Har en sådan, de är verkligen härliga! skulle dock rekomendera en tik, en del han hundar ( alla jag vet) har en tendens att bli tokilskna emot andra han hundar, och värre blir det med åren. Det bor fyra Welshar i mitt kvarter, var av en är tik. Han hundarna får man alltid ha stor koll på, för om man släpper i hop dem blir det stor slaggis.
Dessutom är våran hanne alltid vrång på särskillt utvalda hundar, som grannens rottis... inte så kul. Men detta går givet vis att undvika genom mycket social träning när de är valpar. Men rasen är väldigt känslig, vår hanne blev på hoppad som valp av grannens golden ( inget allvarligt, men han blev skraj) Den blir lätt frusterad om den inte blir förståd, och då skäller de ut en, är rätt gulligt ;P
men är aldrig sur mot människor och de är en mycket trevlig hund i det stora hela, det är oerhört lugna innomhus. och älskar att vara med, exact över allt, även om man ska på toa :p Dessutom skäller de väldigt sällan. När jag var liten var jag livrädd för hundar som skällde, därför blev jag tok kär i rasen, för de är väldigt lugna och tysta.
fick till och med lära min hund att skälla på komando ( ej att rekomendera) för nu skäller han och pratar så fort han får chansen.
En welsh är mysig, men kanske inte den roligaste rasen jag stött på, men jag föredrar ju bruks hundar, tycker att de kan vara lite skygga i bland. Men de är en trevligt familje hund om man inte vill ha en turbo hund som kräver all tid. De är anpassningsbara och älskar att vara med, de bör tränas nästan från första dagen att bli lämnade en stund.
De älskar att bada, och de är nästan outtröttliga när man springer med dem, dessutom är de så otroligt söta och gosiga, är man själv hemma med sin welsh så kommer den följa dig så fort du byter rum.
Man måste dock vara konsekvent ( fast det ska man ju alltid) när man uppfostrar dem, de är ruggit envisa. De är emeller tid väldigt kloka, men de kan spela total rubbade för att slippa slit om den känner för det. De kanske inte är så där super ivriga på att lära sig, men har man godis så är det lätt lika enkla att dresera som en schäfer, min hund kan i princip alla konster som jag kan komma på, ( spela död, buga, rulla, stegra, backa, vinka , skall på komando, osv). Men eftersom jag inte är "alfan" i familjen så gör han inte mer en vad han måste ;)
Dessutom går de så oerhört elegant, liksom en flat coated retriver liksom flyter de fram i en snygg passage!Det vanligaste ( så vitt jag vet) problemen med dessa hundar i form av sjukdommar som man bör vara uppmärksam på är Artros
& öron inflamation. Våran hund käkar medicin för han har ämnes omsättningsfel. och hans ena led är sönderfräten, pga sjukdom. men han klarar sig fint med medicinen.
Så var uppmärksam på om hunden blir slö och får "ful" blanklös och sträv päls, detta ska ej förekomma på en frisk individ. Våran hund var jätte lat och rent tråkig i nästan två år innan vi gissade oss fram till att han hade "hyper mins ej vad det heter" men min mamma har också det ( ämmnes omsättningsfel) efter medicinering så var han som en ny hund!
frånsätt envisheten och den lilla tendensen till agressivt betende ( dock bara om andra hundar startar det) är han en super hund, en riktigt bra familjemedlem!
Säger bara det att om du vill ha en lugn och tillgivien och vacker, fast samtidigt lite envis kompis, som kommer att älska hela sin familj, så väl människor som andra husdjur som katter osv, samt en tejp i hasorna så är det ett perfekt val! Lycka till!!! :D