
-
Barnuppfostran och barnutveckling är skilda saker. Utgår man ifrån barnuppfostran som uppenbart går emot allt sunt förnuft och vetenskaplig kunskap och erfarenhet kring barns utveckling så får man ta att folk snackar om rätt och fel. Men du får gärna visa på forskning som stödjer sådant som skrikmetoder eller kanske aga som för några årtionenden ansågs rätt, eftersom du påstår att det finns?wedding2009 skrev 2010-03-25 13:58:25 följande:Jag måste bara komma med ett inlägg i diskussions-debatten; självklart är ett forum ett ställe där man får uttrycka sina egna åsikter. Självklart ska man också köpa att man får argument såväl för som emot det man själv skriver och tycker. Men det mästrande som några av er därute sysslar med känns för mycket. Man kan läsa på, bilda sig en egen uppfattning och fostra sitt barn därefter, men att tala om för andra föräldrar vad som är rätt och fel känns uppåt väggarna. Teorier runt barnuppfostran går i vågor. Det som var "rätt" igår är "fel" idag. Det som är "fel" idag kan mycket väl vara "rätt" imorgon. Och det finns alltid forskning som pekar i motsatta riktningar. Var nöjda med att ni har en egen stark bild av vad som är rätt och fel för er och ert barn, diskutera i forumet, tipsa andra, men lägg ner översittar-tendenserna. Please.
-
Hon pratade om barnuppfostran och rätt och fel samt att det går i vågor. Ja som sagt, det var mycket man tyckte var rätt förr. Är det verkligen ens diskuterbart i dagens läge huruvida aga är rätt eller fel? Nej... så min poäng är att tänket är extremt enkelspårigt.Moonis skrev 2010-03-25 14:21:40 följande:Hon nämde inget om aga och tycker inte ens ordet aga hör hemma i denna tråden.
-
Fast du handlade det ju inte om råd till gravida och nyblivna föräldrar, det handlade ju om teorier kring barnuppfostran.Moonis skrev 2010-03-25 14:29:38 följande:Det finns ju mer till barnuppfostran än just aga faktiskt och ja, det går i vågor. Speciellt också när man ser råden för bebisar och som gravid, fick mitt sista för lite över två år sen bara men redan har dom hunnit ändra grejer. Så nej, det är allt annat än enkelspårigt tänkande.
Sen håller jag med dig om råden, de förändras ju nästan från månad till månad. Men allvarligt talat, är man så dum att man lever sitt liv utifrån vad mvc och bvc säger för tillfället så blir det ju rätt jobbigt om man ska försöka göra "rätt" hela tiden. Vetenskapen däremot är inte ens i närheten av lika föränderlig, den utvecklas ja, men den förändras då rakt inte från svart till vitt från en dag till en annan! -
Jasså? Bortsett från AWs nonsensprat får du gärna hänvisa till vågorna kring ryggläge, för mig veterligen är forskningen rätt entydig där faktiskt... precis som den är kring att bebisar inte bör lämnas att skrika ensamma. Du som nu påstår att det kommit nya råd och rön om saker och ting, visa då?wedding2009 skrev 2010-03-25 14:46:57 följande:Vad jag vill minnas så uttalade jag mig varken för eller emot det ena eller det andra?! Och framför allt inte att allt var bättre förr...Det enda jag säger är att låt var och en läsa på och bilda sig en egen uppfattning, kom med dina tips och råd utifrån din synvinkel, men SLUTA UPP med översittarfasonerna. Och jo, råd går i vågor även vad gäller barnuppfostran och forskning på detta. Ta sov-läget som exempel; rygg-mage-rygg...nya råd när nya rön framkommit. Och inte ens du vet vad forskningsrapporterna imorgon säger.
-
Eller du kanske går efter aftonbladets "forskningsrapport"?
Ja då är det inte konstigt att man tycker det ändrar sig från dag till dag! Särskilt med tanke på att de oftast inte ens tolkar de olika små ministudierna rätt! -
Ja man brukar ju prata om "trögheten" just inom forskningsvärlden, så att det svänger snabbt fram och tillbaka tycker jag är en ganska naiv syn på den forskning som bedrivs idag. Det görs ju åtskilliga studier hela tiden, stora och små, men bara för att en ynka studie kanske påvisar raka motsatsen till vad idag etablerad forskning säger så betyder inte det att hela den vetenskapliga världen förändras på ett dygn! Det tar väldigt lång tid för forskning att slå igenom och många, många måste komma fram till samma resultat innan det alls kan anses vara giltiga slutsatser. Och håller med frösöblomster, de "nya rön" som dyker upp inför allmänhetens ögon är i princip alltid bara sådant som bygger vidare på redan väl etablerad kunskap, precis så som sker och har skett när det gäller anknytningsteorin. Det var ju bara ett par år sedan man hittade så starka samband mellan anknytning och framtida välmående (genom långitudinella studier som då hade pågått i 19 år har jag för mig) att man fastslog att anknytning faktiskt tom är ännu viktigare än vad man tidigare trott för det fortsatta välmåendet.
Men håller givetvis med om att man bör ta del av både för och emot, och sedan bilda sig en egen uppfattning. Det är ju när man inte gör det som resonemangen blir snedvridna... -
Haha bra skrivet! Man kan i allra högsta grad få pigga och glada barn trots att man inte använder CIO-metoder, och även fast sömnen krånglat enormt!Glitter2 skrev 2010-04-19 01:09:58 följande:Och ts, det är inte så att ni som kört cio är de enda med glada, pigga, och utvecklade barn, det verkar vara något slags mantra för "er"
-
Du är i sådan försvarsställning att det mest är du som framstår som patetisk. Jag hackar på andra för att jag skriver att barn faktiskt är glada och nöjda även om de inte blir kurade? Men det är ju ett mycket tydligt mantra som även jag uppfattat gäller bland alla dem som använt 5mm. Varför är du så enormt aggressiv? Och varför särskilt på mig? Jag har inte ens skrivit särskilt mycket i denna tråd, men tydligen trampar man ju på en hel del ömma tår så det visar väl snarast på hur rätt man har...LivetMedLova skrev 2010-04-19 11:16:27 följande:Och Vittra: Du känns mest bara patetisk. Mår du på något sätt bra av att hacka på andra?!?
-
Beundrar mig? hahaha nu tar vi nog i med en rejäl skopa överdos av egen tolkning! Jag kan massor av barn, och vad ännu bättre är, jag har också erfarenhet av barn. En kombination av detta gör att man faktiskt kan en hel del. Men självklart inte allt. Jag har också lärt mig massor på familjeliv. Det som är synd är att vissa är så enormt ovilliga till att utvecklas.Jagvetmest skrev 2010-04-19 13:07:30 följande:Vittra: Nu har jag skummat igenom dina inlägg för att se vad det är som du påstår att du gör så himla bra inom barnuppfostran enligt dig själv. Och vet du- jag hittade.... hm ingenting. Det enda du gör är att skriva hur fel alla andra har och hur idiotiska deras inlägg är. Så jag har genomskådat dig rätt så bra. Du kan ingenting om barn, men du är enormt duktig på att tala om för andra hur fel dom har och dåliga föräldrar dom är. Kryddat med en alldeles för stor skopa av självbelåtenhet och självgodhet. Att tex tolka irritation över dina hetsande inlägg som att folk egentligen beundrar dig är ju bara höjden av hybris. Tycker du borde ta och gå och skämmas ett slag faktiskt. Till er som umgås och uppfostrar era barn med kärlek och värme utan att hela tiden springa och läsa den senaste forskningen ang. varenda liten detalj vill jag säga: Grattis, ni har fattat vad föräldraskap handlar om!
Bara så du vet, det tillhör mitt yrke att veta allt om senaste forskningen. Inte mitt föräldraskap. Även om det är ett stort plus att jag faktiskt vet med stöd i forskning varför jag gör som jag gör. -
Jaha så jag skrev att du gör fel när jag skrev att andra barn också är glada och nöjda, utan att behöva kuras (på köpet har du inte ens kurat ditt barn enligt 5mm, så fattar inte ens varför du alls tar åt dig, vilket du faktiskt gör eftersom du börjar råhacka direkt) då måste man ju nästan ifrågasätta om du alls kan läsa?LivetMedLova skrev 2010-04-19 12:40:37 följande:Det är jag inte alls. Men jag börjar bli enormt less på den här tråden och att du och några andra liksom ska säga emot, komma med era åsikter och att jag har eller gör fel osv. Jag har inte heller bett om massa komplimanger utan undrade som sagt bara om det var fler som varit med om samma sak. Du har inte gjort något annat än skrivit negativa saker här. Som att du tycker att det är kul. Och nu senast när någon annan skrev något negativt så slänge du in ett "haha" också, som ett ganska bra bevis på att du gillar det här med att håna och leta fel och att vara en sann moralkärring. Jag tar inte åt mig men jag kan inte längre låta bli att bli en aning upprörd. Och det är INTE DET SAMMA SOM ATT JAG EGENTLIGEN KÄNNER ATT DU HAR RÄTT!!!!!! Det handlar aboslut inte om att du trampat på mina tår, inte alls, utan mer om att jag tycker att det känns jävligt tråkigt att du är så jäkla negativ och ska hålla på och rätta mig och att det jag gör är fel m.m, när allt har gått alldeles jättebra för mig och min familj. Varför måste du skriva här? Varför måste du komma med dina åsikter här? Varför är du så negativ? Varför kan du inte till exempel istället vara glad att vi mår bra nu i min familj? Det är iiinget du behöver vara, inte alls någto jag kräver av någon, men eftersom att detta har gått inget annat än BRA så förstår jag inte varför du ska hitta massa fel ändå. Det är DET jag tycker känns patetiskt och tråkigt.
Jag började skriva här därför att jag anser att det är rätt viktigt att man vet vad 5mm är, och att man inte uppmuntrar andra att låta sina bebisar skrika sig vettlösa. För det är vad 5mm orsakar, och ska orsaka enligt skaparen själv. Men du är ju helt snurrig i dina inlägg och bara skriver om hur bra ni har det. Jamen skitbra! Varför tycker inte även du att det är viktigt att det framkommer att man inte måste låta dem skrika sig till sömns bara för att få dem att bli nöjda, goa, glada och sova gott?? -
Tillägg: skrika sig till sömns helt ensamma.
-
Men va? Det är ju lite skillnad på etablerad vetenskap och tex forskningsstudier som dagligen presenteras i aftonbladet...Jagvetmest skrev 2010-04-19 13:48:39 följande:"Jag har lärt mig massor på Familjeliv"... Ja då så vet jag vad du får allt ifrån. Om du envisas med att hänvisa till forskning så vet nog du lika bra som alla andra att forskningsrapporter dels säger helt emot varandra och dels så får forskaren i stort sett alltid fram det resultat som de själva vill. Åtminstone då det handlar om kvalitativa studier. Jag skulle genom att göra 1000 djupintervjuer kunna visa att människor med fräknar är sämre föräldrar. Om jag ville det alltså. Och du skulle kunna bevisa med en annan studie att de faktiskt är mer intelligenta och bättre föräldrar än mörkhåriga utan fräknar med en konfidensnivå på 99%. Har läst för mycket vetenskapsmetodik för att lita blint till forskning, tyvärr... I vilket fall så tror jag du skulle må väldigt bra utav att vara lite mer ödmjuk i din framtoning- för som du beter dig så är det ingen som har lust att lyssna på dig.
-
Du får gärna ta upp någon etablerad vetenskap som påstår att skrikmetoder är bra? Vetenskapen är faktiskt inte alls så spretig som du försöker påskina, särskilt inte när det gäller något så självklart. Men visst, visa på någon forskning så ska jag absolut läsa igenom det.
-
Jodå, självklart måste man lyssna till sig själv i första hand. Men det var ju du som sa att forskningen säger emot sig själv och att det inte spelar någon som helst roll vad vetenskapen säger, eftersom du inte kan visa på några motstridigheter så får vi ju helt enkelt inse att det inte stämmer i detta fall. Då kanske man ska fråga sig varför somliga ändå är så envisa att de går emot all kunskap och "sunt förnuft" och låter bebisarna skrika sig till sömns för att en Eckerberg talar mot bättre vetande och påstår att det ska vara så.Jagvetmest skrev 2010-04-19 21:12:01 följande:Vet inte om det där var till mig men jag har aldrig förespråkat någon metod överhuvudtaget. Tycker att alla metoder är som "parenting for dummies" ungefär... Du fortsätter tjata om forskning. Snöa inte in på det- försök lita på dig själv.
-
Kan ju bara säga som så, med tanke på mammatillMiltons inlägg, grattis till er som har det så enkelt. Alla har det inte så lätt. Många har det betydligt krångligare än så med sömnen och kanske under ett par års tid, och att lämna själv gör bara saken ännu värre! Och det är då jag kan förstå den frustration, maktlöshet och trötthet som resulterar i att man mot allt sunt förnuft testar att låta bebisen skrika själv tills den kräks osv. Men det är såklart inte rätt!
Jag tror att en anledning till att jag ofta tänder till på alla cylindrar just i dessa diskussioner är för att jag vet hur jäkla jobbigt det kan vara men ändå visste jag någonstans innerst inne att det inte är rätt att lämna en hysterisk bebis ensam bakom stängd dörr. Ja, för skillnaden i metodens resultat är ju just om bebisen faktiskt ville vara ifred och därmed bara gnyr en liten stund och sedan somnar utan problem själv, eller om bebisen faktiskt protesterar och blir allt mer panikslagen ju längre tiden går (och det är ju där själva huvudpoängen ligger i metoden, barnet ska lära sig somna själv och behöver alltså utsättas för detta, trots protester). Eckerbergs enorma misstag enligt mig är att han uppmuntrar den typen av skrik och menar att det är så det ska vara!
Tänk er då hur denna TS skulle bidra till att dessa trötta, maktlösa föräldrar faktiskt uppmuntras till att totalt ignorera sin egen bebis när skriken blir så hysteriska att det skär i hjärtat? För så blir det! För väldigt många!
Som ett tillägg blir det ju näst intill bara skrattretande när någon kommer och tycker att det är såååå jobbigt att behöva amma 1-2 gånger per natt eller att bebisen måste ammas till sömns 10 min innan han somnar etc och därför måste utsättas för skrikmetoder... då har man faktiskt inga problem, då är det helt och hållet den egna inställningen som behöver få sig en rejäl förändring.
För att tydliggöra detta ytterligare är det här ingen attack mot TS utan ett generellt inlägg om 5mm som sådan. -
Det är ju svårt att säga något alls bara utifrån det du skrivit här, hur gammal var hon? Var det de fem första månaderna?? Eller var det nyligen, eftersom du resonerar att hon var förbannad och med tanke på att hon ändå är 20 mån nu?Lana skrev 2010-04-20 10:44:41 följande:Vittra; du verkar kunnig på det hela.vet inte om du läste mitt inlägg innan men det enda som hjälpe min dotter var att vi markerade att NU är det natten.vi hade en timma innan som vi varvade ner mm.Sedan blev det sängen,välling på med en ljudbok.nattning och sedan fick hon vara.Efter en kväll med mer förbannat skrik än ledsen så somnar hon nu med samma rutin fast själv.fast blir hon ledsen eller dyl så går vi ju självklart in.men det var det enda som "bet" på henne. jag vill jätte gärna ha tips på vad man kan göra för att få henne att somna utan att göra så.hon skrek minst 1h VARJE kväll och minst 1h VARJE natt i 5månader.det är ingen utvecklingsfas och hon är trygg i sin säng.MEN hon skrek förbannat heela tiden.inte ledsen eller panik och vi kunde INGET göra,hon skrek lika mycket om vä bärde,sjöng,matade mm mm.Vill mer än gärna ha tips om det blir så igen.! Tack
Något kan jag ju säga i alla fall, och det är att små spädisar inte skriker för att de är förbannade och för att uttrycka en ilska, de skriker för att förmedla ett behov. Alla spädbarnsskrik i hela världen fungerar på samma sätt. Och oavsett vad man sen tror om att bebisen är ilsken eller bara rent tjurig så är det bevisligen också så att bebisar blir oerhört stressade av att behöva skrika ensamma. Det är en stor skillnad att bebisen skriker vad som kan tyckas vara lika mycket i ens famn, än om bebisen skriker själv. Många resonerar tyvärr så att det inte spelar någon roll och då kan man lika gärna skita i det. Så är det inte. Man vet att skadliga stresshormoner utsöndras när bebisen skriker själv, men inte när man ger fysisk närhet som tex en famn, även om bebisen skriker lika mycket.
Utifrån ert fall skulle man lika gärna kunna resonera som så att hon gav upp efter bara en natt, och insåg att det inte är någon mening att uttrycka behoven för att ingen lyssnar ju ändå. Det är vad som generellt sett sker när bebisar inte får adekvata svar på sina behov (skrik). Och det är en omedveten process som skapar denna "bild av omvärlden" som man kan kalla det, och har ingenting med tex långtidsminne att göra...
Hur som helst, man kan ju markera att det är natt på tusen olika sätt och det behöver inte nödvändigtvis innebära att man lämnas helt ensamen. Förstår du att det är natt om du lämnas övergiven? Nej troligtvis inte. Den enda förståelsen man skapar då är ju just att man blir lämnad. Inte att det är natt. Man kan vara bestämd och bara sitta vid sängkanten också tex, eller stolmetoden som vissa kallar något liknande. Man kan använda moment ur tassmetoden, kika upp baby whisperer eller somna utan gråt för att få tips och råd som kan passa den egna situationen. Det finns ju hur många tipstrådar som helst gällande barns sömn där det flödar av humana råd. Men framförallt, om det nu var en nyfödd det rörde sig om, så måste man hålla ut! Inse att något inte stämmer om bebisen skriker "argt" tex magont, hunger eller vad som helst, och försök lista ut vad istället för att bara strunta i varningssignalerna som så tydligt finns där...
Vår tjej skrek ibland i timmar om kvällarna, men aldrig att jag skulle ha kunnat ignorera hennes skrik. Vi bar, och bar tills hon äntligen somnade... men det var ju bara då! Hennes första halvår... en kort period, sen krävde hon andra lösningar. Beroende på ålder osv. Man måste lyssna till sitt barn, oavsett vad man påstår så gör man inte det om man ignorerar bebisens skrik. Hur mycket man än försöker intala sig att bebisen bara är förbannad... Vi bär förövrigt inte dottern till sömns nu som 2½-åring om du tror det
Hon somnar efter 5 min saga, trots att vi stod ut när det var som jobbigast och försökte hitta andra lösningar än att lämna henne skrikandes. -
Du verkar tro att alla har det precis som du hemma, vaddå, hemma dygnet runt med en spädis som behöver just dig 24/7? Så är det inte riktigt, långt ifrån alla som skriver på FL är ens hemma när de skriver. De kanske sitter på jobbet, eller pluggar och passar på att surfar lite mellan varven. Barnet kanske inte alls är i närheten, eller att vissa inte ens har egna barn alls. Vem är då du, att anklaga andra för att försumma sina egna barn för att sitta "timme ut och timme in" när du inte har ens en susning om hur alla andras liv där framför skärmarna ser ut?! Dessutom varierar givetvis ålder och behov enormt hos barnen till alla medlemmarna här på FL, vissa har skolbarn, andra barn går på dagis, vissa barn är så pass självständiga att de i allra högsta grad kan roa sig själva några minuter här och där, vissa barn kanske sitter med vid datorn i förälderns famn och tittar, det brukar även finnas andra familjemedlemmar och papporna är förhoppningsvis också med sina barn ibland, tror du inte? Dessutom så brukar barn behöva sova, faktiskt betydligt mer än vuxna. Och du vet ju inte vilka tider alla andras barn sover. Så man kanske ska tänka lite längre innan man kläcker ur sig tankar om hur alla andra lever sina liv.ellaellah skrev 2010-04-20 11:48:38 följande:O k provar att skriva snääällt nu idag igen då eftersom jag ser att "någon" sett till att få mitt inlägg från igårkväll bortplockat för att det ansetts som "riktat mot en person"... - huvudbudskapet i mitt inlägg var i a f HELT GENERELLT att om man är bekymrad över att barn får för lite uppmärksamhet, fysisk och känslomässig kontakt så tycker jag att det är bättre att man är med sitt eget barn mycket, kramar och pussar och bär på det o s v istället för att sitta framför datorn timme efter timme och hacka på andra människors föräldraskap i ett forum som jag anser är till för att stödja varandra och på ett respektfullt sätt diskutera frågor om föräldraskap. Stor eloge igen till alla mammor som precis som Lovas mamma sett till att hon själv, hennes bebis och sambo fått en skaplig nattsömn så att tillvaron blir dräglig och alla får må bra. Grattis till alla er som inser att också era barn har alla fördelar av att ni också tar hand om er själva och i och med det kommer att orka med att vara förälder så pass mycket mer och bättre!
-
Eftersom hon är så pass mycket äldre så är ju omständigheterna totalt annorlunda, och ett barn över 1½ år har ju nått en betydligt större förståelse och medvetenhet än vad en bebis har. Dessutom har de såklart också börjat uttrycka sina känslor och då även de negativa så som aggression och ilskaLana skrev 2010-04-20 21:38:58 följande:vittra,det var från november till nu mars. så från 15-19mån ungefär. Vi har provat det mesta,sådet kändes hopplöst.Det var mest för att markera inte ignorera men jag förstår att kanske hon känner så. Köpte faktisk "somna utan gråt" men då började det funka men jag har den hemma. men jag skummade lite i den och det verkade handla mer om spädbarn upp till året? men jag har inte läst den då "behovet" försvann. Ja nej när hon avr liten så bärde vi hela tiden på henne med,fast hon somnade relativit lätt då med strykningar över ryggen eller lätt buffande eller dyl.hon ahr aldrig varit en som direkt somnat men detta var något nytt. Just nu så funkar det jätte bra med en ljudbok då hon blir för uppspelt med en bok Så nu är det ljudbok på kvällen och om hon vaknar på natten är det lugnande musik.inte om hon bara vaknar till utan om hon är ledsen eller dyl.så går vi in,visar att vi är där osv.Måste tillägga att min dotter är väääälidgt trotsig och SKA ha sin vilja igenom så man måste markera för henne ibland!
Vilket nog ingen undgår med barn i den åldern! Vi har också haft perioder av sådana "trotsbeteenden" och jag tror de flesta har upplevt det, fast mer eller mindre jobbiga kanske.. vi har gjort lite olika, och mellan varven har det blivit ett jäkla spring då man får gå tusen gånger och bädda ner henne igen. För oss har det dock i första hand varit just pga utvecklingsfaser, samt att det har rört sig om att minska sömnen dagtid. Vid 2 år hade hon tex en fruktansvärt jobbig period då hon vägrade sova på kvällarna, men när vi helt tog bort dagssömnen så löste sig allting...
Jag tänker inte säga att ni gjorde fel, det kan bara ni känna, och det verkar ju ha fungerat trots att hon blev väldigt förbannad en kväll. Det kan ju bara ha handlat om att ni behövde bryta ett mönster, en vana, vilket självklart är jobbigt för barn, men inte farligt. Om man ska säga något som hjälp inför nästa barn så är det väl kanske att försöka skapa bra vanor redan från börjanGivetvis på barnets villkor! Ett råd jag har gett till mig själv inför nästa är iaf att i högre grad lita till mig själv och mitt barn och inte lyssna så mycket på när alla andra påstår att man skämmer bort bebisen... Det tog tid innan man insåg och accepterade att det var helt ok att bebisen samsov, blev buren och fick närhet så ofta hon faktiskt visade att hon behövde det. Man behöver inte "vänja" dem vid att klara sig själva, det sker automatiskt.
Och ja, somna utan gråt är nog främst inriktad på mindre barn, mycket handlar ju om napp, amning osv om jag inte missminner mig. -
Många bebisar somnar vid amning men iofs inte alla. Dock tror jag ett större problem är att många inte vill amma till sömns, bland annat därför att det får höra av bvc att det är dåligt att göra så! Vi fick själva höra det, när dottern var 4 mån tyckte de att vi skulle köra 5mm för att det kom fram att jag ofta ammade henne till sömns på kvällarna! Vilket är helt åt helvete galet, kan man få bebisen att somna så då är det givetvis ett jättebra alternativ och ett mycket enkelt tillvägagångssätt som oftast inte heller är särskilt tidskrävande.Igelkotten skrev 2010-04-21 23:12:24 följande:Men somnar inte era barn när de äter? Hur gamla är barnen ni skriver om? Mina tjejer har somnat av amingen och sedan är det bara att lägga dem i spjälsängen. Även när de vaknat på nätterna somnar de om när de ätit. Har jag bara tur eller menar ni ädre barn?
-
De anser att man på något bakvänt sätt då vänjer barnet vid det och så kommer barnet aldrig någonsin att kunna somna och sova själv... eller nåt. Min dotter slutade självmant att ammas till sömns när hon blev äldre, hur länge man än ammade henne så somnade hon inte utan var fortfarande vaken men ok lite slumrig var hon. Då började vi med andra tillvägagångssätt, i början fungerade det jättebra att bara lägga ner henne i sängen i halvslumrande tillstånd och sedan somnade hon själv. Så med andra ord gick vi direkt från att amma till sömns till att lägga henne själv i sängen i vaket tillstånd. Så bvc snackar öht ofta i nattmössan... Sedan kom det perioder av en hel del sömnkrångel, men det är en annan historia.Igelkotten skrev 2010-05-05 01:19:34 följande:Varför är det dåligt att amma till sömns enligt erat BVC? Min första tjej sov också bara på mig. Men jag lät henne göra det. Jag hade henne i bärsjäl på dagarna och hon sov på min bröstkorg på nätterna. Jag tyckte det var mysigt, det var ju första barnet och allt. Då anser jag att jag har tur som kan amma till sömns och gör så. Hoppas att ni andra lyckas med era små!!