*Snackis 10*
Jag har varken läst eller skrivit på länge, har haft det tufft den här våren. Jag har drabbats av el- och strålningsöverkänslighet. Det är en chockerande upplevelse att plötsligt inte kunna gå på stan utan att drabbas av yrsel på grund av mobilmaster, för att inte tala om hämtningen på dagis där det känns som om hjärtat skenar av deras larm som strålar lika starkt som en mobiltelefon. Imorgon ska dagis till Borås djurpark, men det blir Tomas som får följa med Liseberg är bara att glömma. Samma sak med lekparker. Sist jag var på havet kändes det som om ögonen skulle tryckas ut ur huvudet, troligtvis av 3G-masterna och ev radar - havet som normalt har varit avkoppling för mig. Tidigare var jag tveksam till att elöverkänslighet existerade, men nu vet jag.
Det positiva är att jag upptäckte vad jag blev dålig av. Jag har ju varit trött länge och undrade om jag höll på att bli utbränd redan när jag var föräldraledig förra hösten. I januari drabbades jag av yrsel och smärta i händerna och fötterna. Nu har jag fått en förklaring och mår mycket bättre än på länge. Vi har påbörjat elsanering av huset och tack och lov har vi ingen mobilmast precis i närheten så vi har ganska bra miljö. Även jobbmiljön är bra, förutom mobiltelefonerna, fast nu ska vi flytta eller jag ska byta jobb så jag vet inte hur det blir då. Det känns i alla fall bra att kunna använda hjärnan igen efter att den varit ganska dimmig under hösten. Jag vet ju inte om barnen är drabbade, för ett litet barn kan inte förklara yrsel eller tryck över ögonen eller huvudvärk. Får bara hoppas att barnen är tåligare än jag. Om jag inte hade upptäckt vad jag blev sjuk av så hade jag troligtvis legat hemma med diagnosen utbränd, kroniskt trötthetssyndrom eller fibromyalgi vid det här laget. Så det är fantastiskt att kunna jobba och orka med barnen mer. Och att kunna sova på nätterna, förutom när Doris skriker på välling då