WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Det som fascinerar mig i trådar av det här slaget är tvåfalt.

1. dels det stora antal personer som förordar 5MM utan att veta vad det är, utan att ha läst om det, eller som tror att den metod de har använt ÄR 5MM, när det inte är det och som sedan säger att metoden funkar så himla bra för dem, trots att det ju inte ens är den metoden.

2. dels den totala vetenskapsfientlighet som finns. Idag så VET man att det är skadligt för spädbarn att skrika ensamma och att inte få tröst (tröst kan ske genom fysisk närhet, eller genom rösten och att man finns tillgänglig även om man inte kan lyfta upp barnet och ha det nära exakt just då). Man VET det. Det är inte hittepå. Det är god och valid forskning som kommer av att vi vet så otroligt mkt mer om hur hjärnan funkar idag än vad vi visste för bara 10 år sedan. Man vet att hjärnan utvecklas sämre, man vet att stresshormoner skadar osv osv. Och att det här kan ge men i mer eller mindre utsträckning i framtiden, t ex att det här barnet växer upp och hanterar stress sämre än vad andra jämlikar gör. Det är sånt man VET. Det man inte vet är exakt HUR mycket stress som krävs för det enskilda barnet. Man kan inte predicera hur ett barn kommer reagera på stress, eller hur ett annat barn kommer reagera på stress. Vissa barn kommer inte att få dessa farliga hormonpåslag, andra barn kommer få det mycket mycket tidigare. Osv.

Och jag förstår inte att man som förälder vågar chansa på att just mitt barns hjärna tål mer än vad andra barns hjärnor gör.

(och sen är jag också förvånad över att folk tar till 5MM i första hand, eller tredje hand, utan att ens ha fått barnets sömnstörningar utredda av medicinsk eller psykologisk kompetens, men det ser jag som en del i vetenskapsfientligheten ovan)

Det här tycker jag inte heller är konstigt. Det jag tycker konstigt det är att man "drar till" med 5MM som första åtgärd. Istället för att titta på en massa andra saker som kan påverka sömnen och åtgärda dem först. Som samsovning så att föräldrarna inte behöver gå upp, eller testa eget rum om man tror att man väcker barnet, eller göra förändringar i kosten, eller förändringar i vad man gör på dagen (mycket färre intryck kan behövas, eller mycket mer action i livet) eller att man testar små, mindre invasiva, metoder osv osv.

Och om allt det här inte funkar, efter tillräckligt lång utvärderingstid, så ska man ju ha en psykologisk och en medicinsk utredning INNAN man gör något så drastiskt som 5MM. För jag kan se tillfällen när 5MM kanske kan vara en bra åtgärd, men då är det ju den absolut sista åtgärden man gör efter en lång rad av åtgärder under lång tid. Och frågan är ju om inte sömnmedicin är en bättre åtgärd i de fallen, det är iallafall skonsammare för barnets psyke.

För det är just det här som du säger att man ska börja i rätt ordning. Jag tycker från FL-trådar att väldigt många börjar med det mest drastiska. Kanske har de prövat en massa andra åtgärder först, det framgår kanske inte, men om barnet som utsätts för 5MM bara är 5 månader så tvivlar jag ju på det. Och dessutom verkar många pröva 5MM som inte är ett dugg pålästa om vad metoden innebär, och som inte verkar veta något om vad en sådan metod kan göra med ett spädbarns psyke.

Och jag är inte förvånad över att BVC kan rekommendera 5MM för de verkar ju inte heller särskilt pålästa om spädbarnens utvecklingspsykologi och den senaste forskningen. Det är ju väldigt synd för det är ju BVC som borde vara den verkliga auktoriteten på det här området, så det är svårt för föräldrar att veta att BVC kommer med gammal, ovetenskaplig information.

Ja, jag säger som Vittra. Jag är dubbelt inställd till de olika CIO-metoder som finns. Om barnet skriker och blir lämnat i hysterisk panik, eller ledsen gråt, eller ilsket närhetsbehov så är det fel, oavsett om det lämnas en minut eller tre eller en timme.

Om barnet gnyr en liten stund och sedan vänder upp rumpan i vädret ochs omnar gott så är jag positivt inställd till metoden, men då vete sjutton om vi ens kan kalla det för en CIO-metod. Och man undrar ju varför de ens behövde köra en "metod".

Problemet blir ju när folk säger att de kört 5MM, får upprörda inlägg av såna som oss som vet lite om vad som händer med spädbarn som får skrika oreglerat, och sedan hela tiden modifierar sina inlägg med "nej men jag väntade bara någon minut innan jag gick in" eller "jag lyfte upp henne och lugnande henne innan jag lade ner henne igen".
Då är det ju inte 5MM. Det är en egen hemmasnickrad metod som man TROR är 5MM. Så sprider man budskapet att 5MM funkade jättebra och sen kommer andra föräldrar och läser på lite och kör den "riktiga" 5MM och låter barnet skrika tills det kräks.

Eckerberg är ju själv tydlig med att hans metod är till för föräldrarna, inte för barnet. och att det är till för föräldrarna för att dagens samhälle inte funkar ihop med barns naturliga sömnmönster.

Det är lugnt. Jag vet att Eckerbergs metod inte är känd utanför Sverige, men det är den metod som de flesta svenskar kör med när de använder en CIO. Mina amerikanska vänner använder, om de använder någon metod, oftast Ferber. Men för det mesta är mina amerikanska vänner samsovare och långtidsammare och sjalbärare. (Och jag vet att det är udda existenser i USA)

Hursomhelst. Min poäng är just att min huvudsakliga svenska erfarenhet gällande CIO-metoder är just att folk använder 5MM, utan att vara särskilt pålästa, och UTAN att genomföra de här rutinerna som du pratar om. För det enda de har hört är att man ska låta barnet skrika och titta till det då och då. Och jag håller med om att vikten med en "riktig" CIO-metod är just att införa de här rutinerna och att se till att barnet är nöjt, och också har tankat närhet, när det läggs i sängen. Problemet är ju snarare med de föräldrar som inte har gjort det, som kör business as usual och sen lägger barnet i sängen och barnet reagerar så som jag har hört talas om otaliga gånger och också läst om här på FL,dvs med hysteri och panik. Förstås.Och då tror föräldrarna att det ska vara så, så de låter barnen skrika och skrika och skrika.

Jag känner dessutom flera BVC-psykologer som förtvivlat försöker få BVC-sköterskorna att sluta rekommendera 5MM. åtminstone inte i första hand. Tyvärr upplever de ofta att de kämpar i motvind.

Det som är viktigt att veta ang. forskning är ju att många av de råd man fick som förälder "förr" dvs: magläge, amma var fjärde timma, barn måste lufta lungorna genom att, spädbarn känner inte smärta, det är inte skadligt för spädbarn att gråta osv osv är inte alls baserade på vetenskap utan bara på tyckande utan evidens.
När man sedan har forskat på detta så har man insett att många såna här skötselråd är felaktiga och i många fall skadliga och då har man också ändrat råden i enlighet med detta.

Så nej, det är inte så att forskning (och med forskning menar jag riktig reliabel forskning, inte typ forskning i stil med att mäta folks huvuden och därifrån utsäga vissa karaktärsdrag...) har ändrat sig hipp som happ.

Fast från mina vänner som också praktiserar ett mer nära föräldraskap, där barnen inte somnar själva, kanske ammas till sömns långt upp i åldrarna, där barnen dessutom ofta samsover så har jag ALDRIG hört att det funnits dagis-insomningsproblem. Snarare har alla pratat om den dagismagi som gör att även våra barn utan nåt som helst mankemang går och lägger sig på sin madrass och somnar efter en liten stund.
Så gjorde min grabb första dagen han var utan mig på dagis och så har alla andra AP-barn jag känt gjort. (Och alla vi föräldrar har fascinerat konstaterat detta!)