Jag mobbas på dagis!

Eeeh, nej hon mobbas inte för de andra är smala eller känner varandra och pratar. Men det är vanligt folkvett att inte stå och smattra i grupp och sedan tystna och utbyta menande blickar när någon annan kommer varje gång.

Men ja som sagts, skit i dom töntarna och skaffa vänner nån annanstans! Tror inte det är nån ide att försöka umgås med dom..

Jag har en idé. Engagera dig i föräldraföreningen på din avdelning på dagis, lägg energi på att göra någonting vettigt för barnen, istället för att lägga energi på andra mammor. Skit i dem! Låt de vara som de är. Det är inte ditt ansvar. Men om det handlar om mobbing som du skriver, så borde det lösas med att du talar med dagispersonalen, det kanske blir ett möte och alla kommer att skämmas och säga ursäkta vi tänkte inte på det att du skulle känna dig utanför. Så blir det bra. Förhoppningsvis he he...Vuxna ska inte bete sig hur som helst, särskilt inte på dagis, där barnen präglas för framtiden. Kanske skapar du en debatt på dagis om du berättar för någon fröken hur du känner. Jag tycker inte du ska hålla inne med detta.
Plus som någon skrev: håll huvudet högt, var stolt. SKIT I DEM! Ni är inte med i Top Model, ni är mammor. Var stolt, var mamma. Jag har också gravidmagen kvar he he. Var den bästa mamman ;)

Man kan i alla fall säga hej till alla föräldrar på dagis. Det gör jag. Sedan pratar jag mer om man märker det finns intresse/tid. Men vissa säger man bara snabbt hej till.

Barn känner av allt. Deras (de där som inte hälsar ens) barn lär sig av sina föräldrar, och ditt/dina lär sig av dig (känner att du mår dåligt).

Jag förstår dig hur du känner. Skaffa RESPEKT genom att engagera dig i föräldraföreningen eller på annat sätt. Skit i deras middagar, gör saker för barnen istället :) Det finns andra sorters föräldrar. Bli vän med dem istället.

Jag tycker att det är tråkigt att du ska behöva gå och tänka på detta. Det är inget fel du gjort. De är bara klumpiga och självupptagna. Satsa på dina barn mer istället för att slösa mer energi på dem.

Dom fins överallt men det viktigaste är väll att ditt barn får vara med  och leka och inte vara utanför inte att du ska få kind pussar av andra mammor.

Låter mest som att du tycker synd om dig själv. Det är väl inte deras skyldighet att umgås med dig. Har du inte egna vänner?

hm.
när jag var liten så va min mamma och några andra mammor väldigt tajta och det kanske rörde sig om med mamma fyra fem mammor. Sen hade flera av dessa två barn på dagis.
självklart tyckte det att deras jämnåriga barn skulle va på samma dagis.
vi barn va ju egentligen inte "Alla barn" och föräldrarna inte "alla föräldrar"
men är man ett litet gäng så får man ju mer utrymme.
På något sätt vill ju då säkert många andra typ ansluta
sig till den gemenskapen så säkert pratade många andra glatt med våra föräldrar och de fick
nog stort inflytande både bland föräldrar och kanske personaL? eftersom deras röst blir ju som
en stor ganska enhetlig röst.

att vi barn i princip allihop var flickor gjorde kanske att det hela uppfattades ännu mer puttinuttigt.

Det är vad jag kommer att tänka på när du skriver detta. att de är ett litet gäng och vissa har kanske mer än ett barn? USCH VILL VERKLIGEN INTE LÅTA SOM ATT JAG NEGLIGERAR PROBLEMET OCH inte "tror " på dig.
försöker bara komma på om det kan va så att de faktiskt inte har något emot dig utan att det bara kan kännas jobbigt när ett tajt gäng kommer. därför undrar jag hur många de är? även ett ganska litet gäng kan ju kännas som många fler spec om fler kanske vill va med i gänget. så fundera på hur många de är? finns de andra föräldrar?

Samtidigt tycker jag som att det låte som att du faktiskt vill va med dem och då tycker jag inte att du ska tänka att du inte är samma skrot och korn. För det låter lite som att du ändå är lik dem innerst inne men känner att du inte e p topp just för tillfället bara? och då tycker jag du ska köra på det och inte neka dig att bli vän med folk du egentligen gillar!

det är kanske en önskan från dig att du vill börja ta hand om dag mer igen och visa att du också e snygg bara att du känner att du inte orkat bry dig senaste tiden?

för jag menar det låter ju som att du egentligen gillar ditt utseende och tycker sånt e viktigt. annars har jag svårt att tro att man bryr sig. ta dina tankar kring detta på allvar och fråga dig själv vad du vill tycker jag=)

att de tystnar kan ju bero på allt möjligt. kanske känner de "hjälp nu kan vi inte stå här och babbla om  vårt..nu får vi va lite social med denna tjej vi inte känner.men hjälp...vad ska vi snacka om...osv"
behöver verkligen inte betyda ogillande!

tycker inte du ska prata med dagisföreningen!!
DÅ kommer det verkligen ogilla dig för all framtid, och de kanske inte gjorde det innan.
ibland tror jag osäkerhet kan infinna sig hos andra när det kommer ett starkt och självständigt gängt
visar man sig då inte säker på sig själv och börjar klaga på gänget så kan ju de anklagade faktiskt
känna sig falskt anklagade. ja menar man kan aldrig gå in i hjärnan och VETA att någon inte gillar en på minsta lilla tecken.

ska ta ett exempel för att förklara från andra hållet.

när jag gick i sjuan va vi ett gäng på ca fem pers i min klass som verkligen va ett riktigt bästisgäng och vi hade känt varann hela livet. självklart uppstår mycket egna minnen man e lyckliga över sina vänner som e som syskon
och ingår man i ett sånt gäng kan det till och med kännas svårt att prata med andra. man kan känna sig låst. det finns som ett slags commitment att vi sviker inte varandra. man sitter bara inte vid ett annat bord när man är så nära tex. så det kan faktiskt va lite jobbigt att ha ett så tajt gäng när man e social. Det kan låta lätt att gå sin egen väg men det behöver det inte vara. Så kom det iaf en tjej i sjuan som till varje pris hade bestämt sig för att komma in i gänget. vi tyckte inte det va något fel med det. Men att komma in i ett så starkt gäng för jämnan från ingenting
kan faktiskt upplevas lite "respektlöst" . ungefär som att man börjar ju själv som person inte umgås med ett par varje dag utan att ens ha med sig sin egen kille. man trampar inte in dagarna i ända i en kärleksrelation.

ett riktigt tajt gäng är faktiskt som en kärleksrelation lite. och här gör många misstaget att man tror att man ska komma in i gänget till en lika stark postition. och så har gänget jobbat på sin vänskap i ÅRATAL klart det inte bara går att hoppa in till samma närhet.

men att bli vän sakta men säkert är ett sätt att visa både respekt och förtroende och man kan då bygga upp nått varaktigt.
den här tjejen blev iaf arg att hon inte kunde va med oss i varje enskilt moment. Saker som varit tradition för
oss hela livet, saker vi gjort med föräldrarna på högtider osv. man kan inte vänta sig hela handen!
så hon började anklaga oss för att mobba henne, hon började fråga om vi va sur på henne flera gånger om dan.
få tröttnade vi och tyckte att det va väldigt elakt av henne. men hade hon bara förstått situationen och inte anklagat så så tyckte vi inte något illa om henne egentligen. hon gjorde sig själv till oomtyckt helt enkelt genom att från scratch anklaga och gnälla.

Detta har ju inte du gjort ts! ville bara förklara att såhär kan det va att känner man vibbar från nån att den e sur
kan det ju verkligen upplevas som krävande, man tänke liksom "oj, om personen e så sur innan vi ens hunnit hitta på nått, hur sur kan den inte bli sen"
varför jag säger detta är för att du ska fundera på tanken att de kanske absolut inte ser det som att de gjort något. De kanske inte ens har hunnit reflektera över att andra föräldrar kan känna sig utanför.
då kan man istället bara va sig själv och inte förutsätta att de hatar en.

har ju verkligen ingen aning om situationen eftersom jag inte sett den men försöker ge lite andra synvinklar. så att det ger lite hopp till att lösa det!!!

hm. missade lite det där med menande blickar. men det Kan faktiskt va blickar som betyder oj nu kanske vi ska hålla käften eller nått..

men om de är taskiga
så säger jag bara FY FAN
och försök hitta ett annat gäng på dagis!!
och knäck dem!!!!!!!!!!!!!!!!Ge igen och visa vem
som e snyggast

Jag umgåd med en del mammor som har barn på samma avdelning som jag har barn. Men det beror på att vi umgås sen tidigare och att barnen hamnade på samma avdelning var bara ett plus i kanten.

Hahahaha! Kindpussar! Var glad att du slipper vara med i det gänget!

Kan känna igen mej som bonus::
Elaka blickar och ignorerad...suck. Förstår inte varför egentligen. Jag har ju inte gått mellan föräldrarna och snott min make, de var ju skilda sedan 1 år tbax innan jag kom in i bilden. men det känns som mammorna ser mej som ett hot från underjorden.

Mitt råd är att skita i dem och vara glad med ditt barn:)
Bajslådor finns det fullt av, osäkra människor som tror att exkludera andra gör dem själva mer speciella.

frågan är väl mer, VILL du verkligen umgås me dom som är så låga människor och ser ner på andra? Dom verkar ju inte direkt va vuxna och mogna för att ha barn!

Strunt i dem. Jag har själv varit i samma situation. Var bor du någonstans? Starta en tråd kring ditt område ang träffar med och utan barnen så kan ni få ett roligt umgägne vid sidan om dagis ist. Nu är det tyvärr så att min son inte ens trivs på sitt nya dagis och det är klart att det är svårt att komma in i barngruppen när de andra umgås hemma familjevis...