Hur kinkiga är dom med igångsättning?

Igångsättning kan vara ganska svårt att få igenom. Dom ser väldigt mycket till hur barnet mår istället för till mamman. Du ska ha oerhörda besvär, dokumenterade genom hela graviditeten för att få igenom en igångsättning. Eller om det är fara för dig eller barnet tex vid Havandeskapsförgiftning. Dock kan det skilja sig lite mellan dom olika landstingen.
Är barnet inte klart så att säga så kommer du nog snarare att bli inlaggd än igångsatt i första hand.
Håller tummarna för att dom gör det bästa för dig och din bebis.

Min erfarenhet:
Jag hade svår foglossning under min andra graviditet. Kunde inte sitta, ligga, stå, gå, utan att det smärtade. Inte mycket smömn mao. Jag hade bf 7/6 i början av maj fick jag gå på konsultation för igångsättning... Gick på kontroller för igångsättning 1-2ggr i veckan men de ville inte sätta igång förlossningen, jag grät och betedde mig. Men eftersom bebisen hade det bra ville de vänta. Slutade med att hon föddes spontant den 12/6 då kändes det som om jag gått över tiden massor av veckor även om det bara var några dagar.
Jag har fått förklarat för mig, av många, nackdelarna med igångsättning och varför vården vill vänta så länge de kan innan de sätter igång förlossningen.

Mina tips:
Ha inte för stora förhoppningar.
Försök att slälla in dig på att "uthärda".
Förklara hur du har det, påpeka varje liten sak.

Lycka till, hoppas att du snart har din bebis utanför magen.

Gör som jag gjorde (trodde inte att det skulle funka för då hade jag väntat i fem veckor!)
ät en hel kruka med färskbasilika, dansa loss som satan, hoppa lite lätt också, släpa upp en 18.5 kg´s barnvagn för trappan, sen ett skrivbord och sen en hylla.. då ska du se att han kommer komma ut!! ;)

eller så funkar det inte och ts får ännu mer ont än hon redan har!

jag hade jätte problem med foglosningar. blev sjukskriven i v 14 till halvtid å heltid i v 25. när ja va i v 30 så började ja jätte dåligt av att ja inte kunde gå så där jättebra kunde inte komma upp påtoan sj om jag hade sovit m.m. så i v38 så skulle  ja få en tid med en läckare så han skulle kolla på de gick bra att sätta i gång men jag han inte få den tiden efter som min son kom i v 37+3.

Jag vet ju itne om mitt hade biviliats men jag vet att min bm sa att desätter inte igång förens man gått hela 38veckor .

lycka till

Tack för svaren.
Vill att bebis ska bestämma sig för att det är dax att sluta plåga mig men det är inte så lätt.
Har försökt med det mesta som promenader och städa för att kanske få igång allt och visst kommer värkarna igång men dom är både svaga och oregelbundna o så avtar dom efter ett par timmar.
Så nu känner jag att det inte är värt att hålla på att provocera fram värkar då dom ändå aldrig kommer igång och jag bara får ont istället men inte mera.

Får väl se vad läkaren säger men jag ska försöka att ligga på dom för det här är ohållbart just nu.

Jadu, det är ju också något som skulle kunna hända. Men jag berättade bara hur jag- av misstag- startade förlossningen.

känns som att det är ganska svårt att få igångsättning beviljad ivarje fall här i stockholm,, gick med kraftig havandeskapförgiftning i flera veckor utan att dom satte igång..

ja eller så hade din bebis tänkt komma ändå just då....
ingen som vet hur man kan få igång förlossningen..de som hävdar att det funkade att exempelvis hoppa eller lyfta möbler kan ju inte veta ifall det var tänkt att det skulle starta precis då...
jag tror bebisen kommer när den är redo helt enkelt.....

Jag blev igångsatt i vecka 37 pga dåliga värden (jag, inte bebis).
Trodde det skulle bli som "en vanlig förlossning", men det tog 2,5 dygn av gel som skulle lösa upp livmodertappen, värkstimulerande dropp och hinnspräckning. Trots det var kroppen inte redo och minuter från akutsnitt fick dom ut min lilla flicka med sugklocka. Hon var inte heller redo trots att det inte var "jättetidigt", men hade ändå svårt med andning och puls.

Menar inte att det skulle bli så för din lille/lilla, men har hört många med liknande erfarenheter och fått höra att det är just pga sådana här (& andra) komplikationer man inom vården helst inte vill sätta igång.

Hoppas du får träffa läkare som lyssnar och tar ställning i just ditt fall.
Och att det går bra oavsett igångsättning eller om du måste vänta ut bebis!

ts låter faktiskt ganska desperat att driva ut ungen, så varför inte pröva vad som helst...

kanske de..men jag skulle inte tycka det var värt det om jag istället fick svinont i kroppen och ingen unge...
eftersom jag dessutom inte tror att man kan sätta igång förlossningen..hur gärna man än vill tro de...

Jag blev igångsatt pga förvärkar. Åkte in 37+5 men det kom inte igång och 38+2 satte de igång mig eftersom jag inte fick sova annars.

Har du flera barn?

Att sättas igång är inte alltid det roligaste alternativet, förlossningen kan många gånger bli jobbigare än en spontan förlossning och frågan är om det verkligen är värt det? Jag blev igångsatt med första barnet och den förlossningen var fruktansvärd med intensiva konstanta värkar som höll på att ta fullständigt knäcken på mig.

Jag har själv stora dagliga smärtor och har haft problem med konstant smärta sen v.20. Dessutom har jag barn att ta hand om så jag kan inte vila på samma sätt som jag hade kunnat om det bara var jag. Tyvärr är det så här det kan vara att vara gravid, det ÄR jobbigt men så länge mamma och barn mår fysiskt bra så är det bästa för båda att förlossningen startar av sig själv så länge inga allvarligare komplikationer uppstår.

Du kan dock be om att få något att sova på så du får vila ut, hör efter om det finns något smärtstillande som du kan ta trots att du är gravid. Ofta finns det mer hjälp att få än man tror.

Jag ska få bli igångsatt antingen den 6 eller 7 maj. Eftersom att min första son var så pass stor sen blev det som det blev det blev snitt till slut. Så denna gång har jag blivit lovad att bli igångsatt eftersom att jag inte vill ha snitt igen.

Jag tror de flesta känner som du, att man inte orkar med och att man plågas för var dag. Jag sov inte heller och det påverkade verkligen min vardag, har en som inte ens var 2 år då så man var helt slut. Men jag gick över 13 dagar med båda mina och man klarar det. Helt plötligt är man där. LÄkare sätter inte igång en om det inte är fara för barnet liv eller ens eget eller om plågorna är så illa att det inte går mer. Att man är trött på det eller tycker att man får sömnbrist är ingenting mot vad du kommer att få sen Min lilla har itne sovit en hel natt än och hon är 9 månader idag, är det riktigt illa vaknar hon en gång i timmen.... Kroppen förbereder sig för det och man orkar. Hoppas du får din vilja igenom men ha inte för stora förhoppningar. Bebis kommer när den är klar och att sätta igång tidigare kan vara mer plågsamt än att uthärda de sista veckorna. Lycka till!

Låter som mig. Jag blev oxå igångsatt....visserligen inte fören i vecka 41 men igångsättning som igångsättning. Fick ett rent helvete och allt som kunde gå fel gick fel. Fick oxå avsluta det hela med sugklocka och rejält många stygn efter det. Så igångsättning kan vara en befrielse men oxå ett rent helvete.
Inte för att skrämmas på något sätt men ibland måste man tänka på konsekvenserna av sin vilja och sitt val.
För många går det jättebra men för lika många går det åt andra hållet.
TS....Prata igenom ordentligt med din doktor, be att få höra både nackdelar och fördelar. Kanske du kan föreslå att bli inlaggd ett tag, inte roligaste alternativet men kanske bäst för bebben.