Varför nojjar man så mycket i början av en relation??

Det är väl ett tecken på att man verkligen gillar killen. Jag kan likadan ibland det går i perioder. Man får såg till sig själv att lugna ner sig lite och vara lika cool på insdian som på utsidan. Det gör man bäst genom att sysselsätta sig med annat så man inte sitter framför datorn och undrar varför han aldrig hör av sig

i agree :)

Ja... det är väl det. Jobbigt är det likväl och alla andra verkar vara så himla laid back när de är intresserade av någon! Jag känner mig som värsta dårfinken som uppdaterar mejlboxen 3 ggr i minuten!! Visst kan man nojja men man behöver ju inte förvandlas till ett nervvrak av analys!

Jag är exakt likadan som dig...

Skitjobbigt... Just nu e jag nästan tillsammans med en på jobbet och jag sitter o stirrar på telefonsystemet och uppdaterar och kollar om han pratar i telefon och om han pratar undrar jag vem han pratar med och han inte pratar så undrar jag varför han inte ringer mig...

fett frustrerande går ut över jobbet.... usch

Själv har jag ju samma problem, med skillnaden att jag låter killen veta min osäkerhet
Inte bra alls jag vet. Dejtade en kille igår som jag är väldigt intresserad av, men är nu rädd att jag skrämt bort honom med mina sms och frågor..

Ska verkligen försöka ligga lågt nu, tills HAN hör av sig. Om han nu gör det.

Jag har nog blivit bättre på att inte visa det... visade det nog mer när jag var yngre.. nu kan jag iaf visa mig lugn... d gick inte förut.. speciellt inte när man drack alkohål då ringde man o sa en massa dumma saker..

fan jag orkar inte vara hysterisk längre..

Hihi Nu kom han online på msn och skrev att han hade glömt mobilen hemma iadg Så jag oroade mig visst över uteblivna sms i onödan...

d brukar ju oftast vara så...

d ligger i ens egna huvud :P

Jag tycker det är ett tecken på att man har dåligt självförtroende eller att man kanske ger upp för mycket av sig själv när man är intresserad av ngn. Att i förbifarten undra varför han tex inte kontaktar en online är en sak, men att nojja på det sätt TS beskriver är inte bra. Sedan kan det nog bero en del på ålder. Jag tror att med ngr år på nacken blir man mer självsäker och 'självcentrerad' (i ordets bra betydelse).

hejsan!

En vis kvinna som även jobbar som kognetiv terapeuft sa till mig att:
Man kan aldrig deala med sina känslor. Man känner det man känner oavsett om det är besvarat eller inte.

Och man kan aldrig kontrollera någon annans känslor. De känner det de känner.

Låter kanske flummigt, men det har hjälpt mig. Även i det här med svartsjuka.
Jag kan ju inte kontrollera varje steg min kille gör, jag får helt enkelt lita på att han inte gör nåt och inte nojja ut och bli förbannad för saker som han kan tänkas göra...

Nojjorna sitter i sin egen osäkerhet.
Är jag tillräckligt bra?
Är jag värd att älskas?
Duger jag som jag är?

Svaret på de frågorna är: JA...
Så länge man går in i en realtion med ärliga avsikter.

Och en sista moralkaka: Man får aldrig mer än vad man ger. Och ingen blir ju ledsen av att höra att han/hon är omtyckt!

Släpp lite på nojjorna.. vem vet,,, han kanske är likadan och sitter med darriga fingrar på msn och vågar inte skriva för att inte verka "för på"

Lycka till!!

Jag är 33 och blir bara värre och värre.
Nej, det är inte bra, som sagt, men det behöver inte bli bättre.

'Its all in the mind' som jag brukar säga. Man har makt över sitt eget sätt att tänka, även om det inte är lätt att förändra sitt beteende och/eller sin självkänsla. Jag kämpade själv i åratal tidigare i livet.

alltså, jag är väl samma - tänker en massa men har på senaste tiden lärt mig att låta bli att höra av mig varje gång han poppar upp i skallen på mig..heh!
Det är bra med space! Det är bra att inte veta vad den andre gör 24/7. .

Vilka bra svar - tack!

Jag är lugnare idag, mest för att jag var på jobbet, visst tänker ag på honom men jag nojjar inte, jag nojjar mest när jag går hemma och bara har sällskap av mina egna tankar (vabbade igår) och så har jag kommit underfund med att jag nojjar när jag får oklara signaler från en kille, det hände mig i somras; jag träffade en kille som jag blev förälskad i och han var så läcker och det ena med det tredje men min gut feelin´ sa mig att det var något skumt med den där killen fast jag kunde inte sätta fingret på vad dte var. Som jag nojjad! Vilken ÅNGEST!
Ja och sen visade det sig ju att min gut feelin´ hade rätt (det har den 99 ggr av 100) så där och då bestämde jag mig för att alltid lita på min gut feelin´.
Den här gången säger den att det här kan vara något - på riktigt, för jag upptäckte idag att jag inte sitter och analyserar det jag skriver till honom för att det ska se OK ut, jag bara skriver! Har aldig hän förut!
Jag tänker heller inte att jag "måste" vänta si och så länge innan jag svarar för att inte verka för på - jag bryr mig inte! Antingen springer han eller så stannar han, it´s his call. Jag känner att jag kan vara mig själv och att jag gillar mig själv med den här killen.

Sen tror jag faktiskt att även den coolaste av coola nojjar någon gång då och då när den är riktigt intresserad, jag tror att det är helt naturligt, det som inte är naturligt är när det tar över hela ens tillvaro... (självupplevt)