Inlägg från: Anonym (splitter) |Visa alla inlägg
  • Anonym (splitter)

    hatkärlek (långt)

    Är det någon som känner igen sig? Ena dagen hatar du din sambo, nästa känns allt bra och hoppfullt.
    När vet man att man borde lämna relationen och träffa någon som får en att må bättre, eller ligger problemet hos en själv mer?

    Fick ett vredesutbrott på min sambo idag för att han inte var tillräckligt förstående. Är höggravid med vårt andra barn och kände mig deprimerad, vilket jag talade om för han. Men på en hel promenad till affären lägger han inte ens en arm runt mig fast han vet jag är ledsen och andfådd pga. syrebristen och ont i ryggen av foglossning.
    Min tjej på 2 år fick höra när jag skrek efter vi kom hem, och nu känner jag mig som en dålig mamma som kanske borde läggas in på psyk. Ska ringa öppenpsyk imorgon och höra om det finns något lugnande för gravida att ta.

    Ska man behöva ta lugnande medel för att stå ut i en relation, eller ska ett lugnande medel rädda mitt förhållande?
    Just nu känner jag att min sambo är en tråkig jävel som inte ser mina behov av kramar, tröst osv., en tråkig partner som är helt oromantisk, omysig, opassionerad, oförstående med brist på omtänksamhet och lyhördhet inför sin gravida partner.
    Jag känner hat och ilska, känns som jag inte vill se honom mer, som att han gör mig till den olyckligaste kvinnan i världen, som att jag vill slänga ut honom och släpa hem en drömprins istället.

    Känns det igen!?
    Vad ska man göra?

  • Svar på tråden hatkärlek (långt)
  • Anonym (splitter)
    FiaiMalmö skrev 2010-03-07 20:45:32 följande:
    Låter lite som att gravidhormonerna rasar. Vad händer när du säger till honom vad du behöver? Alltså inte när du skriker, utan säger detta på ett lugnt sätt?

    Ja, jag har sagt vad jag behöver på alla möjliga sätt, men han är inte den kramiga typen tyvärr, och han säger bara att han gör så gott han kan och han gör det HAN orkar :(
    Om jag har behov av massage pga. min ryggvärk (som jag dessutom är sjukskriven för) gör han bara om han själv orkar, och aldrig av eget initiaiv, utan jag får be honom flera gånger och sen masserar han ett par minuter och sen tror han det räcker. Pussar får man motvilligt och de varar knappt en sekund. Det känns ytligt och det känns som han bygger en mur mellan oss. Önskar att han kunde uppskatta närhet mer. Själv tycker han mycket om när jag kliar han på ryggen och kan ta emot lång stund, men gör aldrig nåt tillbaks.


    Nej, snälla ge mig en romantisk och passionerad karl, gärna rik och snygg också!


    Det enda som stämmer på min sambo just nu är att han är snygg, och en bra pappa till vårt barn. Han är som en sån där läcker kaka som man bara får titta på och inte smaka så mycket av :(

  • Anonym (splitter)
    Anonym (tala med honom!) skrev 2010-03-07 20:52:54 följande:
    Jag kanske inte ska svara då jag aldrig varit gravid och inte vet vad det kan göra med humör, känslor och så vidare, men jag ville ändå skriva något.Hur menar du när du skriver hatar i början? Det är ett ganska starkt ord att yttra. Jag har sagt det till min sambo kanske 2-3 ggr under vårt fyra åriga förhållande och ångrar det medan jag säger det. Jag menar det inte! Men det kanske bara var en överdrift för att visa en poäng.Sen är det väl så att kvinnor ofta tycker att män ska förstå vad vi menar och tänker utan att vi ska behöva säga det rakt ut. Visst kan jag förstå att du tycker han kunde bry sig lite om dig på er promenad när han vet att du har det jobbigt, men vissa är bara lite tröga. Nästa gång tycker jag att du ska säga till honom rakt ut hur du mår och att det vore skönt med honom att stödja dig på. Jag tror knappast att han inte gör det för dig!Har du pratat med din man om allt detta? Vad det än är tycker jag alltid att man ska prata med varandra. Kanske till och med visa ditt inlägg för honom och sen tala med varandra. Han uppfattar kanske inte hur du känner fullt ut och vet då inte hur mycket hjälp han skulle kunna vara för dig. Tycker du ska börja med att prata med honom och/eller prata med något "proffs". Men om du inte är lycklig med honom, bara känner hat och aldrig vill se honom.... du bör nog fundera ut varför det är så! Vet inte hur, men att tala med någon utomstående är väl en bra början.Hoppas du hängde med i min text. Tror att det blev lite hattigt
    Ja jag har pratat och åter pratat med honom, under de sex år vi vart tillsammans vet han nog allt om mina behov och lite till. Det känns bara som att han är trög och glömmer bort vad jag sagt att jag behöver, så jag får påminna honom hela tiden, men det blir bara tjatigt och jag vill ju att han ska få chansen att själv se mina behov. Han borde ju rimligtvis veta efter alla år precis hur jag fungerar, och då tänker jag som så att om han verkligen älskar mig så borde han göra just det som han vet att jag behöver och blir glad av.
    Jag tror nog bara han helt enkelt inte är så mycket för att kramas och det är ju synd, för jag hoppades han skulle lära sig tycka om det. Han är inte uppvuxen med mycket kramar som mig, så jag tänker att han skulle vilja ha det nu istället.
    Jag hatar nog eg. inte honom utan bara hans nonchalans gentemot mina behov, särskilt nu när jag är gravid. Oj, oj jag jag sagt det ordet så många gånger under åren att jag tappat räkningen. Säkert flera hundra gånger.

    Sedan när jag skällde på honom för att han inte stöttade mig säger han "varför skulle jag vilja krama dig som bara är sur och grinig och som har *****" Han tog upp något jag gjort för flera år sedan och som han lovat att inte ta upp mer, efter det kom mitt utbrott. Kändes så opsykologiskt av honom att dra upp gammalt skit som redan gått igenom tidigare. Det kändes om han slet upp hela min själ inifrån och ut. Inte så smart av honom då han vet jag är höggravid och känslig.
  • Anonym (splitter)
    Anonym (tala med honom!) skrev 2010-03-07 20:56:09 följande:
    Vill du leva med denna man i resten av ditt liv? Kommer du klara av att vara med en man som inte ger dig den närhet som du vill ha? Han kan vara en bra pappa även om ni inte bor ihop. Och att vara snygg räcker ju inte så långt! Gräset är inte grönare på andra sidan heter det ju, men nog sjutton kan det bli lite mer mörk grönt i alla fall

    Nej förmodligen inte, men jag vet inte om jag orkar med att träffa barnen bara varannan vecka ifall vi flyttar isär. Kan man inte få både och!?

    Den där gräsmattan - om jag fick bestämma skulle där finnas allt jag kan tänka mig, härliga dofter och smaker av passion, inte massa ogräs som växer där nu.


     

  • Anonym (splitter)

    Sitter här och tittar runt på andra lägenheter och funderar...
    känns som jag vill göra slut och slippa tråkmånsen, samtidigt är jag höggravid och vet inte om jag orkar med några större förändringar just nu. Inget kul att vara ensamstående heller när man precis fött barn.

    Hade behövt höra honom säga att han kommer finnas där för mig och stötta mig efter förlossningen, vad som än händer, men han sa det först EFTER jag sa att jag behövde höra just de orden!

    Det känns inte som det finns så mycket att reparera längre heller, trodde vi gått vidare men han drar upp gamla sår när vi storbråkar så det är som att gå många steg bakåt igen.

  • Anonym (splitter)

    Jag har skrivit ett brev till honom där jag förklarar situationen och hur jag känner. Han har inte sagt ett ord om det nu på morgonen. pratar inte alls med mig längre :(

Svar på tråden hatkärlek (långt)