Det är kanske det hon vill ha, lugn och ro och tystnad.

WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

INNEHÅLL