MÅSTE man älska sina bonusar???
Jag är både bio och bonus förälder. Jag älskar alla barn, bonusarna mindre () , men mitt eget mer än livet själv. Jag ser till att ha ensamtid med bonusarna, tar hand om dom och fostrar precis som pappan. Gör absolut ingen skillnad (utåt) på barnen men i hjärtat....
Ibland önskar jag att bonusarna var mina eller (hör o häpna) att dom inte fanns alls, pga alla jobbiga situationer som kan uppstå och krångel som kan bli...
Jag visste att min kärlek hade barn sen innan, men man kan ju aldrig veta hur vardagen kommer att bli!
Om jag och min sambo skulle gå isär och jag finner en ny man, så skulle jag aldrig kräva eller ta för givet att han ska älska min dotter! Däremot att han ska kunna ta hand om och visa omtänksamhet...
Läste en annan tråd idag, där en annan bonusmamma uttryckt sin frustration över sin bonusson och fick så mycket påhopp och dömande kommentarer.
Vill därför veta av både bio- och bonus föräldrar =
Måste man älska sina bonusar?
Lika mycket?
Är man en sämre människa för att man inte hyser några känslor för sin bonus?
Det här ska bli mycket intressant..........