• Ghost

    Upprepade mf innan första barnet - hur kände ni inför syskonförsök?

    Ja visst är det jobbigt! Innan första sonen kom fick vi 2 MF och förlorade ett barn (tog 2,5 år innan han blev till efter att vi förlorat sonen). Och sedan kom han äntligen. Och sedan när vi skulle försöka på syskon så var jag rädd för att få MF så fort jag blev gravid.  Men det gick på första försöket och allt gick bra.
    Nu när vi försöker på en fyra så har vi snart vart utan p-medel i ett år och ett MA har vi hunnit med. Så jobbigt är det. Och rädslan för ännu ett MF/MA är stor. Och jagvet att jag kommer få fler VUL sedan då jag blir gravid (ska tvinga till mig om inte annat)
    Men rädslan kommer man nog aldrig över.

    Lycka till!!

  • Ghost
    Eva X skrev 2010-03-10 11:07:51 följande:
    Tack! Och tack för ditt svar! Det låter som en jobbig resa ni har gjort, men samtidigt fattar jag det som att ni ändå "bara" haft ett MA under försöken med trean och fyran? Det låter hoppfullt. Hur upptäcktes det? Gjorde ni tidiga VUL?Nej, rädslan kommer man nog aldrig över. Vi hade även komplikationer med sonen, han var tillväxthämmad och kom prematurt, så jag är inte sugen på att vara gravid igen. Det är bara skräck! Men samtidigt vill jag så gärna få fler barn. Ni är modiga som försöker igen, tycker jag.
    När vi försökte med trean så fick vi inget MA utan det lyckades direkt (fick i och för sig GBS under grav men det hör inte hit) men det ärn u n är 4:an ska tillverkas som vi fick MA.
    Ja vi fick göra VUL. Jag har fått gjort flera tidigt VUL p.g.a mina MF (även gjort en utredning som inte visade ngt)
    Och mina grav har också vart besvärligt med sjuksrivning i halvtid p.g.a sammandragningar och även mediciner för att få sammandragningarna att sluta.

    Men en grav till kommer nog bli jobbig för dig igen. Men det är det att man måste försöka se de ljusa i det hela och veta att allt kan gå bra. För det kan det.

    STORT lycka till!!!
  • Ghost
    Eva X skrev 2010-03-11 10:46:02 följande:
    Ghost: Tack för dina ord! Just det där att det "kan gå bra" är ju faktiskt det enda man har att hålla sig i och jag tänker att det ändå kommer att vara en viss skillnad nu, jämfört med innan sonen föddes - för då hade man inget bevis på att det skulle kunna gå vägen och vi tänkte ofta att vi nog tillhörde den lilla grupp som aldrig får något levande barn. Nu vet vi att det kan gå vägen. Och det är en stor tröst.Hur var det känslomässigt att få ett nytt MA, nu när du har barn i livet? Snillis: Känner igen mig i det där att insikten om det jobbiga kommer först nu, efteråt. Tror dels därför jag blir så rädd för att försöka med syskon, eftersom det är först nu jag känner en stor trötthet och sorg. Innan handlade det mesta bara om att försöka igen, ta reda på mer om missfall och om man kan göra något åt det. Man tillät sig aldrig att sörja (kanske var det så med din sjukdom också?) när man var mitt uppe i det. Är lite rädd att jag är för trött att ge mig in i den här svängen igen... Hur har du hanterat rädslan för ett nytt X? Har du fått behålla äggledaren?
    Ja tyärr så var det percis lika jobbigt som tidigare. Ingen skillnad alls.
    Men det var nog inte lika jobbigt lika länge. Det gick snabbare tills man kände sig "bra" igen.
Svar på tråden Upprepade mf innan första barnet - hur kände ni inför syskonförsök?