efter regn kommer faktiskt solsken!
jag har haft lite trådar förr om allt ifrån när jag fick reda på att jag hade PCO; chocken, bearbetningen och kampen mot både mig själv och opedagogiska barnmorskor. senare, som en blixt från en klar himmel fick jag helt plötsligt ett plus efter 2,5år men fick dessvärre missfall ett par dagar senare. DOCK var ingen gladare än jag var! det finns et ljus i tunneln, det går - jag är inte dömd till att inte kunna uppfylla det viktigaste en kvinna har att göra!
jag började med p-piller igen strax efter missfallet, för att stabilisera det praktiskt så som lägenhet, ekonomi, etcetera... nu har detta fallit på plats och jag har slutat med mina (jävulsk)piller och för 4,5vecka sedan hade jag en ÄGGLOSSNING som dessvärre int ekunde utnyttjas för arbetet gjorde att vi var på olika håll ett par dagar. men ingen är gladare än jag över PMS, jag mår skit, jag är trött, jag har mensliknande smärtor under min ägglossning men ingen är gladare än jag! exakt två veckor senare hade jag min MENS, min egna lilla mens för att en ägglossning hade skett..
nu i måndags hade jag ägglossning när jag vaknade och samma kväll och eftermiddag fick jag njuta dubbelt upp utav min älskade sambo! vad tror ni? kan vi få bli lyckligast i världen?!
oavsett plus eller ej denna cykel, är hoppet på topp och bara vetskapen av att vi kan bli med barn tillsammans (bekräftat under hösten...) och att min dumma kropp äntligen fungerar precis som den ska!
dela gärna med er av andra PCO-historier, detta forumet finns ju för att få prata av sig, hitta sina lika, ge och framför allt få stöd!!