Nu har jag en fråga, men det handlar inte om sömn, ber om ursäkt men hoppas på hjälp ändå.
Sonen är dryga 13 månader, och har nyss börjat på dagis. Han har i 6 månader varit hemma med sin pappa, och sista månaden har jag varit hemma med honom 1 dag i veckan. För två veckor sedan började han dagis.
Han kan inte gå än, och han pratar inget (eller jo, han babblar dagarna i ända, men säger inga "ord". Och går gör han med stöd, typ längs en vägg eller så). Han har alltid varit en rätt frimodig unge, men sen några dagar tillbaka släpper han mig inte för en sekund. Han har HELA tiden koll på var jag är, jag sitter ner på golvet med honom mycket, han är med mig när jag lagar mat, jag kryper på golvet med honom istället för att bära honom osv. Men det verkar inte hjälpa. Så fort jag rör mig bort från honom, noterar han det med en gång och kommer sättande efter mig, skriker, vill bli upplyft och ibland är han hårdhänt och slår mig och biter mig.
Till slut orkar jag inte, och lämnar då över till pappan. Men han sträcker sig efter mig så fort han får se mig, oavsett hur roligt de har tillsammans. Det känns som om jag avvisar honom 100 gånger om dagen, eftersom jag faktiskt inte kan eller vill bära runt på honom hela dagarna.
Jag förstår ju att detta har med någon slags omställning att göra, dagis, ändrade mamma/pappa-rutiner som han nog inte fått kläm på ännu samt dagisstarten. Men tidigare när det varit lite krisigt har jag (nästan) alltid vetat (ja, förutom 8-månadersfesten då) hur jag ska agera, men nu - när jag står mitt upp i det - vet jag inte alls. Jag tycker att jag gör allt jag kan, men det tycks inte hjälpa.
Vad ska jag göra? Han äter och sover som vanligt iallafall, tack och lov. Om ni tycker detta är OT, så inboxa gärna om ni har några tips.
Anledningen till att jag ville lägga frågan här och inte som en egen tråd, är att jag tycker att ni är så snälla och hjälpsamma, och inte påhoppande. För det pallar jag faktiskt inte just nu."
