Min dotter fick ingen födelsedagspresent!

Jo, vi bor ihop! sover ihop varje natt....äter med barnen varje dag.... vi lever som en familj fast han är lite av en "småslapp" pappa som inte borstar deras täner och så men de bryr jag mig inte om alls! Men en sketen uppvakning! flickan fick inte ens en kram eller ett grattis

ok, tack allihop.....då kanske jag har lite underlag att känna lite sorg.

hans intresse här i livet är bilar. vi håller tillsammans på att ta lån för att rusta upp en av hans bilar. så jag deltar ju i hans egna liv..... är inte min dotter ens värd ett grattis då?

lättvindligt?

du vet inte alls i vilken situation jag befann mig i när vi tog detta beslut. tycker du låter väldigt bitter. varför vi flyttade ihop så tidigt hör inte ens hit. faktum är att de var för barnens skull så de kunde ha kvar sitt hem

förlåt att jag sa så.....öm tå. de kändes tidigt för mig då också men som sagt de hör inte hit och jag lovar att de finns bra anledningar till att de blev som de blev.

men jag känner mig besviken för att jag givit allt! jag släppte in honom i mitt och mina barns liv. eg har jag rätt till 32000 mer än honom i bostaden för att jag betalade handpenningen, de strök jag. jag tar lån till hans bil (tillsammans med honom) för 50 000. Jag tvättar allt, jag står för all mat (både köper och lagar) går fan upp 6 på morgonen för att göra hans frukost!...jag har verkligen vänt ut och in på mig själv och min dotter får inte ens höra ordet "grattis" av honom. därför börjar jag nu undra om allt står rätt till. Jag vill inte vara hans mamma, jag vill vara hans tjej på lika villkor.

Trist att det är så men har ni pratat om saken?

Vet flera familjer där tjejen köper presenter till sin sida och mannen till sin.
Han kanske tror att han är med på dina presenter och därför inte har köpt något eget.

Hoppas att det bara är ett missförstånd eftersom han lägger så mycket pengar till henne men inte till dina barn. Självklart kunde han ha sagt grattis

Tack allihop för era svar. har även fått lite tankeställare tack vare er!

vet inte riktigt längre vad han tillför mig som person..... och praktiskt? jag hade haft det ekonomiskt lättare om jag bodde själv. då hade jag fått bostadsbidrag och dagisräkningen hade inte blivit skyhög. efter dotterns födelsedag har jag inte heller velat ta i honom, han är inte alls lika attraktiv längre.

Jag tycker att du svarat själv på din fråga. Sluta vara mamma, ta INTE lån till nån bil. Skriv papper på de där 32.000 kr och prata igenom om ni vill fortsätta.

Beteendet mot dottern är beklagligt. Om det varit han som varit liten hade han tyckt att det var ok från hans mammas nya kille? Det gör ont i mitt mammahjärta också för dotterns skull.

MEN tyvärr är inte det de3t stora problemet. Du har mcket större prblem. Han utnyttjar dig. Du har blivit en hemmafru + pengako för honom. Sätt stopp för det nu. Tänk på dina barn.

Haha..nej du överreagerar INTE. Karln sänder ju helt klart signaler om att din dotter inte är särskilt viktig. Jag hade rivit upp himmel och jord. (fast inte just på ungens födelsedag dock) Hade blivit skitlessen. idiotkarl.

Say what????

OMG.....

Jaja...jag säger inget så har jag inget sagt...*suck*

Din unge, dina problem. Du flyttar ihop med en karl du knappt varit tillsammans med i sex månader och sen beklagar du dig över alla dåliga egenskaper med honom och att han inte uppvaktar din dotter. Låter det som en drömkarl? Nej, flytta och sluta gnäll!

Eh, vad finns att diskutera? Alla andra struntar i barnen men han kommer i alla fall. Vem bryr sig om han tar med en polkagris till ena tjejen eller en liten nallebjörn till pojken? Viktigast är väl att han tar sig tid att komma till er, vilket era andra släktingar inte gör.

Förstår inte ens hur ni kan "konfrontera" honom med en sådan sak. Får era barn inga leksaker eller lider dom men utav att han inte köper någonting till dom utan "enbart" kommer och visar upp sig? Men det kanske inte uppskattas av er?

Jag har inte läst hela tråden men jag undrar bara varför ni skulle köpa presenter var för sig? När man är sambos så brukar man väl köpa presenter ihop, eller? Sen om ni köper två presenter ihop och du köper tio saker till på egen hand är en annan sak.

Kan killen ha trott att du skulle ge alla presenter gemensamt från er båda? Eller tycker han inte att er relation är så stabil än att han vill börja ge presenter? Jag tycker inte at du överreagerade, upp det här med honom men försök göra det som en fråga, inte som ett anklagande.

Hur ser er relation i övrigt ut?

Jag är inte sambo, men tillsammans med en kille sedan 1½ år och jag tycker om hans dotter jättemycket, men jag köpte aldrig en födelsedagspresent till henne. Det berodde på att jag inte träffade henne på hennes födelsedag eftersom jag inte var välkommen av min pojkväns föräldrar att vara där och fira henne.

Jag kunde ha gett presenten en annan dag men markerade för min pojkvän att han och hans föräldrars handlande inte var rätt. Nu är dottern bara 2 år så hon har ingen uppfattningen om att JAG inte gav henne en leksak. Hade hon varit äldre hade jag säkert gjort annorlunda.

Dock så ger jag barnet spontanpresenter och julklappar.

Kan det vara så att din kille på något sätt känner sig undanskuffad från barnet av dig, eller någonting i er relation som gör att han inte känner någon lust att uppvakta ditt barn?

Tack...... har inte varit inne på några dagar, har jobbat och det har hänt en del.

Blev grinig ang inte-uppvaktningen och berättade för honom hur jag kände. Han säger att han kände att han gjorde fel. På något sätt tog jag avstånd från honom ändå och vi pratade igen och jag gjorde slut. Han tyckte det var jobbigt men förstår och nu ska vi separera. Efter det blev mensen sen, tänkte först att de är väl för att man är deppig men jag är gravid.....vilken soppa! Vi har pratat om de med och båda vill behålla bebisen. Detta gjorde att jag igår försökte "lappa" skadan jag gjorde dagen innan men han är inte intresserad känns det som. Förstår honom men vad gör jag nu då?!

Hör själv att detta låter som påhitt men det är sant, jag sitter här i morgonrock med alla barn. Karln gick till jobbet för en timma sen och för första gången skiljs vi åt utan en puss......

Tack Birgitta! du har rätt...du är klok. Gud, de är massor som måste göras nu. Får lite lätt panik faktiskt. Har bara stått i bostadskö i 6 månader och hon på bostäder sa att det tar minst 2-3 år innan man får lägenhet! Då måste jag kanske låta barnen flytta hem till sin far på heltid så får jag kanske flytta till mamma sålänge och ta hand om barnen varannan vecka hos pappan?, pratade med pappan för en stund sen och det var ok för honom. 

Pappan är så go men fan att jag var så snäll vid skillsmässan! hahaha.....jag lät honom ta allt! äger inte ens en micro själv. Men det får ordna sig! materiellt!

Men om jag blir bostadslös så kanske det inte är lämpligt att behålla bebisen? kommer ju inte ha råd att vara föräldrarledig direkt och tar jag fulla dagar så är dagarna slut innan barnet blir 1 liksom.... oj oj.....

Får prata lite med karln igen.....eller ska man ge honom egen tid så han kan tänka? fast om jag måste flytta snarast så måste jag sätta igång typ helst förra veckan!

tack

Hade jag väntat mitt första barn så hade jag inte tvekat, men detta är mitt femte. 27 år och väntar mitt femte barn. Är redan nu lite småsvårt att anpassa semestrar och vabdagar med min exman. Tänk att ha två exmän att anpassa sitt liv efter. Hur ser mitt framtida liv ut då? Kommer jag någonsin träffa en normal karl? vilken normal karl vill ha en kvinna med 5 barn och två exkarlar i släptåg?.....tänk om jag blir bostadslös! lär ju inte få ha barnen kvar! hemska tanke!