WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!
Det är ju bra om du inte uppfattar att din dotter har varit genuit ledsen under de här kvällarna. Jag misstänker dock (som en del andra) att nappen har varit mer än hälften av ert tidigare problem.
En orsak till att många skriver väldigt negativt när någon diskuterar denna metod är att det finns många som hör talas om 5-minutersmetoden och som testar den benhårt på små bebisar, och på barn som har fullständigt normala sömnmönster och normala behov, när den egentligen är tänkt på extrema sömnproblem för lite äldre barn. Det kan vara så att om man förklarar en del kritiska åsikter när någon skriver positivt om metoden, så kan en del som funderat på detta inse att det kanske finns andra sätt att lösa sina "problem" på.
Jag tror dessutom, till skillnad från dig, att de barn som har en mamma eller pappa som alltid finns där är trygga barn.
Det finns en skillnad på att "springa dit för minsta lilla och ta upp när den smågnäller" och att barnet alltid får respons.
Man måste faktist inte lyfta upp en bebis som jollrar eller ens gnäller lite, det kan till och med vara onödigt, men om ett barn gråter eller verkar vilja något så är det viktigt att man visar sig och bedömer om det behövs något mer än bara närvaron.
Och att man alltid finns där för sitt barn betyder absolut inte att man inte låter barnet vara med andra vårdnadshavare eller släktingar eller vänner. Det betyder inte heller att man inte uppmuntrar barnets egna lek. Det kan göras på en massa andra sätt än att överge barnet (även om övergivandet endast är i några minuter så är det just det, ett medvetet övergivande).
Jag var förresten en sådan som din bekant under en tid när dottern var 5-6 månader. Dottern slumrade bara korta stunder och ville hela tiden ligga och snutta vid bröstet. Jag mådde inte heller bra.
Ända tills jag slutade vara orolig och tog reda på lite mer fakta. Att barn sover olika, men det är fullkomligt normalt att vakna många gånger på en natt även som 6 månader eller till och med 12 månader. När jag insåg att det inte var jag som gjorde fel, eller att dottern var konstig kunde jag slappna av på ett helt annat sätt. Och vet du vad, jag mådde sååå mycket bättre. Visst hade jag sömnbrist ibland, men inte så att jag led av det.
Vi samsov hela första året. Jag sov bredvid henne/i samma rum hela andra året. Och sedan hon blev 3 år somnar hon gott i egen säng i eget rum efter att jag släckt lampan och gått ut. Hon har aldrig behövt undra varför jag inte kommer och jag har alltid vetat att hon inte är rädd för att jag är borta, utan denna gradvisa självständighet har kommit på våra egna individuella villkor. Och hon är och har alltid varit enormt framåt, självständig och nyfiken. 
