"Jag säger alltid vad jag tycker, även om det svider"

jag tycker absolut att man ska vara ärlig men att säga att nån är dum i huvudet helt oprovocerat är bara dumt. det är ju inte konstuktivt på ngt vis.

Allt man säger bör vara ärlighet, men man bör kanske inte alltid säga alla saker man tänker.

Sen är det ju såklart så att min sanning kanske inte är din, är nog därför jag tycker att man ibland kan hålla tyst.

såhär, om min kompis frågar mig "är det här en fin tröja på mig" så ska jag absolut svara som jag tycker.
Men det är ju bara elakt att säga till henne när jag träffar henne att "usch vilken ful tröja du har på dig" det ger ju inget.

Sen tycker jag också att man inte ska ställa frågor som man inte är beredd att ta svaret på. Om jag inte kan ta att svaret inte bli det jag hoppas så kanske man inte ska fråga heller.

Tja, ärlighet varar längst sägs det ju. Men de som ALLTID ska säga precis vad de tycker och tänker i alla situationer tycker jag har bristande kunskaper i hur man för sig kring folk. Man måste inte alltid hävda sig själv i alla situationer tycker jag. Då är man emotionellt omogen.

Jag håller med!
Konstruktiv kritik är ju bra, men det är långt ifrån alla som klarar det.

Det är onödigt att såra bara för att man anser sig ha rätt att säga sin mening om allt. Vissa saker kan man hålla inne med utan att vara en oärlig person.

Jag känner igen fenomenet. Det rör sig företrädelsevis om dokusåpadeltagare som blandar ihop ärlighet med social inkompetens.

Det är rakt igenom ett egoistiskt förhållningssätt om du frågar mig. Som att säga "Mitt behov av att vräka ur mig MIN sanning är viktigare än omgivningens välmående".

Många gånger kan en vit lögn vara bättre än sanningen. Många gånger behöver man inte ens de vita lögnerna bara man har lite empati, utan kan svara /diskutera på ett sätt som inte sårar.

Jämförelsen med dokusåpadeltagare var bra

Jag tycker inte alltid man behöver säga vad man tänker. Jag hade en kompis som i högstadiet när jag köpt nya skor sa: Usch, vad fula! Och lättpåverkad som jag var ville jag inte ha dom på mig mer. Hon sa alltid precis vad hon tyckte och tänkte. Din frisyr ser inte klok ut, din tröja är jätteful, osv osv. Hon var (är) för ärlig..

Har man inte fått frågan finns absolut ingen anledning att kläcka ur sig något sårande bara för att man anser dig ha rätt att säga vad man tycker.

Jag håller med dig TS och har ofta tänkt på samma sak. Redan när jag var barn tänkte jag på det här.

Och precis som du säger, det finns i princip ingen sanning så den som tror att den kläcker en sanning till någon annan är helt enkelt inte särskilt intelligent (om det inte handlar om att berätta för en blind att han/hon har tandkräm på tröjan).

Människor som sätter en slags ära i att alltid vara ärliga, oavsett hur det sårar, måste leva efter en väldigt märklig livsfilosofi.

Är det bara jag som tycker att det är ganska socialt missanpassat att hela tiden säga saker utan någon som helst hänsyn till andras känslor?