Kraniosynostos #10

Har också hittat den här tråden då jag letade information angående sonen förestående operation. Vi har haft det småkämpigt hela vägen, så vi är rejält uttröttade redan innan det här (4,5 års barnlöshet, upprepade missfall, besvärlig graviditet med problem med tillväxten pga proppar i moderkakan etc etc). Hade nog önskat mig lite räkmacka när vi nu väl fick vår så hett efterlängtade bebis, men då visade det sig så klart att han har sagittal synostos (som turligen upptäcktes tidigt på BVC).

Vi har nu tid för operation i juni och jag är så rädd och nervös att jag klättrar på väggarna. Hakar på Lojjos frågor och lägger till en fundering inför operationen: Har fått informationsfolder för vuxna och där står att han inte får äta/dricka efter midnatt innan operation, men hur funkar det för en så liten (3,5 månad nu)?
Vi har samsovit fram tills nu, men nu försöker jag vänja honom att sova i egen säng, för det har jag blivit tillsagd att han måste göra efter operationen. Något mer att tänka på som kan "förberedas"?

Har börjat läsa tråden (den här; nr10) från start för att se om jag kan hitta svar på några av mina frågor. Underbart att det finns en sån här tråd!

TACK, amia för ditt jättefina inlägg. Det hjälpte mig mycket.

Lojjo: Jag är också helt knäckt, men jag tycker faktiskt att det var rätt skönt att bli erbjuden psykolog via BVC. Skönt att prata av sig och att få hjälp att strukturera upp tänket lite. Är verkligen LIVRÄDD för operationen och för hur det kommer bli för lillkillen. Och för hur jag kommer reagera...

riparbella: TACK för ditt inlägg; det är SÅ skönt att läsa om andra. Om att det är "normalt" med den extrema oron, men också att det gått så bra.

Lojjo: Vår kille blir 3 månader och 3 veckor idag och vi har operation den 13/6. Sagittal här med, så vi verkar onekligen vara i samma sits.

Ja, ärret är jag också orolig över. Och om fjädrarna kommer synas. Första gången på uppvaket om han är väldigt svullen och så. Att våga ta i honom av rädsla att han skall få ont. Hur blir det med amningen? Mycket tankar och stor oro... Min älskade lille kille. Han har verkligen fått kämpa varje steg här i början.

Vill också bara ha det överståndet.. Just nu är jag också orolig eftersom han har en evighetsförkylning, eller rättare sagt en evighetsnästäppa.. Tänk om den är kvar vid op? Önskar att det fanns slemlösande man kunde ge så små barn.

Lojjo: Följs gärna åt. Kommer att titta in här i tråden en del (försöker läsa en del gamla inlägg också) och ha koll rent allmänt dagligen. Finns via inbox och gb också så klart. Hinner sällan skriva eftersom lilleman kräver väldigt mycket (han vill vara i famnen mest hela tiden ).

Passar på att kika in när lillkillen (för första gången!) tar förmiddagstupplur i egna sängen (brukr annars bli i min famn och omöjlig att flytta)...

2 veckor till operation nu och jag är SÅ rädd och orolig. Vill INTE göra det här egentligen, men vet att det är bäst för lillen. Vill bara ha det överståndet...
Är lite orolig också eftersom han är konstant tät i näsan; någon som vet hur de ställer sig till det inför op? Är så rädd att den inte skall bli av bara för det.
Hur länge fick ni andra vara kvar? Vet att de säger 5-10 dagar, men vad är vanligast? Hur länge kan jag räkna med att det är RIKTIGT jobbigt på sjukhuset?

Lojj: Missade ju att du skrev mer...
Jo, klart att de alltid är våra underbara småkillar. Försöker tänka att han inte kommer komma ihåg detta; när det väl är över, så är det över för honom. Bara mamma och pappa som kommer bära med sig det sen.

Min lille hade en smått jobbig start; jag har haft många missfall (troligtvis pga av mikroproppar i moderkakan) och fick äntligen medicin under den här sista graviditeten. Medicinen hjälpte dock inte hela vägen, så lillen fick dåligt med mat i magen. Avtog hela tiden på tillväxtkurvan; från att ha varit över medel i storlek till att ligga på -23. Han låg så klart i säte också och vägrade snurra och sen blev det snitt som fick flyttas fram eftersom vattnet tog slut helt och hållet. Men han återhämtade sig snabbt och har ätit igen sig sen dess.
Så klart åkte han även på kolik sen och det tog ett tag innan jag vågade testa akupunktur; önskar jag hade gjort det direkt!
Men efter op får det vara nog, så skall vi minsann ha tidernas räkmacka!!

Jo, mössa blir det nog. Iofs kommer han inte vara i solen, men tar det säkra framför det osäkra.

Lovali: TACK för erbjudandet.
Bor strax utanför Göteborg, men nu har vi "lockdown" här och åker ingenstans med honom innan operation; vågar inte riskera att han drar på sig något mer.
Har dock sett en del foton före/efter och det ser onekligen fint ut.

Hur funkar det egentligen med Johannesvillan? Går man dit operationsdagen och hoppas att det finns plats?

amia: Tack för ditt inlägg. Skall be sambon ringa och kolla med dem angående näsan och andningen. BVC har inte riktigt tagit oss på allvar på den punkten.

Usch, era väg har både varit krkig och i uppförslut. Med tanke på hur trött jag känner mig efter vår resa kan jag bara föreställa mig hur er kan kännas. Hoppas ni får tidernas gräddfil framöver.

Lojjo: Har för mig att de sagt att de inte rakar håret. Min lille har också kort, fjunigt ljust hår. Är också orolig över ärret. Kommer jag klara att se det ens?

Lina W: Vad skönt att höra! Hade din kille sagittal alltså? Om du vill och orkar får du gärna skicka bilder till mig också.

Förresten; om någon av någon anledning vill tala med psykologen på plastiken kan jag meddela att det är hennes sista dag idag och att ersättaren inte kommer förrän till hösten. Min sambo ringde idag (som tur var) för att få svar på lite frågor...

riparbella: tack!

Hej, alla. Vi kom just hem efter 4 dagar på SU. Operationen gick bra och lilleman mår, efter omständigheterna, riktigt bra. Har varit ruskigt kämpiga dagar, men är SÅ skönt att det är över.