Vad händer om man som adoptivförälder förolyckas???

Jag har egentligen ingen aning, men när adoptionen är klar gäller väl samma regler som för alla andra?

Det är självklart exakt samma regler och rutiner som gäller som om det är ett egetfött barn. Utredning dras igång och det allra bästa är såklart om barnet kan få leva tillsammans med någon släkting eller nära vän om det inte finns uppenbara skäl att motsätta sig detta. I det personliga brev som vi skrev till landet skulle vi skriva vem som skulle ta hand om vår dotter om vi omkom. Så vi har redan pratat om det med de vi önskar ska ta hand om henne. 

Om föräldrarna dör placeras barnet i familjehem som socialen utser. Det finns tyvärr inga garantier för att myndigheterna anser att er vän/släkting är den mest lämpade att ta hand om barnet, även om ni skrivit testamente eller dyl.

OK!Men ja vad säger man?. Men går det tex tro att kolla upp med vår hemutredare om hon skulle kunna "utreda" detta hem för ev framtida problem?.
Då finns det ju klart i papprerna och inga konstigheter.

Är ju inte så instt men det borde ju kunna gå,,,eller?

Ingen aning, fråga!

Om jag ska gissa så tror jag inte att det går eftersom de då skulle få lägga ner mycket energi på att utreda familjer "i fall att". Om det hade varit möjligt hade förmodligen de flesta föräldrar velat ha en sådan utredning eftersom tanken på att man inte ska finnas där för att ta hand om sina barn är outhärdlig för alla föräldrar. För oss adoptivföräldrar är det så klart ännu värre eftersom våra barn redan gått igenom det otänkbara och det får absolut inte hända igen.

Det du kan göra är att tala med en vän eller släkting om att du vill att hon eller han ta på sig att bevaka barnets intressen om det värsta skulle hända, och se till att besluten som fattas verkligen går rätt till och verkligen är barnets bästa.

Det är ju det jag menar. OM nu det värsta tänkbara skulle hända, så vill man ju inte att ens barn som redan ryckts upp så många gånger ska kanske får flytta ytterligare kanske 2-4 gånger innan barnet hamnar i en permanetn familj. Bästa är ju från barnets perspektiv att vara hos en nära släkting. Självklart utredd sådan.

Men inte först ett jorurhem, sedan kanske till en ny familj som barnet inte känner(även denna ska utredas om dom ska få adoptera barnet), sedan kanske får ha nån form av kontakt med sin "gamla"släkt alt kanske får adopteras av den.

Det kan ju inte vara bra. Bästa är att få komma direkt till släktingen där barnet känner personerna ifråga väldigt väl.

Som sagt, adopterade barn behandlas lika som bio-barn. Jag sitter i en socialnämnd och vi har några placerade barn där anledningen till placeringen är att båda föräldrarna är avlidna. Förutom något fall där i stort sett hela släkten är missbrukare så finns de här barnen hos släktingar. Någon gång är det ett vuxet syskon, oftast är det ett syskon till en förälder eller möjligen mor/farföräldrar. Såvitt jag vet har barnen fått komma till sina respektive släktingar ganska omgående. De har inte skyfflats runt mellan olika familjehem i väntan på att släktingen ska utredas. Om föräldern/föräldrarna avlidit av sjukdom har barnet troligen tagits om hand av släkten under tiden som sjukdomen varat. Då rycker man inte upp ungen och kör den till ett jourhem i samma ögonblick som mamma/pappa dör. Istället gör man skyndsamt en utredning av släktingen som familjehem medan barnet redan bor där.

Jag känner inte till något fall där barnet blivit adopterat av släktingfamiljen. Kanske att det förekommer om det rör sig om mycket små barn. De fall jag har träffat på rör barn i tonåren eller strax under. Inget av dessa barn har varit adopterade av sina föräldrar, men det skulle inte ändra något.

När vi adopterade från Taiwan så var vi tyungna att ange vem vi hade planerat skulle ta hand om vårt barn om vi dog. Det dög inte med mor eller farföräldar. Vi frågade min bästa kompis och gjorde direkt motsvarande överenskommelse för deras dotter. Ett något annorlunda samtal :-0. Om något verkligen skulle hända förstår jag också att socialen kommer göra en utredning men förhoppningsvis tar de hänsyn till vår plan. Kanske underlättar det att våra vänner också adopterat och är "OK stämplade" av socialen.

Det händer prcis samma sak som om det vore dina biologiska barn. Tyvärr är folk generellt sett dåliga på att prata om sådan jobbiga saker. Jag och maken har arbeten där vi möter dessa frågor med jämna mellanrum och därför är vi valt mycket tydliga med vad vi vill för vår sons räkning om något skulle hända oss. Vi vill att alla i släkten skall veta hur vi ser på saken, allt för att underlätta för dem om det värsta skulle hända oss.

Om barn står utan vårdnadshavare (adoptrat eller ej) är det socialtjänstens ansvar att via domstolen fixa ny/a. Inget barn får vara utan vårdnadshavare. Det står i lagen att man skall ta hänsyn till vårdnadshavars uttalade önskan om vad som skall ske med barnet och i första hand skall någon i nätverket väljas.

Som förälder skall man alltså avge en viljeyttring (barn kan inte testamenteras bort) och sprida den kunskapen bland alla nära, berörda. 

För oss vars barns ursprungsland är Kenya skriver man då man samlar papper på ett dokument på vilka som ska bli vårdnadshavare för barnet om något händer oss personerna i fråga fick inte vara släkt med oss. Men jag tycker att man borde kunna ändra på det i ett testamente sedan om man "ångrar" sig eller så.

Ett sant dokument styr ju ändå inte vem som blir vårdnadshavare på riktigt om nåt händer, så att ändra sitt _önskemål_ lär ju inte vara nåt prolem.

Vet de som handlägger adoptionen i Kenya att ett sånt dokument inte har någon giltighet i Sverige?

Eller handlar dokumentet om att man skriver vilka man ÖNSKAR ska bli nya vårdnadshavare?

Varför vill inte Kenya att de får vara släkt med er? Tycker det verkar konstigt att utesluta släkten, för det är väl oftast den som står barnet närmast.

Ett sådant åtagande kan inte vara bindande enl svensk lag! Om ni väljer ut några nu så kanske de är missbrukare, håller på att dö i cancer, är skilda etc. om och när nya vårdnadshavare blir aktuella! Allt går inte att förutse betr barnets bästa, långt i förväg ....

Det gäller som a-barn. Utredaren har inget med barnet att göra efter du kommit hem (annat än att skriva de lovade rapporterna till landet). De har inga skyldigheter och förmodligen inget intresse att utreda detta. Om den dagen skulle komma att barnet blir föräldralöst så måste nog utredningen vara aktuell. Låt säga att en utredning skulle göras nu, då gäller säkert samma som vid adoption = utredningen är gammal om 2 år. Det skulle innebära att din utredare skulle utreda ev alternativa föräldrar vartannat år och det finns det nog inte resurser till..

Det som är bäst är nog att lämna ett "testamente"  där man önskar vem som ska ta hand om barnet om olyckan är framme. Sedan om det blir så eller inte kan man nog inte säga nu.

Jodå, dom får vara släkt, men det får inte vara den övre generationen - alltså mor- eller farföräldrar.

Var de så? då mindes jag lite fel isf å andra sidan är det snart 1 år sedan vi samlade papper nu, tiden bara springer iväg. Hur som helst är de iaf minimalrisk att våra valda personer blir ngt konstigt med de har själva icke biobarn.