Orkar inte vara mamma längre

Hon är i en utvecklingsfas, och det kommer att gå över.
Jag är med i en grupp där barnen är födda i samma månad och nästan alla mammor upplevde perioden runt året som jobbigast.
Mycket bråk under dagarna och nätterna var fruktansvärt jobbiga.

Mitt råd till dig är att vänta med att låta henne sova i egen säng, för din egen skull också, för att du ska orka.

Orkar du bära på henne så ok...bär.

Dom är så små ännu så varför inte ge dom det dom vill ha, egentligen, det handlar ju ännu inte om att äta godis varje dag utan mer uppmärksamhet.

Ta en dag i taget, det kommer att gå över!

Ett annat tips som jag själv tyckte hjälpte var att faktiskt gnälla av sig och att bli peppade utan andra mammor och pappor som är/har varit i samma situation.

Ophelia körde en taktik som innebär, "vill inte vara på golvet vill, inte vara i knät".
Man orkar ju inte bära konstant så då var det liksom i knät som gällde, eller på golvet med lek eller vad det nu kunde vara.

Men när det var upp och ner, och att hon protesterade högljutt var det bara att bita ihop.
Jag kan tillägga att jag har ADHD och är ljudkänslig, så det blir väldigt jobbigt med skrik/gnäll efter någon timme.
Min motattack heter.....*trumvirvel* MP3 spelaren!
Jag kan alltså fokusera på tex musiken eller texten i musiken, samtidigt som jag är kvar hos min dotter, dvs visar henne att ok, du är arg, men jag går ingenstans, jag stannar hos dig ändå.
Promenader och utgång är en annan bra taktik, man bryter mönstret eller situationen.
Både för sin egen del och för barnets.

Jag kan också, varmt, rekommendera Jesper Juul.
Man får ganska många aha...!

Anna Wahlgren beskriver som sagt utvecklingsperioderna, men hennes tekniker är allt annat är barnvänliga.

Först så släpp allt vad alla andra anser, som tex: Barn ska somna själva i egen säng.
Barn ska inte bli burna för mycket för att dom blir bortskämda. Barn ska inte ammas för länge. ( Vad är för länge och enligt vem? Ofta inte den som ammar själv.)

Det verkar vara någon sorts trend att göra spädbarn "oberoende" och sova i eget rum i egen säng vid senast  2 månaders ålder.
Tacka fan att ungarna protesterar... Tänk Mother Nature, vilka barn klarar sig på egen hand ?
Hur som helst, alla dessa ska, skit i det, och lyssna på mammahjärtat.

Försök tänka efter om det verkligen är nödvändigt med en maktkamp och varför. Jag tror att det är viktigt, varför fajtas vi över just det här?
Är det verkligen nödvändigt eller är det något du själv har blivit uppfostrad till....bara för att?

Givetvis kan man inte bära på en ettåring konstant, det blir för tungt, och jag är övertygad om att det hade blivit protester då också, som med min dotters upp och ner taktik.
Det är säkerligen en period, som går över.

Sitt i soffan och gosa med ungen, så att det känns bra.
När du senare känner att du behöver/vill göra något annat så gör det, med gott samvete.
Då kan du vara trygg i det och lugnt säga...nu får du leka med pappa lite, jag har annat jag vill göra nu. Vi gosar igen om ett tag.

Lycka till!

Jo, och dom flesta testar ju.
Jag menar snarare att det är en trend i att låta barnen sova i egen säng + att barnet ska somna självt i egen säng innan två månaders ålder.
Att sova i egen säng är en sak, men i eget rum och att somna självt? Nej, det är lite mycket begärt.
Det är därför jag rekommenderar samsovning som ett alternativ.
Mamman slipper springa upp 2000 gånger per natt också.

Dom flesta nyfödda, även djuren skriker efter mamman. Då känns det bakvänt att försöka göra om dessa till självständiga varelser.
För mig går det emot all logik och sans.