Sövas under kejsarsnitt

Hejsan!
Jag har haft en jättebra graviditet, väntar tvillingar och är snudd på i vecka 38. Senaste veckan har det dock hänt en del. Tv 2 har sackat efter i vikt och fått sämre flöde i navelsträngen och till råga på allt så vände h*n sig i lördags och ligger nu i säte. Alltså tycker man att en vaginal förlossning är för riskabel.

Jag har en blödarsjukdom som gör att jag inte får ta ryggmärgsbedövning och kommer därför sövas vid ett eventuellt snitt. Jag känner mig så besviken på hur allt har blivit, jag var riktigt peppad på en vanlig förlossning och nu får jag inte vara med alls. Känner m ig lite snuvad på konfekten efter de här nio månaderna.

Kan man på något sätt förbereda sig mentalt på att sövas vid ett snitt. Och främst kanske på att vakna efteråt och vara mamma till två små bebisar? Jag känner mig orolig över att det ska kännas konstigt och att de där lyckoruset uteblir.

Jag tror jag behöver lite bra råd är.

Tack på förhand!

Hej!

Jag kan förstå din känsla av besvikelse, att, som du skriver, bli snuvad på konfekten.

Till att börja med tror jag att det är viktigt att du sätter ord på dina förväntningar, det du hade hoppats och det du är besviken över. Genom att göra kan det bli lättare för dig att acceptera fakta. Livet är som det är och barn föds även med snitt och även om du är sövd.

Det andra som du och din partner kan göra är att fundera över hur ni vill ha det runtomkring er när det är dags. Vilken gemensam MÅLBILD kan ni ha? Det är bra om den målbilden ligger en bit fram i tiden (kanske när ni kommit hem) och några delmål.

För din partner kommer förlossningen få en kanske större tyngd än vid en vanlig eftersom han/hon är den som kommer att vara med bebisarna först och under flera timmar! Tänk vilket privilegium! Jag har träffat många pappor som har upplevt det som något väldigt positivt omtumlande att få vara med barnet först. Ett förslag: för att även du ska finnas med "i din frånvaro" så kan han kanske lägga en tröja eller dylikt där barnen ligger, som du har haft på dig, som luktar mamma...

Du skriver att du funderar över ditt eget uppvaknande - kommer du känna någonting? Jag skulle vilja säga så här, det är väldigt vanligt att man som förälder inte känner så mycket i början. Det kan tvärtom kännas tomt och lite konstigt. För en del kommer den berusande förälskelsen direkt, men ibland dröjer den. Det är helt naturligt. Det du kan vila i är att kärleken kommer! Barn är byggda sådana...

OM det är möjligt kan du fråga personalen om din partner och bebis kan få vara vid din sida när du vaknar upp. Att direkt få se sin partner och barn kan ha en lugnande inverkan och hjälpa dig att snabbt komma "tillbaka".

Lycka till!

Kram
Anna

Sövas under kejsarsnitt

INNEHÅLL