• Birgitta2

    Min dotter fick ingen födelsedagspresent!

    Ja, jag tycker att du överreagerar. Ni har bara varit tillsammans i 6 månader. Sen i höstas. Ni bor antagligen inte heller ihop så vitt jag kan förstå. Han har heller inga barn och du har flera stycken. Det innebär också att han kanske inte ens tänker på det. Han har ingen vana vid barn alls. Jag hade själv inte ens reagerat om en ny partner inte köpt nån present till mina barn.

  • Birgitta2
    Anonym (moltas) skrev 2010-02-26 09:21:26 följande:
    Det står ju klart och tydligt i ts att de bor ihop. Vilket okänsligt inlägg! Jag hade blivit jätteledsen om inte min sambo brydde sig om min dotters födelsedag. En styvfamilj är också en familj och i en familj så uppmärksammar man varandras födelsedagar (om man inte är jehova eller av annan anledning inte firar födelsedag). Men styvfamlij kanske inte räknas eller?
    Jag såg det nu, att de bor ihop. Att flytta ihop med en man man varit ihop med i 6 månader tycker jag själv låter lättvindigt när man har barn i huset. Men det är min egen åsikt, ingen annans. Man lär inte känna varandra på en så kort tid. Men det är inte relevant här alls.

    TS, om du tar detta så pass hårt, tycker jag att du skall ta ett snack med honom. Om hans intresse för bilar är så stort att han inte engagerar sig, så kanske ett lån tillsammans med honom är lite vanskligt. Du får stå för hälften av lånet om ni separerar, ifall du skriver på papperen.
  • Birgitta2

    Bitter? Jag? Varför skulle jag vara det? Jag nämnde det bara, det hörde inte hit alls och jag borde inte ens skrivit det. Sorry. Folk gör naturligtvis som de vill.

  • Birgitta2
    Anonym skrev 2010-02-26 09:51:32 följande:
    förlåt att jag sa så.....öm tå. de kändes tidigt för mig då också men som sagt de hör inte hit och jag lovar att de finns bra anledningar till att de blev som de blev.men jag känner mig besviken för att jag givit allt! jag släppte in honom i mitt och mina barns liv. eg har jag rätt till 32000 mer än honom i bostaden för att jag betalade handpenningen, de strök jag. jag tar lån till hans bil (tillsammans med honom) för 50 000. Jag tvättar allt, jag står för all mat (både köper och lagar) går fan upp 6 på morgonen för att göra hans frukost!...jag har verkligen vänt ut och in på mig själv och min dotter får inte ens höra ordet "grattis" av honom. därför börjar jag nu undra om allt står rätt till. Jag vill inte vara hans mamma, jag vill vara hans tjej på lika villkor.
    Det där är INTE okey! Han har fått en curlingmorsa och lever oerhört bekvämt. Det verkar som om detta med presenten var något som fick bägaren att rinna över. Jag kände inte till bakgrunden för den beskrev du inte så väl som nu.

    Du har gjort bra mycket mer än man kan förvänta sig - och om detta fortsätter ser åtminstone inte jag nån framtid för er. Och att fortsätta curla genom att ta ett lån för hans skull känns för mig som en rysning. Har ni dessutom köpt bostad ihop?

    Jag tycker du skall sätta dig ner och berätta vad du gör i hemmet och för honom. Och att INNAN ni ens tänker på lån så bör du se en förändring hos honom. Han fattar tydligen inte hur mycket du faktiskt ställer upp.

    Jag ber om ursäkt om jag var lite tuff i början. Kan förstå också att kärleken är så stark ibland. Men nu är det nog dags att tänka på förnuftet och det verkar du göra.

    Vill du ha det så här om 5 år? För han kommer inte ens försöka förändras om du inte får killen att tänka.
  • Birgitta2
    Anonym skrev 2010-02-26 14:56:31 följande:
    Tack allihop för era svar. har även fått lite tankeställare tack vare er!vet inte riktigt längre vad han tillför mig som person..... och praktiskt? jag hade haft det ekonomiskt lättare om jag bodde själv. då hade jag fått bostadsbidrag och dagisräkningen hade inte blivit skyhög. efter dotterns födelsedag har jag inte heller velat ta i honom, han är inte alls lika attraktiv längre.
    Ibland behöver man en annans objektiva syn på saken. Man står själv mitt i det hela och ser inte riktigt vad som egentligen händer.

    Jag hoppas du kommer på rätt köl. Antingen med eller utan honom. Så ta en rejäl funderare hur du vill ha din och dina barns framtid.
  • Birgitta2
    Anonym skrev 2010-03-01 07:33:42 följande:
    Tack...... har inte varit inne på några dagar, har jobbat och det har hänt en del. Blev grinig ang inte-uppvaktningen och berättade för honom hur jag kände. Han säger att han kände att han gjorde fel. På något sätt tog jag avstånd från honom ändå och vi pratade igen och jag gjorde slut. Han tyckte det var jobbigt men förstår och nu ska vi separera. Efter det blev mensen sen, tänkte först att de är väl för att man är deppig men jag är gravid.....vilken soppa! Vi har pratat om de med och båda vill behålla bebisen. Detta gjorde att jag igår försökte "lappa" skadan jag gjorde dagen innan men han är inte intresserad känns det som. Förstår honom men vad gör jag nu då?! Hör själv att detta låter som påhitt men det är sant, jag sitter här i morgonrock med alla barn. Karln gick till jobbet för en timma sen och för första gången skiljs vi åt utan en puss......
    Uj uj.... vilken soppa. Han verkade inte speciellt intresserad av att stanna kvar i relationen. Ingen kamp alls verkar det som. Det är inte DU som skall lappa igen skadan, utan NI. Man är två i relationen. Men han är inte intresserad. Då kan inte kärleken varit så stark från hans sida när han inte ens är intresserad av att göra ett FÖRSÖK. Babyn fixar du - men det blir tufft. Man får önska att han tar sitt ansvar där.

    Hoppas du reder ut det här gumman.
  • Birgitta2

    Ring privata fastighetsägare. Jag tror tingsrätten i din stad har en förteckning. Det finns alltid nån lägenhet ledig. I din situation hade jag nog gjort abort, men du är inte jag och där får du fundera på hur du verkligen känner att du vill göra. Jag får känslan av att den här killen kommer vara försvunnen ur barnets liv efter en kort tid. Och frågan är, vill du ha honom som pappa till ditt barn?

    Ett bolån kan du fixa så du har till möbler. Handla på blocket.se så skall du se att det inte blir så himla dyrt. Sen kan du byta ut efterhand till nyare grejer. Och vad är det som säger att DU inte stannar kvar i lägenheten ni har nu? Du har barnen och du har större rätt till lägenheten än han. Fast jag vet inte hur kontrakten ser ut. Skaffa dig en familjerättsjurist och be att få ett samtal på nån timme så du får ett hum om hur saker och ting kan redas ut så du inte står där med skägget i brevlådan.

    Du har mycket att göra nu. I din sits hade jag nog inte satsat så mycket på den här mannen efter vad du berättat i den här tråden. Tror du har det mycket bättre själv med dina barn.

  • Birgitta2
    Anonym skrev 2010-03-01 13:38:26 följande:
    tack Hade jag väntat mitt första barn så hade jag inte tvekat, men detta är mitt femte. 27 år och väntar mitt femte barn. Är redan nu lite småsvårt att anpassa semestrar och vabdagar med min exman. Tänk att ha två exmän att anpassa sitt liv efter. Hur ser mitt framtida liv ut då? Kommer jag någonsin träffa en normal karl? vilken normal karl vill ha en kvinna med 5 barn och två exkarlar i släptåg?.....tänk om jag blir bostadslös! lär ju inte få ha barnen kvar! hemska tanke!
    Ursäkta - men har du på allvar funderat på abort? Du verkar ha händerna fulla som det är nu redan . Tänk inte för länge. Och tänk inte på framtida karlar än. Du är bara 27, och redan fyra knattar. Och visst finns det härliga män därute som gärna tar hela paketet. Men jag tror du behöver lugn och ro med dina barn nu, så fundera inte ens på det. Lev med ungarna i lugn och ro - så kommer det kanske nån i ditt liv så småningom när du har tid, ork och är öppen för det. Jag tror också livet blir lättare om du gör en abort.

    Vad du måste göra nu är att börja planera för din framtid utan den här karlen. Och då behöver du först och främst en bostad. En sak i taget. Ring runt till fastighetsägarna. Så fort du har en bostad kan du börja gå vidare. Men samtidigt tycker jag du skall prata med din bank om ett bo-lån. Så du kan möblera ev. bostad.
Svar på tråden Min dotter fick ingen födelsedagspresent!