Jag själv har rösta Ja. Jag anser att man som småbarnsförälder idag är såpass medveten om att det är "jobbigt/påverkar ekonomin/förändrar relationen", så att man redan under graviditeten borde ha kommit fram till ett "stopp" ord när tjafsen sätter igång exempelvis.
Men då saker inte är svart och vitt väljer jag ändå ja.
Det finns situationer som kan uppstå i ett hem efter en förlossning, som jag kanske inte skulle separerat med mannen ifrån, om det inte vore just för att vi hade barn.
Jag själv flyttade ut från den man jag älskade högre än allt, när vi möttes kändes det verkligen som att vi hittade kärlek och jag var totalt lycklig. Jag är också lycklig över frukten denna kärlek gav.
Ett par månader efter förlossningen trillade mannen dock tillbaka i ett missbruk, som gjorde det ohållbart för oss tre att leva tillsammans.
Idag vet vi båda att vi tog rätt beslut, vi funkar oerhört bra i både kontakt med varandra och i kontakten gällande vår dotter.
Hade dock redan från början bestämt mig för att oavsett bråk, tjafs, olikheter, rubbningar i ekonomin, stanna kvar tills barnet var ett och ett halvt. Dels för barnets skull men också för mig själv som ny bliven förälder. Tror det finns många risker med att lämna för tidigt och för enkelt när allt känns hopplöst, för sen kommer den där tiden när man "funnit sig till rätta i föräldrarollen", och att redan då ha gett upp känslor och ett liv med en annan partner när man faktiskt får "chansen" att orka känna igen, hade känts sorgligt.