Efter upprepade mf-forts

Men grattis till lilla Aline MB!!! hurra, nu har du så mkt roligt att se fram emot! 

hej fina Cia! joo han är snart 8 månader! (och stor på många sätt med sina 10 kg...) Vi mår helt ok, knatten har dock ännu aldrig sovit mer än 4 timmar (vilket är ett rekord, tillhör inte vanligheterna) så nu börjar jag bli riktigt knäckt av sömnbristen: jag är nog ingen rolig fru, eller kompis, eller mamma just nu känner jag... Men men, det ska nog vända detta också! Annars är det bra! 

Tjohooo grattis Idun!!

Hej hej! 

BP: joo Dr M har sagt att vi får Innohep vid nästa graviditet. Jag hade sparat lite sprutor också, men så såg jag häromdagen att de hade gått ut(!) så jag fick gå iväg och lämna in dem på apoteket, lite snopet faktiskt! Jag önskar att jag hade lite trombyl hemma, jag hade gärna velat börja ta dem vid ÄL redan. Vi får se!
Men hur var det? Har du gjort en mf-utredning? Om du har gjort en och inte hittat ngt fel så kan du ju försöka kontakta Dr M i Helsingborg, som kanske kan hänvisa dig till ngn i ditt område? Bettan har haft mer kontakt med honom än jag på sistone!

Bettan: min lillskatt sov uselt (max 2 timmar) hela sitt första år, men jag har också många vänner som hade struliga småknattar som sov uselt ett par veckor, hela nätter ett par veckor osv, ofta går det nog upp och ner! Jag tror att det absolut vanligaste är att det ändrar sig av sig själv, när de är så små är det inte mkt man kan göra. Det enda jag hörde var att tänka på att det inte var för varmt i rummet. Jag har alltså inga tips mer än att försöka sova på dagen när mini sover + försöka dela lite med din make om ni ger ersättning. Om du helammar går ju inte det lika lätt förstås, utan då kan du försöka sova lite när han är hemma. Vi gjorde ofta så att jag gick och la mig och sov ngn timme när min man kom hem från jobbet. Dock är det ju trist att inte kunna umgås alla tre, men det är ju en övergångsperiod, och man kan testa lite olika lösningar (sovmorgon på helgen, osv).

När min kille var lite större än vad din mini är nu, så började jag liggamma honom och somnade då själv om vid amningen, men jag vågade inte det när han var pyttig faktiskt (av rädsla för PSD). 
Nu sover lillen rätt bra, och det har kommit av sig själv, vi har inte gjort ngt särskilt, vi har inte testat ngn metod. Men visst är det jobbigt, det är det! Jag vet Krusbär hade det också riktigt tufft!

*vinkar till er andra finisar också* 

ja just det, det var ju jag som inte kunde fatta mig kort utan alltid skrev låååånga inlägg!

*kastar en kotte på Cia för gamla goda tiders skull*

Bettan, jag kunde inte heller sova när lillen sov. Jag hatade själv det tipset, innerligt. Jag hatade alla som sa det, och det förnumstiga och präktiga sättet som de ofta det på. Jag hatade mig själv lite när jag sa det till dig, det är ju inte så att man inte SJÄLV hade tänkt den tanken! Ibland kläcker man bara ur sig standardfraser...

Hej MB, kul att se dig också! Hur är det med dig?

Krusbär, visst har din knatte börjat förskola? Hur har det gått? 

a80: kul att se dig söt! Hur har du det? Du och jag var ju tidiga innohep-kompisar, ååh vad det känns som länge sen nu... Det tog ju mig lite över ett år att bli gravid efter att jag fått kontakt med Dr M (det året var nog ett av de värsta i mitt liv), och jag minns att du blev gravid under den tiden! Det var så skönt att se ngn med samma behandling som det gick bra för! Och visst var din läkare också gammal kollega med Dr M?

Jobbigt med kvällsont Bettan, min skatt hade jättekänslig mage, jag kunde inte äta lök, vitlök, linser/bönor osv. En gång, jag minns det jätteväl, åt jag en falafel (med vitlökssås, såklart), så fort jag hade ätit upp den så kom jag på mig själv och vilket dåligt samvete jag hade... Och mkt riktigt, stackars liten - så ont han fick! Men så vande sig hans mage efter ett tag, det är ju så för oss alla. 

kramar till er andra också! 

Men fy Cia, vilken dramatik! Tur att allt slutade väl!  

Lycka, skönt att bebben såg välmående ut, men en sån buse! lilleE var också så i magen (vi gjorde ju många UL), och även IRL är han mkt envis - vill inte han flytta på sig - ja, då gör han inte det!

Nej vad tråkigt Bettan! Jag förstår att du är orolig, även om jag verkligen tror att vården av barn utanför magen är mkt mkt bättre än vården av barn som är i magen (eller som man önskar var i magen). Vården av barn i Sverige är riktigt bra! Men vad sa de? Är det inte ngt som kan "växa bort", utan det bli med sannolikhet operarerat? Är det upp till plastikkirurgen? (ursäkta frågor, svara bara om du orkar svara, jag frågar bara av omtanke och brist på kunskap om detta!)