Efter upprepade mf-forts

Tack flickor!

Jag gick in i vecka 9 i helgen. Otroligt att nöten hänger i än. Eller inte, vad vet jag. Dr A var väldigt nöjd idag med det hon såg och hur det artar sig så hon släpper mig nu så får mvc och spec.mvc ta över. Hon bad oss komma och hälsa på med bebisen sen. Att hon vågar säga så, hemska kvinna.

Det är bra med illamående, jättebra, men fy så vidrigt det är. Jag har inskrivning senare idag och tror att BM kan skriva ut lergigan comp, tar bort illamåendet (i bästa fall) och ska inte ge någon trötthet. Jag läste min gamla blogg förut, som jag skrev när jag väntade V, och då mådde jag dåligt tom v. 14. Hu!

LillaD, får du veta någon om chanserna när du träffar LM? Min Dr A var som sagt väldigt positiv idag. Dr B var i sin tur mycket försiktig att uttala sig om det över huvudtaget. Det enda han sa var att för varje dag som går så ökar chanserna och första gången han sa att det ser bra ut var efter ett ul i v. 12. Jag vet ju att det är långt till ett hej och jag har sett levande graviditet i v. 10 som sen dog, men man vill ju liksom ha något att klamra sig fast vid.

Åh, jag vet att jag inte ska jämföra, meeeeeen det är ju så lätt hänt. Hur är det med din mage? Jag är så vansinnigt svullen. Ser ut som om jag ska föda imorgon. Måste ut och leta tunikor i helgen för det här håller inte. Har gått upp ett par kilo också.

Var på inskrivning förut och fick samma underbara M som jag hade med V. Hon är så bra. Inget lull-lull, rak och tydlig med en otrolig empati. Hon var så glad för vår skull och tyckte det var jättekul att jag var där igen. På torsdag ska jag träffa läkare från spec-mvc. Spännande.

Hej på er! Hur har alla det? Här mås det illa som vanligt. Jag tycker verkligen inte om det här, ofattbart att jag har utsatt mig för det ännu en gång. Förhoppningsvis betyder det ändå att lillen klamrar sig fast.

LillaD, jag har inte heller tagit till mig den här graven. Inte alls och jag har så dåligt samvete för det. Mannen har inte heller gjort det, inte en gång har han klappat på magen, inget engagemang, ingenting... Vi går runt som om allt är som vanligt, fast det är långt från vanligt. Fattar inte varför vi beter oss så här. Skydd?

Mötet med spec-mvc gick väl så där. Hänvisar till bloggen om ni inte redan har läst. Jag ska i alla fall ringa min förra läkare där och fråga om hon har tid och lust att ta mig som pat.

Mitt största dilemma nu är hur tusan jag ska göra med fosterdiagnostiken. Jag har KUB på måndag, mycket bara för att få ett ul, se om det lever, för jag tror inte att jag nöjer mig med enbart en sannolikhetssiffra. Mannen vill dock annat. Han vill inte riskera ett mf på ett friskt barn. Idag hade jag ett långt samtal med en underbar sköterska på fostermedicin och hon berättade bra saker som faktiskt gör att mf-risken minskar från de 0,5 % som den ligger på idag. Det innebär bl a ett fVP senare i grav i stället för ett tidigt MKP.

Fan för att vara så gammal och behöva stå inför så svåra beslut.

Grattis lillaD! Känns det lite mer safe nu? Jag har knaprat Lergigan comp några veckor nu och de hjälper väl så där. Tar bort den värsta spykänslan, men illamåendet försvinner inte. Jag är så sjukt trött på det här nu.

Nej, vi har inte kommit fram till något...  Förutom att vi gör KUB på måndag. Sen får vi se vad det resultatet leder till för beslut. Känns bra med ett ul i alla fall, jag vet ju inte om lillen lever.

Är din magen stor lillaD? Jag är gigantisk! Jag kommer aldrig någonsin kunna dölja den till alla eventuella prover osv. är tagna. Kanske ett par veckor till, sen är det kört.

Hur mår ni FruZ?

Kram och trevlig helg till alla!

Blandade känslor efter KUB igår... Lillen lever i allra högsta grad. Den var jättelivlig igår så det var verkligen ett roligt ultraljud.

Jag hamnade på rätt sida strecket och är låg risk enligt deras beräkningar. Tyvärr blev siffran ändå för dålig för att jag ska vara nöjd, 1:264. En riktig skitsiffra. Nackuppklaringen var fin så det måste ha varit blodprovet som drog ner och min ålder så klart. Mannen försökte se det positiva medan jag bara såg svart. Nu måste vi mötas någonstans på vägen, vilket verkar helt jävla omöjligt. Han är livrädd för missfall på friskt foster, jag är livrädd för ett jättesjukt barn.

Fan.

FruZ, enligt sköterskan på fostermedicin, som jag ringde och pratade med, så ligger risken på 0,5%. MEN, den minskar ytterligare om det är en van och skicklig stickare som utför provet. Detta hade jag också läst mig till innan så det är ett känt faktum. På mitt stora sjukhus är det två läkare som utför proven och de har jobbat med detta i 20 år. Sköterskan påstod att de förmodligen är skickligast i Sverige.

Sen sa hon också att risken miskar ju längre in i graviditeten man är. Hon sa att om jag var hennes syster så skulle hon råda mig att göra ett FVP efter 16 fulla veckor. Då är risken minimal. Så, den där 0,5-procentaren har alltså blivit ännu lägre med hjälp av ett par ytterligare faktorer. Jag har läst forskningsrapporter där en siffra på 1:800 nämns. Kan tänkas att det ligger ungefär där. Det är också vad risken att förlora ett foster i magen ligger på även om man inte gör ett fvp. Risken finns alltså, men i dagsläget är risken att jag får ett sjukt barn större än risken att få mf.

Lycka, hon som utförde nuppen sa att ultraljudet var perfekt! Nackspalten var 1mm i v. 11+2, så det var också jättebra.

LillaD, jag har bett mannen ringa till fostermedicin för att själv prata med någon där. Jag blev väldigt lugnad av att prata med dem. Kan bara hoppas att han också blir det.

Igår lät det dock som om mannen hade tänkt om lite. Jag tror att han behöver tid. Jag har legat före honom i detta ett bra tag. Redan innan jag blev gravid snurrade tankarna kring fosterdiagnostik och att jag ville utföra det. Jag hoppas hoppas att det i slutändan leder till ett gemensamt beslut.

Jag känner så igen mig i allt ni skriver om ett andra barn. Det gick så fort med det här så jag hann aldrig börja längta på det sätt som jag gjorde med V. Vi behövde heller aldrig kämpa på samma sätt som vi kämpade för V. Herre gud, jag hann ju till och med ångra mig och ville inte bli gravid!  Men då var det redan för sent... Stackars lilla knodd, inte ens i närhten av att vara så efterlängtad som V var.  Samvetet, samvetet, samvetet....

FruZ, skönt att ni är bättre! Hoppas ni får hålla er där nu. Låter kämpigt.

Lycka, 3-åringar är inte att leka med...

LillaD, hur mår du? har det blivit bättre med Lergiganen? Själv ser jag inget slut på eländet.

kram på er alla!

Lilla D, det är precis så jag känner! Stackars lilla bebis som inte ens är i närheten av att vara så efterlängtad som V var.

Krus, grattis till fint TUL! Förlossningen har jag inte ens vågat tänka på än. Ofattbart att jag frivilligt utsätter mig för något dylikt igen. Det var verkligen ingen höjdare. Jag kommer absolut vilja träffa Amina/Aurora den här gången också. Jag hoppas att ditt samtal kommer att gå bra och att du får den hjälp du behöver.

FruZ, dyktekniken låter spännande. Du får lämna en redovisning sen. Är ni friska nu?

Vi har enats. Det blir ett sent FVP. Jag är otroligt lättad att vi båda står bakom det beslutet. Det är dock många veckor kvar och många tankar kommer att hinna fara genom huvudet. Jag är skiträdd faktiskt, för både provet och resultatet.

Nu ska jag kravla tillbaka till min tycka-synd-om-mig-själv-vrå. Det här illamåendet alltså...

Trevlig helg på er!

Grattis Bubblan till en bedårande flicka!

Bettan, vad tråkigt att du inte mår så bra. Hoppas att det vänder snart.

FruZ, jag ordinerades Fragmin av både Dr B och spec-mvc ända in i mål. Skulle låta bli att ta samma dag som jag blev igångsatt, men det var allt.
Usch, det låter så jobbigt med fysiken. Jag blir skräckslagen när jag verkligen tänker efter vad fan jag har gett mig in på. Min förra grav gick ju allt annat än smutt! Vilken idiot jag är som gör det igen.

Hur mår du lillaD? Varit på RUL än?

Jag har mitt FVP nästa vecka och är dödens nervös. Känns som om det kommer att gå galet eftersom jag har varit så otacksam mot den här graviditeten. Något straff ska jag väl ha.

Hej lillaD!

Grattis till lyckat RUL! Vad skönt att allt såg bra ut. Måste ändå kännas nu som om många hinder är passerade? Du är inte ensam om att vara onyttig. Jag har hittills levt efter mantrat "ät det du inte spyr av". Tyvärr har det enda som jag har kunnat äta varit av onyttig karaktär.

På torsdag är det dags, 09.30. Det är verkligen skitjobbigt. Jag vet att risken är liten för både kromosomknas och missfall, men risken har varit liten för mycket av det jag har drabbats av när det gäller graviditet, så det lugnar mig inte alls. Veckan efter blir tung. De ringer tydligen ganska så snabbt om det är något fel så jag kommer förmodligen att kissa på mig varje gång telefonen ringer. Hua!

Kramar!

Just det, kan skvallra om att Bling äntligen har fått sin lilla Vera så nu får vi välkomna henne över till "andra sidan".