skruttis01 skrev 2010-03-16 18:07:50 följande:
Jag ska donera till min syster. Vi ska starta behandligen troligast i början på maj. När hon frågade mig blev jag super super glad. Givetvis surrade det i huvudet av miljoner frågor om detta. Men att få kunna göra detta för sin syster, jag det tycker jag känns fantastiskt. Givetvis vet man ju inte om det blir något men ändå. Det är dock viktigt att tänka igenom det riktigt riktgit ordentligt och jag ska träffa min systers psykolog nästa vecka och det är ju bra, det är nog lite speciellt när det just är släkt. Jag har två fina barn och vill ej heller ha fler barn, så det känns helrätt att göra detta. kram på er
vad roligt att höra att du känner så!
Att vara beroende av en "utomstående" för att få ett barn är en väldigt känslig situation, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att ställa en så svår fråga och
bli nekad hjälpen.
Samtidigt förstår jag att den som får frågan också hamnar i en svår sits om hon inte vill donera. Hon måste ju säga nej till någon hon bryr sig mycket om, hon kan nog känna sig som en slags "bödel" som blir orsak till att hennes syster inte får något barn, fast hon egentligen inte
alls har någon skuld i det.
Vilka prover har ni/ska ni göra?