Här händer det grejer!
Grattis Älva till fina lillflickan!
fru Z: Sönt att allt såg bra ut. Nu börjar nedräkningen... 
LillD och Finessan: Jag var inte heller särskilt glad eller redo i början av graviditeten. Man vet inte vad man har att vänta och kan bara inbilla sig det värsta i form av mf, blödningar, oro och komplikationer. Det blir bättre!
Har du varit på VUL, Finess?
LillaD och Finessan. Stort grattis till er. Återhållsam glädje är roligare än ingen glädje.
lillaD: Ditt namnbyte är väl lite finurligt ändå? Jag testade med Krusbäret och när det inte gick testade jag med Krusbär A och det var hör och häpna ledigt.
DND: Stort grattis till sonen! 
Finessan: Yes! Grattis! Får du föräldralön också?
Jag tror också att det är mindre risker om man tar Innohep enbart under sina graviditeter jämfört med under ett helt liv, om då orsaken kanske även är en sjukdom som medför risker i sig.
Kan FVP vara ett alternativ om de avråder från MKP? Eller tas FVP mycket senare i graviditeten?
Finessan: Grattis! 
Den första tiden är ju plågsamt lång, det kan man inte komma ifrån. Och det kan gå väldigt snabbt med magen andra gången. Var beredd på kommentarer! Men huvudsaken är ju att nöten mår bra. När kan det bli dags för MKP?
lillaD: Stackare som mår så dåligt, men bra att du kan se det positiva!
Jag har hittills (efter den första orosperioden) tyckt att det varit helt ok att vara gravid. Men nu börjar krämporna och klagan! Plötsligt minns jag hur otymplig man är och hur jobbigt allt kan vara i vardagen när man är gravid. Orken börjar redan tryta och jag har nästan TRE MÅNADER kvar! Innan dess ska vi, förutom att jobba, hämta på dagis osv, hinna med att flytta också. Förstår inte hur det ska gå ihop och undrar om jag kommer att ha några krafter kvar till förlossningen? Är typ andfådd hela tiden och sover som en kratta. 
11 veckor kvar...
lillaD: Skönt att ha passerat v. 12! Är det bättre med illamåendet?
Finessan: Fy vad jobbigt att det inte kändes bra med KUB:en. 
Hoppas att ni kommer fram till ett gemensamt beslut om FVP som känns bra.
Gjorde TUL igår och allt såg fint ut! Bebisen är precis på normalkurvan (beräknad vikt knappt 2 kg) vilket kändes skönt, eftersom jag oroar mig för stor bebis och jobbig förlossning. Men sen hade jag för högt socker så då blev det ett nytt orosmoment. Ska kolla igen på fredag om det bara var tillfälligt eller om jag måste göra glukosbelastning. Vill inte ha diabetes! Fast även då många påpekar att min mage är stor, är SF-måttet precis på medel hela tiden och bebisen är ju (iallafall än så länge) inte överdrivet stor.
Nästa vecka ska vi på samtal på BB, det känns väldigt nervöst. För inte länge sedan kändes det som att jag hade kommit vidare och fått distans till förra förlossningen. Jag hade bearbetat både förlossningen och första tiden efteråt mycket och processat både själv och med mannen, enskilt med psykolog och i grupp och kunnat resonera om det som hände utan att bryta ihop. Men nu när det börjar närma sig har många jobbiga känslor dykt upp igen och jag är livrädd för att bryta ihop under samtalet! Är nog engentligen inte så rädd för själva förlossningen, jag utgår från att den bara kan bli bättre - annars hade jag inte vågat bli gravid igen. Det är nog mer alla känslor från förra gången och att jag som då ska må dåligt så länge efteråt. Nu har jag ju dessutom sonen som behöver sin mamma, förutom den nya bebisen.
mellanD: Jag tror inte att du behöver oroa dig för "stackaren". På sikt kommer du nog att känna lika starkt för båda barnen, även om det inte känn så nu. Svårt att jämföra en vul-bild med ett livs levande barn som du levt med i över 2 år. Kram
Vi har funderat på att vara hemma en del samtidigt med nya barnet i höst. Även i vår kommer det nog att bli så - först pappadagarna och sen lite extra dagar, sen är det snart sommar. Mannen har 8 veckors sommarlov som lärare.
Tack för alla tips! Dykartekniken har jag aldrig hört talas om. Inte heller har jag läst boken. Ska bli spännande!
Träffade en väldigt sympatisk och förtroendeingivande läkare igår. Så nu har vi en plan och några konkreta idéer om vad vi kan göra annorlunda. Det känns bra! Fick även en titt på förlossningen där jag ska föda, som även den gav en bra känsla.
FruZ: Härligt att du har hittat ett namn! Vet du om det blir kille eller tjej?
Finess: Skönt att ni är överens. Var gick du på Aurorasamtal förra gången? Har du funderat på var du vill föda denna gång?
mellanD: Jag hoppas att vi denna gång kan dela mer på föräldraledigheten. Det ideala för mig vore om man kunde jobba ett par dagar i veckan var. Så får man både komma hemifrån (och vila upp sig lite ) och vara med barnen.
MB: Fy för blödningar! Skulle du vilja bli sjukskriven eller hellre jobba ett tag till?
MB: Kanske lika bra att vara sjukskriven? Du kommer säkert in i "lunken" snart.
Bettan: Tråkigt att höra att du drabbats av en depression. Tycker du att medicinen hjälper?
mellanD: Hur mår du?