Anna J 31 skrev 2010-09-23 10:58:00 följande:
Igår träffade jag och barna en 5-åring som tittade på Emma och sa: Vad läskig hon ser ut! Jag blev helt paff eftersom att det aldrig hänt att någon uttryckt sig så "hemskt" innan. Några barn har frågat varför hon ser konstig ut på läppen eller så men inte på detta viset. Tror att jag sa nån i stil med : Jaså tycker du det, det tycker inte jag. Men jag kände att jag inte fann mig riktigt på en gång och sen sprang pojken iväg och fortsatte leka. Till saken hör väl kanske att denna pojke verkar vara lite bufflig och själv har ett hur man nu ska säga lite annorlunda utseende, dock utan "defekter", hoppas ni förstår mig rätt nu... Hur bemöter ni sånt här? Jag kände mig lite ledsen efteråt eftersom man kan tänka sig vad som skulle kunna ske i framtiden. Men men får hoppas på att man kan bygga upp tillräckligt självförtroende hos tjejen till att stå emot och vara stolt över den hon är med sin spalt.
Annars är allt bra med oss. Till vintern dags för koll och beslut om när det blir dags för gomop.
Må gott allihopa!
/Anna
Oj oj oj... Känner igen mig till fullo... Har 2 tillfällen blivit chockad av hur folk pratar. Och ena gången var det en vuxen (bekant till mig dessutom från mamma gruppen) Mötte henne och hennes dotter på ICA och de tittade ner i vagnen när Jesse var 1 månad, fulltejpad och med sin skena. Och hon ska då förklara till sin 3 åriga dotter varför ha såg ut så. Och hon sa till sin dotter att det såg GROTESKT ut... Hon kom på sig själv och försökte rädda upp det. Jag blev helt paff, gick där ifrån och brast i tårar... Hon ringde sen på kvällen och ursäktade sig. Men även då fumlade hon till sig å sa liknande ord om han. Då kontrade jag med... "vilken tur att han har fått mig som sin mamma och ingen fördomsfull person då" Sen la jag på.
Andra gången var det 2 pojkar på dotterns dagis, alla barnen har frågat och vi har "lärt Jaimee" att hon kan bara säga att hennes bror hade en trasig läpp när han föddes, men det är inget att bry sig om för det kommer doktorn att laga. Och det har hon sagt till sina kompisar och det har dom varit nöjda med. Sen var det 1 vecka efter läpp operationen ungefär så kom vi till dagis. Jesse hade fortfarande lite sårskorpor och stygn kvar och dessa 2 ungar tittar på Jesse och säger till varandra "kolla vad äcklig han ser ut, vilken ful bäbis" Jaimee hör detta (då var hon 3 år) Och hon blir jätteledsen, och säger: "Han är inte äcklig, han är ju faktiskt min lillebror" Jag försökte berätta till pojkarna att han nu blivit lagad som vi pratat om tidigare, och att det som var på hans läpp var sånt dom hade på knäna ex. när dom ramlat och slagit sig.
Tror att det är svårt tackla saker på rätt sätt i stundens hetta. Barn är barn, och dom är ärliga när dom pratar, tycker det är lättare att ta komentarer från barn än från vuxna. Barn förstår inte bättre förenst nån ahr berättat om det hela. Vuxna är bara fördomsfulla och allt utom pålästa, och det som inte finns inom deras "normala ram" är äckligt/fult/groteskt...
