Är jag löjlig som blir ledsen för att inte få bli fadder?

Har själv "råkat ut för" exakt samma sak. Maken blev utsedd till fadder, jag inte.
Fast jag är den som håller kontakten. har stöttat och frågar efter barnet och hur allt är osv.

Jag räknar mig i tysthet till fadder ändå. Jag tror att de helt enkelt inte tänkt igenom saken mer än så, att de kanske inte tror att man får ha fler än 2st och då väljer en person från var sin sida.

Men det blir ju lätt skrattretande eftersom partnern (i det här läget jag) ändå får ta exakt lika mycket ansvar och engagemang om inte MER.

Kort sagt, jag förstår och håller med dig till fullo. Men jag råder dig att inte fästa dig vid det här och att utgå ifrån att de inte valt bort dig, utan helt enkelt inte tänkt längre, Och gör det bästa av situationen.