Om två månader kommer det ett småsyskon till Draken och vid amningen kommer hon säkert att vilja ta sig en slurk eller tre, vilket jag kommer låta henne göra.
Så nu undrar jag, är det någon som har erfarenhet av tandenamning, eller funderar på att tandenamma? 
Jag ammade tvåan när trean kom, han var då ca 18 månader.
Han började amma mer och mer, på natten så vaknade han varje gång bebisen ammade.
Visst var det mysigt och någon avundsjuka på den lilla märkte vi aldrig av, säkert pga amningen.
Men tillslut så blev det för jobbigt för mig att amma två stycken.
Jag ville inte säga nej till den stora killen så jag försökte istället avleda han när han ville amma och ammade han bara morgon och kväll.
Till slut så slutade han fråga men jag kände mig hemsk som inte lät han amma.
Men som sagt i början gick det jättebra och allra bäst när han bara ammade 2 gånger om dagen.
Tack för att du svarade.
Jag antar att det inte alltid kommer att vara "a walk in the rose garden", men jag ska göra ett försök, OM ungen nu vill ha såklart.
Ja om du fortfarande ammar så ska du såklart fortsätta med det.
Jag fortsatte amma tvåan till han var strax över 2 år.
Jag ammade mitt andra barn när mitt tredje barn föddes. Hon var då 2 år och 3 månader.Tandemammade tills hon slutade själv i somras, 4,5 år gammal. Det fungerade både bra och dåligt. Det som var bra var att hon inte kände sig bortstött av att lillebror kom och att hon fick sluta amma när hon själv ville. Det som var dåligt var att vi kom till en period när det var jobbigt att dubbelamma, jag kände att min ork inte riktigt räckte till. Men då var hon ungefär 3 år och det gick att både förklara och avleda, och så försökte jag få till en stund på kvällen när pappan var hemma och kunde ta lillebror. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så jobbigt dock, har ju aldrig tyckt att det varit jobbigt att amma en, 
.
Hon åt dock mat med god aptit och ville inte vara bebis igen och amma jämt, och det är jag tacksam för.
Inne på Amningshjälpens hemsida står det en del om tandemamning också som kan vara värt att läsa, lycka till!
nu är min stora lite äldre än din, 2,5 år. men hon har fri tillgång till bröstet när hon vill och när lillebror ammar. men hon kan inte få ut mjölken, tekniken finns inte längre. hon slickar mest på vårtan och skrattar!!
Oftast brukar de inte fixa tekniken men vill hon prova tycker jag absolut att du ska låta henne!
Har själv tandemammat båda gångerna vi fått småsyskon men då har de ju ammat hela tiden och under hela graviditeten. Olivia var 2 när Sigrid föddes och ammade mindre och mindre då, hon tyckte att det var mysigare att bara ligga och tittaoch känna på lillasyster. Hon ammades ändå tills hon var 2½.
Sigrid var nästan 3 år när Valter föddes och hade dragit ner på amningen rätt mycket redan innan han föddes så hon ammades kanske nån gång i veckan i några månader till efter han föddes.
Valter kommer med all säkerhet att amma när fyran föds. Hur mycket får vi väl se. Han ammas inte överdrivet mycket nu, morgon, ev. nån gång på dagen, oftast när han ska sova på kvällen och 1-3 gånger på natten. (nattamningen ska vi försöka sluta med så fort som möjligt)
Här är en till syskonammare. Jag tycker också det låter intressant med att kolla om Draken kommer att vilja pröva och om det kommer att funka - skriv gärna här och berätta sen när det blir dags!!
Själv var jag en "vanlig" syskonammare med barn 1 och 2 - de föddes med 1,5 års mellanrum och det kändes onaturligt att sluta amma barn 1 bara för att det skulle få ett syskon och det på nåt sätt "skulle vara så". Så vi fortsatte. Allteftersom de blev äldre blev amningstillfällena glesare och minskade i betydelse, isynnerhet för ettan.
Sedan blev jag gravid med barn nr 3 och då hade barn 1 i princip slutat (förutom en smakslurk högst en gång i månaden eller så). Barn 2 tyckte fortfarande att det var viktigt med mammamjölk.. och tur var väl det. Det visade sig nämligen att barn 3 hade gomspalt och "inte skulle kunna bli ammad" enligt experterna. Som tur var fick jag trots allt tips om hur ett spaltbarn kan ammas och vi körde "hobbyamning" och mjölkproduktionen hölls igång genom pumpen och barn 2.
När barn 3 var ungefär året gammal blev han opererad och sedan kunde han suga på ett helt annat sätt och vi fick en sorts omstart med amningen. Därför tror jag att du och Draken har en chans (plus alla framgångssagor man hört om adopterade barn som kan bli ammade.) Han har koll på tekniken nu och blir ammad, men eftersom han är så pass stor är det förstås bara något amningstillfälle om dagen.
Nu väntar jag barn 4, ammar barn 3 och barn 2 håller på också, även om det är väldigt utglesat nu (men hon tycker inte att hon är "för stor" ännu och vill hålla på ett tag till, vi får se vad jag tycker om det strax när bebisen är född).
Man FÅR ju faktiskt styra det hela som mamma också, jag tror att det är naturligt att liksom tappa tålamodet med de lite äldre barnen på något sätt.
Fördelarna har varit att amningen faktiskt har givit mina barn väldigt djupa band till varandra, genom den lugna mysstund som de haft. De har legat och klappat varandra och hållit varandra i handen, och ibland har amningsstunden urartat i en rolig busstund. Men, barn nr 2 säger också att hon allrahelst vill bli ammad samtidigt som ett syskon - och har sagt så så länge hon har kunnat uttrycka sig någorlunda tydligt.
För mig har det också varit bra, för det ger en lugn stund, när man har fler större syskon som annars kanske springer runt och hittar på hyss. Vid bröstet har man koll på dem 
. Det kan annars vara lite kruxigt att få amningen att funka för t ex ett tredje barn, när man har två andra småbarn hemma också.