Sänk abortgränsen!

Barn som aborteras i denna vecka görs ju det av en särskild anledning - att dom förmodligen aldrig skulle klara ett liv utanför livmodern. I vissa fall pga andra särskilda skäl. Så NEJ, gränsen borde ej sänkas. Ni som tycker att det borde sänkas; Tänk er att ni gör rutin ultraljud i v 20 och får veta att barnet har så pass omfattande skador att det inte skulle kunna överleva. Skulle ni alltså då vilja gå en hel graviditet med denna vetskap?

Nädu. Det måste du inte. Och hur kan du jämföra det du skrev med meningen "Har man inte hunnit ta beslut om abort innan man nått vecka 12-14 vill man nog innerst inne inte göra en abort"? Hur kan det ens uppfattas provocerande? Det kan mycket väl vara så i många fall och det vet inte du heller något om. Varför tror du att man väntar så många veckor med att göra aborten då, om det inte är för att man har svårt att bestämma sig? Kanske för att man vill att fostret ska växa sig större först eller?

det är inte alls fel. Det jag reagerar emot vad det triangeln skrev om att hon inte alls överhuvudtaget ahr några känslor inför sitt embryo/foster och heller inte ahr några som helst känslor inblandade om en abort skulle utföras i v 22.... Den känsloskylan och distansen plus att hon gärna ville se sitt aborterade foster fick mig att rysa... Det är sunt vara ledsen panikslagen osv-det var just frånvaron av dessa ksänlor jag tycker var mkt konstig!! Sedan kommer ju folk till en acceptasn och går vidare utan at må dåligt över sin abort-fine! Men att initialt eller aldrig ens reagera kan omöjligt vara sunt...Då har man ju förträngt precis allt. Ingen kan vara helt oberörd av att behöva genomgå en abort.

Det är yttrandefrihet i Sverige och det gäller alla människor.

Din reaktion är också en typiskt försvarsmekanism : att distansera sig och intellektualisera förloppet (intressera sig för det medicinska ingreppet osv) tycker jag.  I mina ögon är det ett sätt hantera stark stress liksom att benänna enbryot ( i ditt fall ett foster) ett negativt laddat ord "parasit". Jag har förstått dina två oönskade graviditeter tydligen var starkt ångestrelaterade och jag hoppas du nu har en mer avslappnad inställning och en positiv känsla och glädje inför ditt kommande barn? Jag ser det utifrån och på ett helt annat sätt än du själv gör. Men jag kan förstå din ångest, din panik och din lättnad efteråt. Det jag inte förstår är att du säger du aldrig upplevde någon sorg. Det kan man känna även om graviditeten var en oönskad plåga.  Det är de som jag undrar en del över...

triangeln: tror du din syn på embryon/foster och blivande barn samt aborter kommer ändras då du fött ditt barn? Hur tro du din nya roll som förälder kommer påverka din inställning?

var dessa två oönskade graviditeter så belastande menar du att du inte kunde sig dig själv som förälder vid de tidpunkterna? Vad har förändrats i ditt liv sedan dess så du nu har en önskan bli mamma?

ok du har tänkt över detta ser jag. Ju klokt sterilisera dig om du verkligen inte vill ha fler barn då. Men det där du har i din pres förstår jag inte? "polyamorös?" och "asexuell"? Mig veterligen krävs det någon form av sex då barn blir till såvida man inte inseminierar.

tack för du delger ..jag misstänkte det var ngt sådant som låg bakom..ett stort grattis till dig som orkat ta dig upp! Var vaksam efter förlossningen på tecken på ny depression. Det stora omställningen akn ju utlösa det igen. Har du kontakt med ngn bra KBT terapeut? SAD? hur fick du det? ju väldigt ovanligt med d-vitaminbrist i I-länder. Hoppas du håller dig frisk och kry framöver...