Varför är det viktigt att jag föder vaginalt?
Hej svejs,
Jag har 5 barn. 4 egenfödda och ett gåvobarn, min mans första barn. Bra ungar de, som man inte behöver föda själv!
Jag har haft alla tänkbara förlossningar. Första, 25 timmar, dödsångest, klipp, massa stygn. Idioten sydde fel. 6 månader senare fick man ta upp alla stygn och sy om alltihop!!
Aldrig mer barn, tänkte jag! Men ville ha syskon till min dotter då jag inga syskon har. Gick på aurora, fick hjälp, stod på mig, krävde att de skulle se och höra mig. Fick en förlossning som var så perfekt man kan tänka sig. Personalen var på tårna, EDA:n funkade klockrent, babyn födde jag på knä och tog emot själv. Kirurgen kom ner och sydde och jag var hemma dan efter. Den känslan jag kände när jag på kvällen dagen efter tvåan var född går inte att beskriva!!! Min första förlossning skiljde sig marginellt mellan en slaktscen på scanfabriken men det var inte mitt fel!!!! Jag kunde visst föda barn!!! Ont gjorde det men jag hade inte varit rädd ett ögonblick!
Trean föddes 5 år senare. Orolig i slutet över , ok, en bra en dålig tidigare...hur blir det nu..... allt gick bra och jag kände att jag kunde med mina två tidigare förlossningar stå på mig och fick respekt. Ingen bedövning, små stygn, inget trassel.
Så jag tror inte alls på att det inte går att hela sin förlossningsupplevelse!
Mellan Trean och Fyran utbildade jag mig till Doula och har nu många förlossningar bakom mig där jag bistått förlossningsrädda mammor. Vi föder barn lika olika som vi ser ut!!!!! För en del är det ett rent helvete. Andra är helt tysta, opåverkade, smärtfria......många med trauman bakom sig visar enorm vilja och envishet i att vilja föda vaginalt igen. För vissa är det ett själsligt plåster, för andra yttligare en besvikelse och chock.
Jag fick efter mitt tredje barn en foglossning som gjorde att mitt bäcken gick i sönder. En annan historia. Fyran fick födas med snitt. Gick hur bra som helst även om jag upplevde att det var upp och ner på vända världen. Helt smärtfritt när babyn kom och ont efteråt. Och fult. Trots att jag är normalviktig så fick jag en liten kängrupåse över mitt ärr. Trist!
Jag antar att vad jag försöker säga är, lyssna på en person som ni respekterar och litar på. Ta med en doula på förlossningen, även om ni planerar ett snitt!
Sen kan man inte komma ifrån hur gärna man vill att den vaginal förlossningen, hur överjävlig den än ter sig förbereder både mor och barn för det som komma skalll. Men det finns ju alltid en gräns, har man haft två st. sfinktrar då bör man inte föda vaginalt, tycker jag!
En klok bm. sa en gång till mig att det är inte hur vi föder våra barn utan hur vi sen tar hand om dem som är viktigt! Lycka till nu oavsett vad du bestämmer dig för!