Min vidriga man

Tack för alla svaren! Ja han visste att hon va 15 år och kände mycket väl till lagen om aexuellt utnyttjande av minderåriga för den lagen finns faktist, spelar ingen rollatt hon va 15 år lagen finns. Han påstår att han hela tiden kände att det va fel men att han inte kunde hejda sig från att göra det och att han hade ett jätte problem att få upp kuken eftersom att han inte tände på hennes kropp.  Men varför göra om det om han ångrade första gången, och varför vara inne och titta på hennes bilder på en sex sida för vuxna, varför ha kontakt med henne i 2,5år????? Jag må ju va dum i huvet men det är så jag tänker i allafall. Han hade tydligen även sagt till henne flera ggr att han tyckte att hon beteede sig som ett ludder och hon hade bara skrattat?? jooo tjenare. En annan sak jag blev riktigt förbannad över är att han hade berättat för henne om vad han fick göra i sängen, vad i helvete hade en liten flicksnärta med det att göra???? När jag frågade om det så säger han bara " jag ville att hon skulle få veta att jag var det bästa han har haft och att sexet med henne inte ens va i närheten av det han fick av mig"  Usch finns så jävla mycket frågor men tamej fan inga svar att få av han iallafall.  Hon blev så klart skit förbannad när jag kom in i bilden och han så småniingom slutade att höra av sig så hon har faktist hotat med att polisanmäla han för våldtäckt och sexuelltuttnyttjande och här står jag i mitten med en pojk på 8 år och en liten knodd på väg. Han fattar inte varför jag är så uppgiven om detta eftersom att det är ju bara mig han vill ha och att småtjejer inte lockar han ett dugg, men hur fasiken ska jag veta det efter det här. Hur ska jag veta att han inte fantiserar om småtjejer när han ligger med mig och önskar att jag hade varit yngre. Blir faktist riktigt knäpp av det här har aldrig nånsin haft dåligt självförtroende förrut men nu ligger det verkligen i botten. Tack för att man har nånstans att vända sig för att klaga.

Herregud sluta kalla karln för pedofil, jag och många av mina kompisar har varit med män i 25-30 års åldern när vi var i 15-16 års åldern och ingen av  oss har dålig relation till våra pappa, eller blivit utnyttjade sexuellt av honom heller för den delen. Och de äldre killar vi träffat har tvärt emot killarna i våran ålder varit så mycket enklare att ha att göra med! Jag har också en del killkopisar som raggat till sig en och annan äldre kvinna och det har dom upplevt som helt underbart. Att äldre gilla yngre oavsett kön är ju inget nytt. Och vissa mognar snabbare än andra så därför behöver inte 15 och 30 vara SÅ stor skillnad som ni vill få det att framstå! Och ni kvinnor som skriver attdet är stor skillnad på 15 och 20? Det måste varit väldigt länge sedan ni var i den åldern?!Jag berättade om min upplevelse med den här 30-åriga killen som jag dejtade ett tag för En god vän till min moster som är sexolog och hon sa inget mer än att jag ska sluta tänka på om det var rätt eller fel, så länge det är kul och skönt och ingen tar skada av det är det ingen fara med åldersskillnad.

Jag dejtade en 32-årig man när jag var 16- då tyckte jag att det var helt ok (mer än ok, till och med ) men om någon av mina killkompisar hade varit med en så pass mycket yngre tjej nu hade jag tänkt att det var fel i huvudet på honom.

Större ålderskillnad kan fungera när man är 25 och uppåt, allt under det så har man alldeles för lite livserfarenhet. De tär självklart att man tror i tonåren att man kan / vet allt / är såå mkt mer mogen än någon annan. Det hör till tonåren. 25 och 35 ja. 15 och 25, nej! osv.

Jo, jag förstår vad du menar. Det kan ju också vara så att 17-18 åringen och 30-åringen vill samma saker i livet. Den äldre kanske har ett sprucket förhållande bakom sig och den yngre vill inte ha barn och familj ännu. Båda är mer intresserade av att ha kul, resa, umgås och så vidare Då kan de ju vara "på samma nivå", om du förstår vad jag menar. Självklart gäller det förhållanden, inte bara sex. En 15-åring gissar jag att de inte vet alls vad de vill, och det är väl lite där skon klämmer. Jag kanske kom från ämnet och spekulerar lite, men det är intressant.

Men då frågar jag dig istället, om man till och med är barn när man är 18, hur länge är man det då?

Varför är ålder viktigt om man vill samma saker i livet, har roligt ihop och tycker om varandra? Jag tycker att vid sådär 17-18 år kan man ha förhållanden med vem man vill, även äldre. Jag tänker på en av mina bästa vänner som blev mamma när hon var 17, visserligen med en jämnårig. Hon hade jobb och sin son att ta hand om. Man kan alltså vara mamma och ta hand om någon annan, men man kan inte själv avgöra om man vill inleda ett förhållande med någon som är äldre? Barn och tonåring är för mig två olika saker. "Tonåring" är föresten lite tokigt att tala om, det är enorm skillnad på en trettonåring och en nittonåring. Ta ansvar för sitt liv tycker jag de flesta verkar klara när de är just 17-18 år. Sedan har vi ju ofta små sidor av vår personlighet som vi aldrig riktigt får bukt med. Jag är 29, snart 30.

Jag menar inte att "käfta", men jag förstår verkligen inte argumentet. Visst kanske hon inte riktigt vet vad hon vill, men det kan väl vara många situationer i livet när man inte gör det? Det kanske inte han gör heller? Så länge det bygger på ärlighet och öppenhet från båda ser jag inget fel i det. Återigen talar jag om förhållanden, inte bara sex. Folk kan ju bli kära och intresserade av varandra, menar jag. Visst kan man tänka att de nog inte har så stor chans att "lyckas", men att utmåla det som fel tycker jag är att gå för långt. Att tala om pedofili är bara töntigt.