• Selfish Geene

    Systerns äggceller?

    Jag och min sambo har tagit beslutet att ta emot ägg från min lillasyster (som också har två barn)
    Vi verkar vara i nästan samma sits, kanske kan vi följas åt och byta tankar om detta?

  • Selfish Geene
    Sandra73 skrev 2010-03-16 14:54:21 följande:
    Hej Selfish Geene, Jag kommer nog att vistas på det här forumet en hel del framöver och byter gärna tankar med dig om detta! :) Skönt att höra att det finns andra i samma situation. Av någon anledning tror jag att det är många som inte vågar diskutera det här ämnet. Vad väckte det här för tankar hos din syster?
    Hon sa ja direkt, men vi har pratat om det tidigare, innan jag fick veta precis hur dåliga oddsen är att jag får barn på naturlig väg. Så när jag frågade henne om hon ville ställa upp hade hon redan haft tid att tänka över saken ganska länge.
    Jag tror att jag har tvekat mer än henne. Om situationen vore annorlunda skulle jag känna precis som hon, jag tror att den svåraste sitsen har den som måste be om ett ägg, det är en väldigt utlämnande situation.

    Hur är din relation till din syster i öv?
  • Selfish Geene
    skruttis01 skrev 2010-03-16 18:07:50 följande:
    Jag ska donera till min syster. Vi ska starta behandligen troligast i början på maj. När hon frågade mig blev jag super super glad. Givetvis surrade det i huvudet av miljoner frågor om detta. Men att få kunna göra detta för sin syster, jag det tycker jag känns fantastiskt. Givetvis vet man ju inte om det blir något men ändå. Det är dock viktigt att tänka igenom det riktigt riktgit ordentligt och jag ska träffa min systers psykolog nästa vecka och det är ju bra, det är nog lite speciellt när det just är släkt. Jag har två fina barn och vill ej heller ha fler barn, så det känns helrätt att göra detta. kram på er
    vad roligt att höra att du känner så!
    Att vara beroende av en "utomstående" för att få ett barn är en väldigt känslig situation, jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att ställa en så svår fråga och bli nekad hjälpen.
    Samtidigt förstår jag att den som får frågan också hamnar i en svår sits om hon inte vill donera. Hon måste ju säga nej till någon hon bryr sig mycket om, hon kan nog känna sig som en slags "bödel" som blir orsak till att hennes syster inte får något barn, fast hon egentligen inte alls har någon skuld i det.

    Vilka prover har ni/ska ni göra?
  • Selfish Geene
    ZXC skrev 2010-03-19 21:46:56 följande:
    Hejsan När jag först tog upp det här med äggdonation med maken så berättade jag också att jag tänkt fråga lillasyster. Han blev nog lite förvånad och skärrad först, men när han smält förslaget så tyckte han att om syster skulle säga ja så var det ok. Men bara om det blev med hennes ägg... Hon sa ja direkt när jag frågade, men jag bad henne att tänka efter ordentligt och höra med pojkvännen och så. Efter ett par veckor återkom hon och sa ja. Hon har dock inga egna barn och det är nog inte aktuellt än på några år, men nu vet hon ju att hennes ägg funkar! Hon och jag är lika utseendemässigt och skulle barnet bli likt henne så skulle det bli ganska likt mig! Min brors dotter är t ex väldigt lik mig, så det är inget konstigt om barnen liknar någon annan släkting än sina egna föräldrar hos oss! Jag tycker väldigt mycket om min syster, eller jag älskar förresten alla mina syskon! Jag har en syster till, vi är inte lika lika och hon har dessutom en annan ögonfärg. Annars kunde jag lika gärna frågat henne! Först var det psykologsamtalen och dem passerade vi utan problem. Hon poängterade att om vi skulle lyckas så fick jag absolut inte känna att jag stod i tacksamhetsskuld till henne. Det skulle hon tycka var jättejobbigt! Om vi lyckades så lovade jag att försöka glömma hennes insats... (det går inte!...) Två gånger har hon gått igenom dessa jobbig hormonkurer innan ganska smärtsamma äggplock för mig och min make. Hon är en hjältinna! Och två gånger har vi åkt tillsammans hela gänget (jag, maken och syster) till Finland. Jag har försökt göra det hela till trevliga utflykter! En sak har vi alla varit överens om, det är att ingen mer än vi (och ev övriga familjen) hade något med detta att göra, alltså skulle de inte få veta. Den första att få veta ska vara ett eventuellt barn. (Där är dock inte maken riktigt med än, men jag vill absolut berätta tidigt. Typ: "Din snälla moster gav ett ägg till mig för att du skulle bli till!" För om barnet ska få reda på hur det förhåller sig först när h*n blir 18 skulle nog kännas som ett svek!) Nu är det jag, maken, doneringssyster, hennes pojkvän och vår andra syster som vet vad vi gjort. Ingen kompis ska kunna spekulera i om vårt barn liknar syrran eller min make mest... Jag har bara berättat att vi gjort IVF, eftersom jag är 47 så skulle de nog anat det ändå och det är ju ingen lögn! IVF har vi ju gjort, fast med donerade ägg! Efter två färskförsök och tre frysförsök så är jag nu i 21:a veckan!!! Jag hade nästan gett upp, men så lyckades vi vid det allra sista försöket! Jag är faktiskt fortfarande ganska förvånad! Nu hoppas jag att allt ska fortsätta lika bra som det startat och om det gör det så får vi vår efterlängtade baby runt den 1 augusti! Det känns som en saga allting! En saga som forhoppningsvis slutar lyckligt! Så om ni har systrar som vill och kan hjälpa till, låt dem göra det!!! Men prata ordentligt om vad det innebär för er alla så att ni är klara med det innan det ev. blir efterlängtade barn som resultat av era systras fantastiska gåvor! Lycka till! Kram ZXZX PS. Det finns något som heter "epigenetik", exakt hur det slår är väl omtvistat, men en del av det kan omsättas till att ett barns genetiska anlag som liknar moderns förstärks graviditeten. Dvs om en annan kvinna bar samma barn skulle andra anlag komma fram. Som sagt, det tvistas om detta i trådarna här på FL ibland, men det är en mycket intressant tanke iallafall!
    Tack för att du delar med dig av din fantastiska historia!! jag grät när jag läste om er resa.
    Det är vid sådana här tillfällen man verkligen upplever skillnaden mellan en syster och en "vanlig" vän.
Svar på tråden Systerns äggceller?