WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!

Fast det stämmer väl egentligen inte....eller? Eckerberg har också tydliga instruktioner i hur man ska gå till väga....det är inget man gör bara hipp som happ även om föräldrar inte alltid verkar helt medvetna om det....det läser någon sammanfattande version eller hör någon annan som har hört/läst någon som hört/läst etc.

Eckerberg är på intet sätt unik i sin metod utan följer gängse modell för CIO-metoder. Så olika är de inte. Jag ogillar CIO-metoder generellt, men kan mycket väl tänka mig situationer då det kanske är bästa lösning.....men inte till barn som enbart sover lite halvrisigt och småbarns"normalt". Och ja, det är bättre än "shaken-baby-syndrome" etc. Jag hoppas och tror föräldrar generellt har så gott omdöme att man söker hjälp när det börjar barka åt det hållet.

Jag tycker det känns som om vi pratar om varandra. CIO-metoder, ALLA CIO-metoder, är kontroveriella utan tvekan. Vad som är kontroversiellt är inte att barnet ligger i egen säng, ligger ensam eller liknande utan att barn som gråter/skriker lämnas ensamma. Så länge barnet inte gör det är det ju liksom inget problem. Det en hel del barnläkare och psykologer vänder sig emot är att lämna barn ensamma skrikandes, inget annat i metoderna som så. Jag vänder mig mot de grundvärderingar som såväl Eckerberg som Ferber (alltså inte någon enskild förälders värderingar) står för. Nej, målet är inte att barnet ska skrika sig till sömns, men ingen av dem ser heller det som ett större problem. Ingen av dem ser det heller som ett stort problem att barnet skriker ensam tills det kräks. Jag säger inte att alla barn gör det, säger inte ens att många barn gör det, säger enbart att jag vänder mig mot en sådan syn på barn.

Ja, jag förstår också Charly, och vad jag har förstått det fungerade Ferbers alldeles utmärkt för henne och hennes familj utan gråt och skrik och då är det som jag precis sagt, inget problem. Det är ju inte rutinerna, egen säng, ligga ensam etc. som är under kritik/är kontroversiellt. Jag kan för mitt liv inte på någotvis ställa mig bakom den syn på barn som Ferber står för. Jag har inte läst hans bok (får nog ta och göra det och ska se till att få tag i utgåvan från 2006 eftersom han tydligen ska ha reviderat vissa ståndpunkter i den), men ganska mycket om metoden (och absolut inte enbart negativ information). Jag förstår hans resonemang och logiken i den, men jag kan inte förlika mig med de värderingar han står för och som trots allt utgör grunden för hans metod. Och ja, grundvärderingar etc. är självklart subjektiva och inte objektiva sanningar.

off topic

Tror inte någon överhuvudtaget reagerar på barn som knorrar. 5 mm är för barn med sömnstörningar eller där föräldrarna helt enkelt inte orkar mer - inget annat, bara att läsa Eckerberg. Hade barn generellt enbart knorrat när de lagts ensamma hade det överhuvudtaget inte behövts metoder, framför allt inte CIO-metoder.

Ställer mig rätt tveksam till det. Ja, det är stor skillnad på barn och barn. Somliga behöver massor med hjälp länge för att komma till ro, andra inte. Inget av våra barn har haft lätt att komma till ro inför sömn.....på egen hand har inte varit att tänka på, fast numera sover de jättebra ändå. Mycket handlar ju om utveckling. Om man läser på om barns sömn så skulle jag säga att barn som somnar själva och sover hela nätter mest är grädde på moset första året . Känner föräldrar med barn som har npf, och då kan man ju börja prata sömnsvårigheter, som inte skulle ta i en CIO-metod med tång. Jag ogillar CIO-metoder generellt, även om jag vet att de fungerar = barnet somnar själv efter ett tag. Betingning fungerar, visst. Sedan finns det självklart extremfall. Eckerberg säger ju själv att hans metod är för barn med konstaterade sömnstörningar och där föräldrarna inte orkar. Och visst är det bättre än shaken-baby-syndrom inte tu tal om det. Jag tror dock att det finns en anledning till att allt fler barnläkare, psykologer och beteendevetare avråder och tar avstånd från CIO-metoder.

Det håller jag med. Jag anser heller inte att man ska hacka ner på någon, det kommer man ingenstans med. Men skriver man en rubrik som TS där man höjer 5 mm till skyarna så får man nog vara beredd på att inte bara få klappar på axeln. Det är ju inte direkt en icke-kontroversiell fråga. Och inte mindre nu när faktiskt allt fler professionella tar direkt avstånd.

Det är väl om något ett rätt märkligt resonemang, eller? Med tanke på från vilken tid alla CIO-metoder har sitt ursprung så finns det massor med saker man ansåg vara ok då, som vi idag aldrig skulle drömma om att utsätta våra barn för. Och visst, det blev ju folk av människor förr med. Jag har verkligen ingen lust att återgå till den syn på barn som generellt fanns då.

Att bli ifrågasatt är nog något du får ta med i beräkningen i ett öppet diskussionsforum....det är liksom så argumentation fungerar. Det innebär självklart inte att personliga påhopp eller liknande är acceptabelt på något vis. Fortfarande är det så att alla former av CIO-metoder är mycket kontroversiella och om man nu väl väljer att ge sig på det så bör man åtminstone vara rejält påläst om vad det faktiskt innebär.....på alla sätt och vis. Det är ingen hemlighet att CIO-metoder fungerar = barnet somnar själv och sover, det vet alla. Betingning fungerar, det är ingen världsnyhet. Man bör ta i beaktande hur barns sömnutveckling och utveckling generellt faktiskt ser ut, hur deras sömnmönster/rytm ser ut i olika åldrar etc. och dessutom få bekräftat av läkare att inget annat är på tok om man anser att det är något som faktiskt inte står rätt till med sömnen. Det är som sagt var knappast någon tillfällighet att man från professionellt håll nu tar avstånd i allt högre grad.

Jättebra att ni mår bra och alla sover gott. Jag kommer fortfarande alltid att argumentera mot CIO-metoder....om något kan det vara en sista-utväg-lösning, när man provat alla andra snälla metoder, när man passerat de vanligaste sova-uselt-perioderna, när man utrett fysiska besvär etc. och sömnen fortfarande är ett problem och barnet verkar må dåligt av sömnbrist. 

Det lät ju trevligt......jag är själv pedagog......ch jag måste säga att jag reagerar....

Hur gammal är din dotter?

Nej, jag tänkte just på det....om hon var 5 månader och uppåt just med tanke på varje-timmes-uppvaken. Det är jättevanligt att de börjar få ännu mer uppvak än tidigare just runt 5 månader (tydligt i studier kring barns sömn) och att de sedan sover rätt oroligt och risigt under andra halvåret. Värst brukar det vara under separationsfasen som oftast ligger mellan 6-9 månader. Båda våra har vaknat varannan timme första månaderna för att amma och det är ju liksom normalt - kommit till ro snabbt vid bröstet oftast då - sedan har det varit rätt jobbigt just under separationsfasen. Lillebror slog alla rekord tyckte jag, vaknade var 30-60 minut nätterna igenom utan undantag mellan 5½-9 månader, och så gick det bara plötsligt över. 11 månader nu och sover mestadels hela nätter. Gjorde inga förändringar alls. Han somnar aldrig själv på kvällarna t.ex.

Tänkte mest på det du sa kring att snälla metoder som "somna utan gråt" och TASS-metoden inte fungerat. Man ska inte förvänta sig stora förändringar med ett riktigt litet barn eller ett barn under separationsfasen. Ni har inte gjort dessa metoder fel, det är inte fel på ert barn utan små barn och barn som ännu inte passerat separationsfasen fungerar helt enkelt så. Har man tur så råkar man ha en sömntuta av naturen, men de flesta av oss har det inte . När barn befinner sig i separationsfasen så fungerar inga metoder som inte handlar om betingning....och det avråder ju även Eckerberg själv från.

Det är URJOBBIGT när de inte sover, jag vet. Jag hoppas oavsett att ni väntar med 5 mm tills er dotter i alla fall blivit 10 månader då de flesta barn brukar få bättre struktur på sin sömn av sig själva, och inte är i separationsfasen, men det är självklar ert beslut som familj. Det är ju ingen tillfällighet att de flesta som använder "somna utan gråt", TASS, babywhisperer etc. ofta upplever att det fungerar bra och får resultat när barnet börjar bli 10-12 månader. En helt annan mottaglighet och mognat hos barnet då.

Hoppas du inte tog illa vid dig av mitt inlägg, det var inte min avsikt. Hoppas att ni hittar en lösning som passar er familj.

Jag tror att man som förälder ofta har lite bråttom. Det är ju bara att titta på alla trådar som handlar om "Hjälp! Mitt barn sover inte, han är mellan 5-9 månader". Barn i den åldern sover oftast rätt kass....tyvärr , sedan finns det ju vissa som är sjusovare av naturen, men de är faktiskt inte så många. Inget av våra barn har funnits inom den kategorin . Inte lika många trådar om äldre barn som vaknar varje timme....och nej, alla föräldrar har inte kört metoder och det är därför de sover bättre när de blir lite äldre.

På samma sätt som barn utvecklas motoriskt, så utvecklas de i huvudet så att säga och läser du det kapitel som handlar om just barns sömn så står det även där att det är runt 9-10 månader de börjar få stabilitet i sömnen. Läs kapitel 2 en gång till . Jag gillar "somna-utan-gråt", men jag delar inte Pantleys uppfattning om vikten av att somna själv för att sova hela nätter. Främsta anledningen är att vi har två barn som inte somnar själv, och båda sover hela nätter för det mesta. Jag har letat efter studier som på något vis backar upp detta, men det finns inte. Båda har dessutom haft tillfällen då de somnat själva, men inte har de haft mindre uppvak för den skull . Dessutom tror jag inte att det står att det är ovanligt att det löser sig själv. Står väl snarare tvärtom, men att man kan välja att aktivt påverka sömnen, på ett för barnet snällt sätt, om man själv vill skynda på förloppet.

Vad jag mest vill ha sagt är att man kanske inte ska vänta sig underverk just under den period då barn generellt har sin risigaste sömn, och att det är lite smådumt att köra hårdare metoder just då.

Vår yngsta gick från att vakna var 30-60 minut i flera månader till att plötsligt en natt vakna en gång (9 månader då). Så fortsatte han i 2 veckor och sedan började han sova hela nätter för det mesta om än med tidiga morgnar, men det är ju också normalt för små barn. De är av naturen morgonmänniskor. Han börjar närma sig året nu och sover oftast hela natten, ibland vaknar han till men somnar om själv när han ser att vi är där eller känner en. Han ammas fortfarande till sömns vilket borde vara en omöjlighet.....strorebror sövs i famnen, vilket också borde vara en omöjlighet.

Sömnproblem får de nog bli lite äldre för, för att man ska börja tala om. Vad skönt att ni tycker era nya sovarrangemang fungerar bra. Man får prova sig fram och ha rejält med tålamod (de tycker jag att de har rätt till). Jag tycker också att man ska tänka medvetet på vad som är barnets problem och ens eget. Lite olika sätt att bemöta det hela på inser man själv rätt snabbt. Det finns det ju fler alternativ än att köra en CIO-metod och att bara inte göra någonting.

Lycka till!

Ni kommer att få sova innan hon blir 18 år.....fast ni kanske planerar syskon .

Att betinga barn på det viset man gör i 5 mm och andra cio-metoder fungerar ur det perspektiv man betingar så att säga, det är det ingen som ifrågasätter. En nyfiken fråga bara....är det i så fall ok att betinga bort all annan gråt (som inte handlar om att barnet befinner sig i livsfara) på samma vis? Enligt det resonemang som nu förs så borde vi väl rimligtvis betinga bort all annan "onödig"/"irrationell" gråt på samma sätt, eller? För barnets bästa. Om det inte är ok, varför inte?

OBS! Intresset är av generell natur, inte vad någon enskild förälder gjort eller inte gjort.

Jag har inte tvillingar och kan självklart inte föreställa mig hur det är. Jag burit mina två mer eller mindre hela tiden första månaderna och det måste vara klart besvärligare med två om man säger så . Jag har dock två små rätt tätt, med tanke på att du kom in på det, storebror var 16 månader när lillebror föddes. Jag har burit båda samtidigt och även sövt båda bärandes, men det har ju varit mer i nödfall så att säga och inget man vill göra varje dag . Nu är min yngsta 1 år och storebror börjar närma sig 2½. Ingen av dem har någonsin somnat själva....man hittar lösningar. Självklart besvärligare om man är ensamstående, men många är ju trots allt två. Lite planering och finurlighet har det så klart krävts när jag varit själv, inte minst dagtid då jag har båda hemma på heltid, men man hittar lösningar. Och nej, visst har det funnits tillfällen då båda varit ledsna samtidigt och jag måst ha den ena i famnen, men då lämnar man ju inte den andre ensam, eller hur? Man kan ha den man inte har i famnen tätt intill sig ändå. Man behöver inte låta små barn gråta ENSAMMA för att man har mer än ett litet barn....och framför allt inte för att man tror att det ger någon slags pedagogisk vinst.