southernbelle skrev 2010-02-28 00:44:47 följande:
Jag känner igen mig i så mycket du skriver. Just det här med att inte kunna sova mellan uppvaknadena. Det var så himla jobbigt och man låg bara och tänkte att snart vaknar han.Jag mådde fruktansvärt dåligt under dom första 10 månaderna och mitt barn mådde inte mycket bättre
heller.Vi har ingen familj i närheten och barnvakt var inte tänkbart för mig med ett sådant litet barn så man bet ihop och gjorde sitt bästa.Alla ni som mår bra och är super föräldrar fast att era barn vaknar massor av gr per natt kan jag bara gratulera. Underbart för er att ni klarar er på lite sömn och att ni är superförldrar ändå. Jag avundas er.Tyvärr så är inte jag så super så jag behöver ivarjefall tre timmars sträcksömn för att fungera som en human människa så jag valde att göra något åt det och det kan jag lova är det bästa valet för oss. Det är så lätt att peka på andra och säga att man aldrig skulle göra si eller så när man aldrig varit i en situation som den jag och säkert många andra mammor varit i. Jag valde min familj bästa och det var i vårat fall Ferbers sömnmetod och så är det med det
Jag tror diskussionerna ofta börjar i lite fel ända. Det handlar väldigt lite om att vara superförälder eller inte. Skulle tro att de flesta av oss gör så gott vi kan och är lite halvrisiga till mans
.
Vad jag tycker är synd är att det läggs väldigt lite fokus på hur barn generellt fungerar...innan, och även vad gäller informationen på barnavårdscentraler etc. Om man vet hur barns sömn ser ut under olika perioder och hur sömnen utvecklas och påverkas av utveckling m.m. så blir det lättare att hantera....tycker i alla fall jag. Vår yngsta har haft galet mycket risigare sömn än sin äldre bror i samma ålder (och storebror var alldeles väldigt "normal" med amningsuppvak varannan timme etc.), ändå har jag haft mycket lättare att ta det denna gången för att jag helt enkelt haft bättre kunskap och varit mer förberedd på det hela. Så många trådar där föräldrar verkar helt chockade av att deras lilla barn vaknar flera gånger per natt......och egentligen borde det ju vara tvärt om.....man borde bli ruskigt förvånad om de inte har mycket uppvak
.
Därmed inte sagt att det inte varit galet jobbigt. Det är också tragiskt att det ska vara fult.....det är alldles väldigt ok (normalt och mänskligt) att tycka det är urjobbigt att inte få sova. Jag önskar att det fanns mer alternativ helt enkelt....att få stöd (och jag menar då inte i sovmetoder) när det är tungt. När barnen inte sover, när man som föräder inte står ut med utbrott och liknande och känner att man behöver lite nya perspektiv och bollplank helt enkelt. Man kan ju avlasta sig själv på många olika sätt.
Jag är alldeles väldigt medveten om att det finns barn med verkliga sömnstörningar, där problemet når helt andra dimensioner.....barn med npf osv.
