Orkar inte vara mamma längre

Känner igen mig! Och oj vilka fina svar du fått redan!

För mig hjälpte öppna förskolan jättemycket! Jo, och att verkligen tala om för pappan hur jag kände, vi fick göra om rätt mycket i sovrutinerna. Sedan också att släppa alla illusioner om att min son snällt skulle sitta och gapa när man försökte mata honom (absolut omöjligt, när det är som värst men matningen nu tar jag fram vår lilla dator med klipp av Totte, alfons, Pingu, alla vi barn i bullerbyn, tellitubbies och Drömmarnas trädgård! Det funkar sååååå bra!! Och jag som var helt på det klara med att vår son minsann inte alls skulle få se någon tv!) Jag ligger brevid honom när han ska sova, det blir lättast.
Jag väljer mina strider med omsorg, som någon annan också sa. Så viktigt för mig att väga, är det här viktigt att kriga om, varför, finns det ett annat sätt, i huvudet hela tiden.

Framför allt MÅSTE jag ta hand om mig, dvs SOVA! Annars blir jag världens argaste och ledsnaste mamma jättefort.

Hoppas allt känns bättre snart!