Uppfostran, trotsperiod

Våran tjej har haft en väldigt lång trotts period som äntligen värkar gå över i vanligt "trots" :)
Vi har vart väldigt konsikventa.
Alltid fått en tilsägning med varflör man inte kan göra så, elr varfö man inte får bete sej på så vis.
Och sedan fått gå iväg.
Vi hade rummet först, men jag kände att de blev fel.
Rummet ska va nått dom vill va i och där ska man trivas.
Så vi har trappen nu. elr datarummet.
Och alltid vart väldigt nogranna att inte bara hota, utan vart vi än är. är de i affären elr hos mormor så blirde som vi säger. t
Många av mina vänner säger till sina barn, om du inte slutar nu kommer du få sitta på rummet när vi kommer hem, elr då blir de inge lörcdags godis.
Jag tror inte riktigt på de, lite som med hundar = nej jag jämför inte mitt barn med en hund)
Men va konsekvent!

Och de ger sej mej tiden :p Trots är nyttigt, men väldigt frustrerande för oss föräldrar =)

Han har gått in i trotsåldern med andra ord? Den varar bara i ett år ungefär, så det är fort överstökat!

Tja, en viktig sak är attityden. Jag förväntar mig inte av ett barn i trotsåldern, att han ska lyssna eller vara samarbetsvillig. Hoppas kan man ju alltid, men jag förväntar mig det inte. Lyda är inget jag är ute efter med något barn.
Jag skär ner på antalet regler till ett minimum, och de reglerna är inte förhandlingsbara. Det är sådant som har med t ex säkerhet att göra, men även uppföranderegler som är viktiga för mig. Alla andra saker tänker jag efter noga innan jag säger ja eller nej till.

Vill han ha en glass? Då svarar jag "Hmmm, vänta lite ska jag fundera på saken!" eller "Varför vill du ha en glass just nu?". Det ger mig tid att bestämma mig för om jag tycker det är viktigt att han inte får den där glassen. Förstöra aptiten, tandtroll, en principfråga osv. Om jag efter det svarar Nej, så står det svaret fast. Jag ändrar mig inte, och jag är medveten om att det kan medföra ett tvåtimmars utbrott.
Släpper han kläderna på golvet när han kommer in? Är det så viktigt för mig att han hänger upp sina kläder ordentligt vid 2½ års ålder, att jag tar ett långvarigt gräl varje dag i flera veckor/månader för det? Eller är det en regel jag kan släppa tills vidare?

Jag säger aldrig "Om du gör XXX, så händer XXX!". Varken hot eller mutor! I stället säger jag kanske "När du har gjort XXX så ska vi göra XXX!". Det låter inte som någon större skillnad, men det är en gigantisk skillnad. Tänk dig den här diskussionen:

"När du har ätit lunch, så ska vi gå till lekparken!"
"Jag vill gå till lekparken nuuu!"
"Ja, vi ska gå dit när du ätit lunch!"

Jämför med

"Om du inte äter din lunch, så går vi inte till lekparken!"
"Men jag vill gå till lekparken!"
"Nej, för du har inte ätit lunch!"

Har själv en 3 åring som har trotsat i ca 6 mån nu. vi håller på att bli tokiga eftersom han i princip alltid uppfört sig exemplariskt innan. Har börjat fundera på om vi har för många regler nu i trotsen och är för petiga med småsaker. För oss är det väldigt viktigt med hur man uppför sig bland och mot folk så vi är ganska hårda med vad som är ok och inte. Lika så vill vi att han ska plocka upp efter sig, vara rädd om sina saker och klä på och av sig själv (det han kan). Detta är gjejer som funkat bra tidigare men resulterar i massa gräl nu. Ska vi iväg vill han inte klä sig trots att vi ska göra ngt han verkligen vill. Måste vara jobbigt att vara liten och trotsa. Men vad ska man kräva/släppa på?

Sex månaders trots? Det var länge, men det kanske är normalt jag vet inte. Våran nu fem-årige pojk hade typ tre veckors svår trots runt 2,5 år som sen försvann. Antingen p g a oss eller att han inte var lagd åt "trots-hållet".

Jag vet att många förespråkar att inte använda "nej" och "du får inte" och att inte ha en auktoritär attityd. Vi gjorde tvärtom. Var han grinig satte vi hårt mot hårt.
- "Nej, du får vänta med glass för vi ska äta om en halvtimme."
- "Vill ha nuuuuu!!"
- "Nej. Efter maten kan du få en."
- *skrik*
- "Om du ska bete dig så kan du vara utan glass tills du lugnat dig lite."
Fortfarande med lugn och stadig röst. Har aldrig skrikit åt honom, bara rytit till några gånger.

Vidare ignorerade vi i stort hans tjuriga attityd.
- "Skrik och gnäll om du mår bättre av det. Säg till när du är klar så kan du plocka upp dina leksaker efter dig."
- "Ligg där och tjura om du vill. Vi går så länge. Kom när du har tjurat klart."

Sen tog jag det hela ett steg längre och körde en kort period med milimeter-diciplin. Om jag sagt att vi tar på skorna i tamburen så gör vi det i tamburen, inte i köket.

Kanske inte helt enligt dagens läror men för oss har det funkat fint och idag är han hur snäll och hjälpsam och gosig som helst. Visst kommer inslag av trots men han vet att han inte har något för det. Skräp och kringslängda leksaker försvinner inte för att man tjurar.

En sak jag tror är viktigt oavsett vilka metoder man använder är att vara konsekvent. Såg ett dåligt exempel igår på lekplatsen. En pappa sa till sin 2-åring att komma hit så han kan ta av hjälmen. Flickan struntade blankt i honom och han gjorde inga ansatser att hämta henne utan hon fick leka vidare. I det läget tolkade hon det som att det bara är att strunta i pappa så behöver man inte göra som man blir tillsagd.

Alla har vi våra metoder men så länge man inte tar till våld, förnedrande behandling eller skriker (allt för mycket) så tror jag att de flesta föräldrar gör vad som funkar för deras barn. Jag har varit ganska auktoritär och det har fallit väl ut för mig. Funkar säkert inte för alla.

Bör bara tillägga att han har inte varit lika trotsig konstant i 6mån, det går lite i vågor.