• JennyC­ecilia
    Äldre 10 Mar 20:17
    2618 visningar
    1 svar
    1
    2618

    Förlossningstrauma?

    Om man som jag fick en tjej som dog efter en stund efter förlossningen på min mage.
    Vecka 23. På Sös i sthlm sätter de inte in hjälpa förrän v.25.
    På min hemort sätter de in hjälp från v.22. Vi råkade vara i sthlm när det hände.
    Jag visste att jag skulle föda ett levande barn men att hon skulle dö eftersom de vägrade hjälpa henne.

    Nu är jag gravid igen.

    Vad händer i oktober då jag ska föda? Hur får jag så bra stöd som möjligt?
    Gissar att kroppsminnen kommer att göra sig gällande?


  • Svar på tråden Förlossningstrauma?
  • Förlos­snings­pedago­gen
    Äldre 4 Apr 18:15
    #1

    Kära!

    Det ni har varit med om tillhör allas värsta mardröm. Jag beklagar sorgen och kan bara ana hur det har varit och känts för er. Tanken att barnet kanske hade kunnat räddas om ni varit på er hemort... Och nu väntar ni barn igen. Ett nytt barn, en ny resa men med rädslor i bagaget.

    Jag gissar att ni har fått viss hjälp och samtal? Men samtidigt finns det alldeles uppenbart saker som ni behöver bearbeta för att kunna se fram emot det nya barnets födelse. Det finns en del myter kring sorg: att tiden läker alla sår, att ett nytt barn kan ersätta ett annat (!!!) - INGET KAN VARA MER FEL! Däremot finns det sätt att komma till ro och bli mer komplett:

    Det finns en fantastisk organisation/nätverk som heter "Små änglar" för föräldrar som förlorat sitt barn. Kontakta dem! Det finns även en väldigt bra kurs för att bearbeta sin sorg som hålls i Svenska Insitutet för Sorgbearbetning (www.sorg.se). Jag känner till flera par som förlorat sitt barn som upplevt sig mycket hjälpta av båda ovan kontakter. Anders Magnusson har översatt en bok i samma ämne (Sorgbearbetning, Russel) som man kan använda för att få vägledning hemma om man inte kan gå en kurs.

    Inför förlossningen i oktober:
    Förbered er så mycket ni kan, både mentalt och fysiskt. Ni kan gå kurs tillsammans. Ni behöver hjälp att se/inse att det här är ett nytt barn, en ny resa. Genom att ha tränat mycket får du marginalerna på din sida och kan kanske börja våga se fram emot förlossningen. Till kliniken skulle jag skriva och säga som det är - berätta vad ni varit med om och be om särskilt stöd. Jag är övertygad om att ni kommer bli väl omhändertagna.

    Kram
    Anna

Svar på tråden Förlossningstrauma?